Kategorier

Arkiv

Hjälp eller stjälp

Citerar Islin

”Är du ute efter att hjälpa eller att stjälpa? /Islin

Ibland undrar jag verkligen vad jag har både psyk och boendestödet till när allt de gör är att KLAGA på mig. Inget jag gör tycks någonsin vara rätt.

Jag har haft en riktig skithelg. Varit i kontakt med nattpersonalen både lördag och söndag. Trots att det bara var män som jobbade i jouren. Jag var väldigt stolt över det. Att jag trots min skepsis och osäkerhet inför män faktiskt försökte ta hjälp utav dem. Lägg märke till var.

Idag träffade jag samordnaren för boendestödet. Och allt hon hade att komma med kändes negativt. ”Du gör si och sen gör du så och så säger du ditt och datt.” Ingenting är rätt. Utan nej då, jag ”hotar” personalen med att ta livet av mig. Que? Hotar? De säger att jag ska ta hjälp, tala om när det är kris, när självmords och självskadetankar är starka. Men när jag gör det, då hotar jag.

Missförstånd rakt igenom. Men ibland undrar jag om de ens försöker förstå. Om jag säger att jag har självmordstankar och känner för att göra något dumt så säger jag ju det för att jag vill ha hjälp. Jag vänder mig till dem för att kunna låta bli. Hitta en annan utväg. Vad är annars vitsen med dem? Hur vill de att jag ska säga? Om jag hade tänkt göra något dumt, så skulle jag förstås inte tala om det för dem. Jag är väl inte helt korkad. Om jag ville ta mitt liv så skulle jag ju göra allt för att få dem att hålla sig borta.

Om jag inte får tala om att jag mår dåligt. Om jag inte får tala om när det känns som jag inte vill leva. Vad ska jag då säga? Är det bättre att jag ljuger? Säger att allt är bra och gör något destruktivt. Jag kan inte se hur det skulle fylla någon funktion. Då kan jag ju lika gärna säga upp dem på en gång. För vad ska jag då med dem till, om de bara är ännu fler personer jag måste ljuga för?

Jag är ledsen och besviken på att allt alltid vänds till mitt fel, att jag gör fel och måste ändra på mig. /Islin

Vem som helst kan komma att må dåligt psykiskt. Det är inte märkligare än att man kan må dåligt fysiskt.

Synen på psykiska besvär och psykisk sjukdom har blivit bättre över tid. Men jag minns en tid då sådana besvär var rent skamliga. De sjuka stängdes in på avdelningar och släkt och anhöriga skämdes och hoppades att personalen kastade bort nyckeln.

Så är det inte i dag, tack och lov. Många som förr var inlåsta hade klarat sig ute med hjälp, om den hade funnits. I dag finns hjälp.

Men hur är det med kvalitén?

Hjärtsjukvård och särskilt transplantation, det är finfina grejor med hög status. Men geriatrik och psykiatri, det är alltjämt något som har mycket låg status. Ändå är det avsevärt mera krävande vårdformer. Krävande på så sätt att personalen måste se det osynliga, till skillnad från till exempel ett helt uppenbart benbrott, som man vet exakt var det är och exakt hur det ska lappas ihop.

Tänk dig att du kommer in på sjukhus med armbrott och det inte finns en läkare där. Personalen ringer jouren som kommer när den har tid. Och personalen består av några skolungdomar som bättrar på ekonomin och helst sitter och nojsar i personalrummet tillsammans med biträden och undersköterskor, samt några få sjuksköterskor, som samtliga säger: ”Du får vänta, vi är upptagna”.

OK, jag spetsar till det för så får det ju inte gå till. Men det är inte alldeles överdrivet att säga att det är just så det går till inom psykiatrin, som kanske är sjukvårdens allra svåraste specialitet, men med den lägsta statusen.

Du läste just Islins inlägg.

Vad tänkte du då?

Jag tänkte i vart fall: ”Så djävla inkompetent!”

Och det är precis det jag menar.

”… allt de gör är att KLAGA på mig. Inget jag gör tycks någonsin vara rätt.”

Tänka sig, personalen vet bäst! Och patienten vet sämst. Och därför vet den inte sitt bästa. Därför gör den fel. Så det finns skäl att klaga. KLAGA på patienten, som inte gör som personalen finner vara bäst!

Förlåt en fråga: Ser de in i en sårad själ, dit inte ens röntgen når och som inte går att analysera med blodprover?

”Idag träffade jag samordnaren för boendestödet. Och allt hon hade att komma med kändes negativt.”

