Kategorier

Arkiv

Mycket bra skrivet

men det påverkar ju knappast de religiösa.

Så skrev jag i en kommentar hos Varghjärta, där han skriver att han läser i DN att ”Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan”, om vilket han lämnar synpunkter av det bästa slag. Därför var det mycket bra skrivet, men som sagt, knappast lär påverka religiösa.

Han skriver bland annat: ”Det finns ingen ‘Gud’, religion är rena vanföreställningar och besläktade med psykos, inget vi skall utsätta barn för.”

Och efter en hel del kloka påståenden skriver han vidare: ”Vi är ‘stjärnstoff’ och blir så åter och till slut är universum bara en mängd fotoner (ljus). Den smått komiska bild jag får, är den av demoner som sitter och knaprar på kolatomer i helvetet och jag antar att en del tror att den eviga själen finns i dessa atomer? Tanken på den ‘odödliga själen’ finns egentligen inte i Bibeln, utan är en ‘invandrare’ från gammal Grekisk filosofi.” Hela inlägget är mycket läsvärt, så klicka på länken ovan.

Men en invändning hade jag och den föranledde en kommentar. Och den återges härmed:

Du hade inte behövt citattecken kring ”stjärnstoff”, därför att vi ÄR verkligen skapade av just stjärnstoft. Varken mer eller mindre, men det vet du ju.
Liksom att: när universum svalnade kondenserade de minsta partiklarna till atomer, nästan uteslutande bara väte och helium. En och annan litium kärna lär också ha bildats.
Av detta byggdes stjärnorna upp och då universum då var mycket tätt skapades enormt stora stjärnor. Sådana brinner snabbt och får slut på väte. Sedan börjar andra processer, som bygger upp atomkärnor av tyngre slag. Även detta vet du.

Det slutar med järn eftersom därefter frigörs ingen energi vid sammanslagning av lättare atomkärnor.

Dessa tunga stjärnor lever inte länge innan de exploderar i supernovor. Då frigörs enorma energier som kan skapa de tyngre grundämnena, som kräver energitillförsel för att skapas.

Alla atomkärnor som bildats i stjärnan och alla som bildas i supernova-explosioner kastas ut i den omgivande rymden och återsamlas och förtätas till nya stjärnor, men även planeter.
De senare växer genom sammanslagning av mindre korn, som damm, som blir till grus, som blir till stenar och senare växer till så kallade planetisimaler. Och dessa krockar, smälter samman och bygger till slut upp hela planter, till exempel jorden.
Och ur jorden skapades vi. Här har ju faktiskt prästen för en gångs skull rätt när han säger vid begravningarna att ”Av jord är du kommen och jord skall du ock varda”.

Det där var som sagt inga nyheter för dig. Ej heller för de allra flesta.

Hur uppstod universum från allra första början, det är den stora frågan. Av sig självt och ur ingenting? Eller genom att en gud skapade alltsammans?

Sådant kan vi nog aldrig få svar på. Men eftersom det är lite svårt att ta in att något så stort som hela världsalltet har skapats ur ingenting är det ju lätt att säga att det måste ha varit en gud som skapade det. Men hur uppstod då gud?
Vi vann alltså ingenting på att föra in gud i verkligheten!

Gud har alltid funnits, säger de religiösa och vips är problemet ur världen. Å andra sidan, tänk om universum alltid har funnits, fast i annan skepnad innan big bang. Det vet vi inget om och kan aldrig ta reda på och den vetenskapligt sinnade människan nöjer sig med att allt inte kan förklaras. Eller kan det det? Antagligen inte, men hypoteser och teorier kan ställas upp och vem vet, en dag kanske vi får bevisen för dem.

Kan förklaringen finnas i det faktum att partiklar faktiskt dyker upp och försvinner i det tommaste tänkbara vacuum? Och på så sätt uppstod kanske plötsligt självaste universum. Kanske skapas det nya universum hela tiden och vi lever i ett multiversum? Varför inte?
Vi har ju insett att vi inte är ensamma. Vi har insett att solen inte är den enda stjärnan, att hela Vintergatan är full av stjärnor och att Vintergatan inte är den enda galaxen i universum. Och kanske är inte universum det enda som finns, det heller.

Kan den kalla fläcken i bakgrundsstrålningen, som satelliten WMAP upptäckte, vara ett avtryck från ett närliggande universum?

Frågorna är många, men svaren är få, om ens att det finns några alls.

Men en sak besvarar dessa frågor trots allt: det finns många bra förklaringar på hur universum uppstod, men dit hör inte religionernas förklaringar och det är inget konstigt med det.
Nej, för varför ska uråldriga förklaringar vara bättre än de moderna som bygger på iakttagelser som har blivit möjliga i den allra senaste nutiden?
Har vi så klent förstånd att vi hellre tror på vad människan ”visste” för flera tusen år sedan än vi tror på vad vi sedan dess har sett och kommit underfund med?
I så fall kan vi ju kasta all samlad kunskap på soptippen och försjunka i de gamla skrifterna, blunda för verkligheten och nöja oss med att tro. Ja, en del gör ju så, särskilt de bokstavstrogna, som säger att vetenskapen har fel.
Det är förvisso det enda rätt de bokstavstrogna har: vetenskapen har alltid fel, eftersom det den säger i dag är förlegat i morgon med den då större vetskap som har dykt upp. Men i religionens värld är allt oföränderligt, vilket ju är mycket märkligt eftersom i så fall stod tiden stilla, inget hände, ingen skrev heliga skrifter och ingen bad till någon gud.

 men det påverkar ju knappast de religiösa.