Hur upplyftande är det? Och så blir det ju bara ”Missförstånd rakt igenom.”, så klart. ”Om jag inte får tala om att jag mår dåligt. Om jag inte får tala om när det känns som jag inte vill leva. Vad ska jag då säga? Är det bättre att jag ljuger?”

Så djävla inkompetent!

Islin ställer hela problematiken på sin spets! Den problematik som genomsyrar hela psykiatrin.

Att vanligt folk kan tycka att de som har psykiska problem inte kan tas på allvar för att de är sjuka i huvudet må vara, men när till och med psykiatrisk profession utgår från att så är fallet, ja då är det ingen profession! Då är det inkompetens på hög nivå!

Kompetens är i detta fall att lyssna, ta på allvar, fråga, komma till klarhet! Detta gör man tillsammans! Tvåvägs kommunikation! Kan de inte fatta det själva ska de byta yrke!

Det är ju just detta som Islin lyfter fram, INGEN LYSSNAR och ALLA har sina egna SYNPUNKTER! Alla vet bäst och patienten vet sämst! Så djävla inkompetent!

Och nu ska jag förklara.

I ett psyke med kaos finns ändå all kunskap om vad som är fel, kanske inte varför, men vad. Och det finns innerst inne också i allmänhet en kunskap om vad som ska göras, vad som behövs, vad som är viktigt. DET vet inte personalen, oavsett hur mycket utbildning de än har. Det är den enskilde patienten det gäller och den är unik. Den måste man lyssna på. För felet med patienten är just kaoset, som gör att den behöver hjälp med att sortera sina tankar, få struktur på dem och reda ut sina behov, samt strukturerar en lösning som passar just henne, hennes unika personliga situation och personliga behov. Det är inte det som passar personalen som ska vara målet! Då kan det bara bli ett misslyckande och ingenting annat. Och det är väl vad psykiatrin är som allra bäst på, att misslyckas!

Jag kikar i Islins blogg.

Den 19 september 2012 skrev hon sista inlägget. Det finns 14 kommentarer inklusive Islins. Hon skrev sista kommentaren 25 september 2012, 18:27.

I dag är Islin död. Hon tog sitt liv. Frid över hennes minne.

Må de som trodde sig arbeta så professionellt med henne fundera över sina egna insatser och om de var så särskilt professionella att de gjorde skäl för sin lön och utbildning.

Några bloggar till Islins minne

Baraenbildavmig

Entrevligtjej

Erviluca

Eva Lev Livet

Grevinnan Blåst

Halloj världen

Kyrkis 1, 2,

Livet på min isbit

Madonnan

Mitt Hopp, 1, 2.

Peggy Bell of Sweden

PluppasKrypin

Tänd ett ljus för Islin

Uppdaterat:

 ”Under sex veckor har vi granskat svensk psykvård i Aftonbladets öppna livegranskning, Piller pengar psykvård. Vi har träffat människorna i psykiatrins väntrum, de som klarats av i vårdgarantin men fortfarande väntar på den riktiga hjälpen – många i flera år.

 Vi har kartlagt dem som psykiatrin inte kunde hjälpa: de 1 446 människor som de senaste fem åren tagit sina liv när de fortfarande var under vård. Vi har granskat lex Maria-anmälningarna som pekar ut allvarliga brister.

 Tusentals människor har hört av sig: patienter, skötare, läkare och verksamhetschefer. De berättar alla om en psykiatri som inte räcker till, som inte är tillgänglig för dem som är allra svårast sjuka.

 Ändå fortsätter nedmonteringen: personal och sängar försvinner när landstingen måste spara.

I dag publicerar vi slutsats #1: Stoppa sparandet – rädda liv.” Läs resten på AB

Psykiatrireformen – Wikipedia

psykiatrin faller snabbt

Bloglovin – psykiatri

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Annonser

33 kommentarer on “Hjälp eller stjälp”

  1. arrami54 skriver:

    …blir ledsen och förbannad, den svenska psykvården är ett gigantiskt fiasko! ;-(

    • skvitt skriver:

      Nog har den brister i vart fall. Islin kunde de ha lyssnat på, det hade hjälpt henne och det hade varit kompetenshöjande för psykvården och boendestödet.

      /Skvitt

  2. Instämmer , jävligt inkompetent Man tycker ju de borde ha känt henne efter all den tid hon ”behandlats” där eller polikliniskt. De där människorna skulle inte jobba inom vården för de har ingen insikt om vad patienter behöver. Att dessutom utsätta sådan sk. psykmedicin helt tvärt är ju livsfarligt, det är ju därför eller åtminstone en av orsakerna till att folk tar livet av sig. Dom borde anmälas, hoppas hennes föräldrar gör det. Det har kapats så mycket i vården att det finns knappt vård och hjälp att få inom vissa områden. Skrämmande !!!!!!!!!!!!!!!!!!
    BS TACK för din kommentar, den var extrarolig att få för jag gillar ju dina ”utspel” mot tokerierna i vårt land, Blir glad av att läsa det du protesterar emot, vi tänker mycket lika i många frågor.
    Det är som du skriver usel logistik och samkörning inom vården, vänstern vet oftast inte vad högern gör om nånting verkar det som.Om man mot all förmodan skulle få 2 kallelser med tider hyfsat nära varann på samma dag på sjukhuset blir man både glad och paff, det händer inte ofta.. En annan sak jag stör mig på är att man hela tiden måste ligga på som en igel om nåt ska hända, hur många orkar det om man är sjuk ?????Inom vården ska läkare och sjuksköterskor företräda oss som patienter, på många ställen verkar de ha glömt det och det är tragiskt för dom patienter som inte orkar föra sin egen talan.
    Det är just detta att man vet att tiden rinner iväg och man vill vara med barn och barnbarn, make och son i hyfsat skick så man kan barnvakta, vara med och finnas till för dom.
    Jag är en bråkstake så jag ska nog bråka till mig det jag behöver om jag måste. Just nu är det rena berg- och dalbanan med ångesten och humöret, har ju fått vänta så himla länge på besked att jag rasar ihop med ojämna mellanrum.
    Du har rätt i att vi pratar för lite med varandra, det är en lättnad om folk frågar en direkt och inte tassar runt det känsliga ämnet. Uppskattar Pelle kusin som ringde och frågade.
    Vad det gäller politiker så är då min tilltro rejält hackad i kanten, men jag vill tro att de rödgröna är ett bättre alternativ än kAlliansen, det är ju inte precis så att de gjort livet lättare för några andra än sina egna gelikar som redan har ekonomisk trygghet och mat på bordet. Skitstövlar, jag skiter totalt i skattelättnader, vill ha bra vård, skola och tryggt för våra gamla , de fattiga familjerna och barnen som får lida för att föräldrarna inte kan ge dom det de behöver är ännu en skam för vårt land som växer i antal. Under sossetiden hörde då inte jag om fattiga barn som hamnar utanför, inte i denna utsträckningen som är nu iaf..
    Är hemskt trött just nu, cancerångesten tar all energi.

    Hjärtligt Tack för din kommentar och en massa kramar

    • skvitt skriver:

      Tack för din kommentar. Visst går det utför med vårt så kallade folkhem och visst ska vi betala skatt som utjämnar klyftorna, men så är det ju inte nu. Jag kan passa på att tacka dig för att du finansierat mitt kök genom rotavdraget jag fick.
      Fast det hade ju varit bättre om du hade lagt de pengarna på till exempel sjukvården istället. Då hade William, 9, på akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus sluppit att vänta med en inflammerad blindtarm i över 20 timmar, bedövad med morfin tills blindtarmen sprack.
      Någon omedelbar operation var inte möjlig. Det fanns inga resurser, var beskedet.
      Dagens Nyheter har pratat med en anställd på Astrid Lindgrens barnsjukhus som menar att personalbrist och budgetnedskärningar ger allt längre väntetider. Tyvärr händer det titt som tätt, säger den anställda om Williams fall: http://www.expressen.se/nyheter/william-9-fick-vanta-for-lange—blindtarmen-brast/

      Men antag att Reinfeldt hade kommit med samma besvär. Han hade nog hotat med sin sin politiska makt om han fick vänta i 2 minuter och inte blivit opererad på 20 minuter.

      Ångest ja, tacka fan för det. Jag tror inte man spontant tänker på det om man inte har haft det inpå sig eller personligen drabbats. Det är mycket man inte tänker på så länge det inte finns anledning.
      Men nu ska du vila dig. Krafterna behövs till striden med sjukvården. Under tiden fortsätter jag min strid mot moderazister och annat pack.

      Kram på dig!