Du hade inte behövt citattecken kring ”stjärnstoff”, därför att vi ÄR verkligen skapade av just stjärnstoft. Varken mer eller mindre, men det vet du ju.
Liksom att: när universum svalnade kondenserade de minsta partiklarna till atomer, nästan uteslutande bara väte och helium. En och annan litium kärna lär också ha bildats.
Av detta byggdes stjärnorna upp och då universum då var mycket tätt skapades enormt stora stjärnor. Sådana brinner snabbt och får slut på väte. Sedan börjar andra processer, som bygger upp atomkärnor av tyngre slag. Även detta vet du.

Det slutar med järn eftersom därefter frigörs ingen energi vid sammanslagning av lättare atomkärnor.

Dessa tunga stjärnor lever inte länge innan de exploderar i supernovor. Då frigörs enorma energier som kan skapa de tyngre grundämnena, som kräver energitillförsel för att skapas.

Alla atomkärnor som bildats i stjärnan och alla som bildas i supernova-explosioner kastas ut i den omgivande rymden och återsamlas och förtätas till nya stjärnor, men även planeter.
De senare växer genom sammanslagning av mindre korn, som damm, som blir till grus, som blir till stenar och senare växer till så kallade planetisimaler. Och dessa krockar, smälter samman och bygger till slut upp hela planter, till exempel jorden.
Och ur jorden skapades vi. Här har ju faktiskt prästen för en gångs skull rätt när han säger vid begravningarna att ”Av jord är du kommen och jord skall du ock varda”.

Det där var som sagt inga nyheter för dig. Ej heller för de allra flesta.

Hur uppstod universum från allra första början, det är den stora frågan. Av sig självt och ur ingenting? Eller genom att en gud skapade alltsammans?

Sådant kan vi nog aldrig få svar på. Men eftersom det är lite svårt att ta in att något så stort som hela världsalltet har skapats ur ingenting är det ju lätt att säga att det måste ha varit en gud som skapade det. Men hur uppstod då gud?
Vi vann alltså ingenting på att föra in gud i verkligheten!

Gud har alltid funnits, säger de religiösa och vips är problemet ur världen. Å andra sidan, tänk om universum alltid har funnits, fast i annan skepnad innan big bang. Det vet vi inget om och kan aldrig ta reda på och den vetenskapligt sinnade människan nöjer sig med att allt inte kan förklaras. Eller kan det det? Antagligen inte, men hypoteser och teorier kan ställas upp och vem vet, en dag kanske vi får bevisen för dem.

Kan förklaringen finnas i det faktum att partiklar faktiskt dyker upp och försvinner i det tommaste tänkbara vacuum? Och på så sätt uppstod kanske plötsligt självaste universum. Kanske skapas det nya universum hela tiden och vi lever i ett multiversum? Varför inte?
Vi har ju insett att vi inte är ensamma. Vi har insett att solen inte är den enda stjärnan, att hela Vintergatan är full av stjärnor och att Vintergatan inte är den enda galaxen i universum. Och kanske är inte universum det enda som finns, det heller.

Kan den kalla fläcken i bakgrundsstrålningen, som satelliten WMAP upptäckte, vara ett avtryck från ett närliggande universum?

Frågorna är många, men svaren är få, om ens att det finns några alls.

Men en sak besvarar dessa frågor trots allt: det finns många bra förklaringar på hur universum uppstod, men dit hör inte religionernas förklaringar och det är inget konstigt med det.
Nej, för varför ska uråldriga förklaringar vara bättre än de moderna som bygger på iakttagelser som har blivit möjliga i den allra senaste nutiden?
Har vi så klent förstånd att vi hellre tror på vad människan ”visste” för flera tusen år sedan än vi tror på vad vi sedan dess har sett och kommit underfund med?
I så fall kan vi ju kasta all samlad kunskap på soptippen och försjunka i de gamla skrifterna, blunda för verkligheten och nöja oss med att tro. Ja, en del gör ju så, särskilt de bokstavstrogna, som säger att vetenskapen har fel.
Det är förvisso det enda rätt de bokstavstrogna har: vetenskapen har alltid fel, eftersom det den säger i dag är förlegat i morgon med den då större vetskap som har dykt upp. Men i religionens värld är allt oföränderligt, vilket ju är mycket märkligt eftersom i så fall stod tiden stilla, inget hände, ingen skrev heliga skrifter och ingen bad till någon gud.

(Se stor bild)

Videokavalkad

Tyvärr kan jag inte hitta första delen i den serie som följer nedan om universum.

Strängteori

Om materiens innersta

Annonser

2 kommentarer on “Mycket bra skrivet”

  1. Svante Svensson skriver:

    Du har ett mail från mig ang. UnderMattan.
    Svante


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s