      /Skvitt

  3. Grevinnan Blåst skriver:

    Bra inlägg, Skvitt. Stackars Islin fick lida onödigt mycket på grund av denna inkompetenta psykvård. Hon blev inte tagen på allvar, blev hånad och förlöjligad och prackades på en skuldbörda att det var hon själv som borde göra rätt och att allting var hennes eget fel, att hon gjorde allting fel. Det borde finnas ett krav på att de som arbetar inom psykiatrin ska ha större insikt, mer empati om vårdtagarna, mer kunskap om vad det vill säga att ha psykiska problem i stället för att helt nonchalera vårdtagarens verkliga behov. Vem som helst av oss kan drabbas av detta förr eller senare! Om de bara hade lyssnat på henne och tagit henne på allvar i stället för att t.ex råda henne att ”ta en dusch för att skingra ångesten”, som hon berättade om i ett av sina inlägg! Vad tusan är DET för ett råd?! Islin kände ju för tusan obehag av duschens strålar mot huden!!!! Jag vill bara gråta när jag tänker på denna go´a tjej som valde att ta sitt liv när hon inte fick den hjälp som hon så väl behövde. Det hade räckt långt om de bara hade lyssnat på henne i stället för att försöka tysta henne.

    Kram / Rozie

    • skvitt skriver:

      Det är precis det där jag menar fattas, att LYSSNA!
      Det är nyckeln till alltihop. De kan inte lära sig på annat sätt än just LYSSNA!

      Jag menar inte att dras olika utbildningar inte är värda något, men för att kunna dra nytta av dessa utbildningar måste de LYSSNA på patienten, för de kan gå igenom all världens litteratur i ämnet utan att hitta en enda bok som handlar om just den enskilda människan, som ju är unik!
      INGEN av dem hade läst boken ISLIN! Ändå hade henne ”i sin hand”, om man säger.

      Lyssna, tala MED, inte TILL, ISLIN! Men det var för svårt att fatta och de har inte lärt sig nu heller.
      I dag gör de sitt jobb som de gjorde då och som de alltid har gjort. Och det är kanske inte så fel att säga att det jobbet ändade hennes liv! Eller?

      Fy fan för inkompetens, när den är så enkel att få, bara LYSSNA! Nästan bara lyssna. För man måste även se. SE värdet i människan och se att det är lika värt också när människan har psykiska problem och psykisk sjukdom. Men så är det inte i praktiken. Inte ens bland dem som skulle kunna. Fy fan för inkompetens!

      Kram!

      /Skvitt

    • skvitt skriver:

      Nog för att många har psykiska besvär, men inte så många. Men Ulla Danielsson talar om en SCB-undersökning där folk svarar själva. Resultatet blir därefter. Att må dåligt är en sak och att ha en psykiatrisk sjukdom är något helt annat. Islin hade varit lycklig om hon bara mådde dåligt.

      De här undersökningarna ger ju också de svar som beställaren önskar sig. Som man frågar får man svar. Det finns andra undersökningar som ger resultatet att det är män i första hand som mår dåligt, men frågorna får ställas på annat sätt för att män ska erkänna det.

      Jag tror det är feminister som har beställt undersökningen. Jag blir alltid misstänksam när någon har ett genusperspektiv.

      Tack i alla fall för länken!
      /Skvitt

  4. Paulina skriver:

    Tack för orden och stödet.
    Kram Louises (islin) extra familj

    • skvitt skriver:

      Sånt här är värre än när människor dör av sjukdom eller olycka. Det lämnar så mycket frågor efter sig som gnager och kanske anklagar. T. ex. ”Kunde jag gjort något? Kunde jag gjort mer? Vad gjorde jag för fel?” och så självklart frågan ”Varför?”

      Jag hoppas du slipper de frågorna och nöjer dig med varma minnen!

      Jag var bara inne och läste sporadiskt på hennes blogg, men redan från AB-tiden. Ändå sörjer jag och saknar och känner det så meningslöst och tragiskt.

      Kram!
      /Skvitt

  5. Anna skriver:

    Har vidarebefordrat din lista till Paulina (”Mitt hopp”) som var väldigt nära Islin och som bad mig skicka allt som skrivits om Islin.

  6. pluppa skriver:

    Tack för ett väldigt bra inlägg om Islin Skvitt!
    Jag hade tänkt att nämna detta med att dom bad henne att ta en dusch mitt i natten när ångesten rev som värst,sen såg jag att rara Grevinnan Blåst redan skrivit om det.

    Hon fick inte den hjälp hon behövde från någon av dom instanser som var inblandade 😦
    Det är deras förbannade skyldighet att LYSSNA t.om den 1001:e ggn!

    Jag saknar henne så mycket och hon finns i mina tankar väldigt många timmar
    om dagen.
    Vet att hon fått ro nu,men till vilket pris 😦

    Kram Skvitt/Pluppis

  7. kao skriver:

    Fint inlägg om Islin och hennes sista tid.

    Men samtidigt blir jag så förbannad: Det är medeltidsnivå på de spillror av psykvården som fortfarande finns kvar. Att bli så negativt bemött som Islin blev är ju fruktansvärt! Jag vill bara gråta när jag läser det hon berättar..

    Det är A och O att plocka fram de POSITIVA krafter som varje människa har, försöka se det ljusa som trots allt finns där någonstans – och bygga vidare på det – utan att för den skull nonchalera det svarta där problemet sitter, samt oförmågan att handskas med det . Men Den Positiva Kraften är ett VERKTYG att bygga på. Då ska man inte förvirra och nedvärdera den som mår dåligt. Det måste till en positiv behandlingsallians med en rätt utbildad person som verkligen bryr sej.

    Det är så illa att man blir djupt beklämd. Nu måste vi skriva mer om psykvården! Har god lust att intervjua någon av de som bestämmer att det ska se ut så här. Klämma den jäveln på pulsen.
    ———–
    Anders Milton var ju psykvårdsutredare (enmansutredning) på 90-talet. Han kom fram till att alla institutioner skulle stänga och man skulle kasta ut patienterna i egna boenden eller i gruppboenden i samhället(även de som bott så i 30 år). Klart det blev kaos! DEssutom är det väl lika trist för psykpatienter att tvingas bo ihop med ett par andra man själv inte valt. Det är ju bara att gå till sej själv. Vill vi som inte är psykiskt sjuka bo med någon som bara placerats i rummet bredvid och som vi ska dela vardagsrum och kök och badrum med?

    När ångesten slår till och patienten som bor ensam nästan river ner väggarna och skriker ut sin fasa, då klagar grannarna – och personen blir så småningom hemlös…..eller tar sitt liv.

    Billigt för samhället, men ett ovärdigt liv. Alla patienterna varken kunde eller ville bo ensamma.
    ————
    Har nyss tänt ljuset för Islin igen, för att minnas henne. För att hedra den unga tjejen som kämpade så länge men inte orkade längre. R.I.P, ISLIN.

    Kao

    • skvitt skriver:

      1. Det behövs mera pengar.
      2. Det behövs personal som lyssnar.

      Båda punkterna är eftersatta.

      Jag tror visserligen på mera utbildning, men vad hjälper det om de inte lyssnar och ser patientens egen kunskap som den största resursen i sammanhanget. Men hur många gör det?

      Jag ser fram emot några psykinlägg av dig.

      Kram!
      /Skvitt

      • kao skriver:

        Har skrivit ett kortare inlägg idag om psykiatrin med hänvisning till en länk idag, gällande psykiatriutredningen av Anders Milton 2003-2006. Den är bara en början….det kommer mer.
        ———-
        Idag verkar många behandlare arbeta för endast självändamål såsom lönen och sin egen personliga utveckling och springer på kurser stup i ett, så patienterna får ingen riktig kontinuitet i samtalen/vården. Så BRUKAR det se ut. Det är tidsbrist. Det är personalbrist pga indragningar, vabbare och andra anledningar.

        Resursbrist (pengar och personal) har man ALLTID skyllt på. Även då psykiatrin fungerade något bättre än nu och det faktiskt fanns mer resurser och personalen slapp stressa ihjäl sej.

        Utbildning i all ära, men kan man sen inte möta patienten på dennas nivå, utan ser denna ‘von oben’ och att det är ett PROBLEM, inte en människa som sitter mittemot – då har man valt fel yrke.Att vara socionom är ju lite status i vissa kretsar.

        Jag kan höra socionomerna från soc.kontoret diskutera sina klienter efter jobbet, då jag någon gång emellanåt sitter på kvarterspuben och löser dagens korsord. Det ligger inte mycket empati i det snacket, men de kanske behöver vräka ur sej sina personliga frustrationer…vad vet jag? Men det låter illa. Jag skulle inte vilja bli omtalad på det viset av ett ‘proffs’.

        Jag är bara en enkel alk/drog-terapeut med 3 års högskolestudier, men ett och annat snappar jag dock upp. Både bra och dåliga saker. Tyvärr överväger det negativa.

        Man verkar ha tappat gnistan i den där branschen. Som vanligt ligger det politik bakom och det är säkert noga uträknat att det ska kännas just så.

        Kram
        Kao

  8. tack Skvitt .för att du orkar …och vill .!!
    jag lägger in en länk till det här också hos mej ,i det lilla jag skrev ..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s