Kategorier

Arkiv

Rachel Carson – tyst vår

När fåglarna dör tystnar våren!

“One way to open your eyes is to ask yourself, ‘What if I had never seen this before? What if I knew i would never see it again?’ ” / Rachel Carson

I år uppmärksammar vi Rachel Louise Carson och hennes epokgörande bok, Tyst vår, som utkom för exakt 50 år sedan.

Rachel Carson var en amerikansk marinbiolog och författare och, som föddes i Pennsylvania 1907 och avled 1964 i bröstcancer. Hon studerade vid Johns Hopkins University i Maryland, fil.mag. i zoologi 1932.

Hon tog aldrig någon doktorsexamen, vilket berodde på ekonomiska svårigheter.

På 30-talet fick hon en tjänst hos den amerikanska fiskerimyndigheten (U.S. Bureau of Fisheries, senare The Fish and Wildlife Service) och började samtidigt ge ut ett flertal populärvetenskapliga verk, tidningsartiklar och bland andra böckerna Under the Sea-WindThe Sea Around Us, The Edge of the Sea .

I boken Tyst vår, (publiserad av Houghton Mifflin 27 September 1962)som ni kan läsa mera om här,  kritiserade hon kraftigt den allt ökande användningen av miljögifter inom jordbruket, speciellt användandet av DDT, diklordifenyltrikloretan, insektsgiftet som introducerades tio år tidigare. För den som eventuellt inte vet giftets verkan kan nämnas att det påverkar fåglarnas förmåga att bilda skal till äggen, varför dessa krossades när fåglarna ruvade dem. Därav bokens titel. Dock är skadeverkningarna var fler än så, men Rachel Carson förstod sprängverka i att trycka på att vi aldrig mera skulle få höra fågelsång ifall giftet inte stoppades.

Rachel Carson har fått många utmärkelser och även hyllats på frimärken.

Hon var en av de första som analyserade gifters transport genom näringskedjan och studerade hur gifterna togs upp av organismerna och påverkade predatorerna, alltså rovdjuren högre upp i näringskedjan. Trots att boken ”Silent Spring” angreps häftigt av större delen av USA:s kemisk-tekniska industri, fick den en enorm betydelse för synen på biocidanvändning inte bara i USA, utan i hela västvärlden. Inte minst ledde den till ett omfattande förbud mot DDT-användning.

På grund av detta, och på grund av att hon populariserade studiet av hur näringskedjan fungerar genom de ekologiska undersökningar hon företog sig, har hon blivit något av en ekologins ikon.

Det är nu alltså 50 år sedan hon skrev boken ”Tyst vår” som startade kampen mot DDT.

Än i dag försöker kemikalieindustrin svärta ned och förtala henne, men bakom det ligger mycket större intressen än enbart den kemiska industrins önskan att sälja det förödande och beständiga gift som DDT är. Competitive Enterprise Institute, en marknadsliberal tankesmedja i USA, har bland andra påstått att hon är ansvarig för att Malaria ännu inte utrotats.

Det är lätt att få med sig okunniga människor i att tro på sådan argument, men det håller inte! Det är ren lögn, vilket också de vet som sprider dessa lögner. Malariamyggan utvecklade, som bekant är för alla pålästa (inklusive Competitive Enterprise Institute), en resistens mot DDT!

När industrin skjuter in sig på Rachel Carson och försöker få folk att tro att hon hade fel, då kan den också hävda att stat och myndigheter inte ska lägga sig i vad företagen sysslar med. Det är deras agenda!

Det här visar hur smarta och farliga dessa krafter är.

Och det viktigaste av allt, dessa marknadsliberaler skiter fullkomligt i malariadrabbade och hur många de är, deras lidande och deras död. De är bara intresserade av att alla samhällsrestriktioner när det gäller kemikalieanvändning dras bort så att de fritt kan få tillverka och sälja vad dödlig skit som helst oavsett riskerna och följderna. Skulle de få som de vill, dessa liberala krafter, då skulle snart fler dö av deras kemikalier än de som dör av malaria, allt för dansen kring den heliga guldkalven! Och i förlängningen handlar det om alla företags ”rätt” att gör vad de vill utan samhällets ingripande!

Känns det igen från Alliansens politik, kanske? Den ljuger om det mesta av samma skäl, rätten för borgerskapet att berika sig på andras bekostnad till vilket pris som helst.

På Mammons altare är de kapitalistiska företagen redo att offra allt, endast gulkalven är helig och i Sverige är det Alliansen som företräder de som dansar kring denna kalv av guld.

Låt mig släppa fram Tanja Bergkvist, den unga kvinnan som har ett sällan skådat högt IQ, skulle jag tro.

Mig bräcker hon i vart fall rakt av!

”Man skulle kunna tro att genusvansinne och fördumningsindustri är det största hotet mot folkhälsan, men så är det inte. För två år sedan läste jag om en dansk forskningsrapport som visat att pojkar redan i 2-årsåldern blir feminiserade (fysiskt och beteendemässigt) till följd av ‘gender-bending‘ kemikalier som återfinns i mat, kläder, blöjor och krämer [blogginlägg ]. Några av dessa hormonstörande kemikalier är PCB, PVC, dioxiner, flamskyddsmedel, ftalater och paraben. Man hade funnit ett tydligt samband mellan feminiseringen av pojkarna och höga halter av PBC och dioxiner i modern. Í ett kanadensiskt samhälle nära Lake Huron, i Italien kring Sesevo, och i ryska områden där man jobbar med bekämpningsmedel, föds pga kemikalieutsläppen dubbelt (!) så många flickor som pojkar.

Jag blev åter påmind om det här för några veckor sedan då SVT visade dokumentären Grodorna tystnar, där forskare visade upp missbildade grodor som fått i sig rester av p-piller och andra kemikalier som släppts ut i vattendragen. En djurart som funnits i 250 miljoner år håller på att försvinna över stora områden. När jag sökte vidare på ämnet fann jag filmen ‘Underkastelsen’ av Stefan Jarl.

Vi har uppåt hundra kemikalier i vårt blod (som inte ska vara där) och det är ännu inte klarlagt hur dessa, enskilt eller i kombination med varandra, påverkar oss och vår avkomma. I filmen berättar Åke Bergman, professor i miljökemi, om ytaktiva ämnen i alltifrån tyger till hamburgerpapper. En forskare berättar att dessa ämnen kan lösa upp cellväggarna. Vad som händer i kombination med de andra ca hundra kemikalierna vi har i vårt blod (och som inte ska vara där) vet ingen. Doktoranden Hazem Khalaf vid Örebro universitet berättar om den kompott av läkemedel man finner i vårt avloppsvatten (och som vattenreningsverken inte kan avskilja). Sedan har vi flamskyddsmedel i elektronik (som återfunnits i ägg från pilgrimsfalk!) och ftalater i plastprodukter. I dagarna lanserade Philips en hushållsapparat som sägs ta bort rester av bekämpningsmedel från frukt och grönsaker. Den ska nu finnas till försäljning i Kina, där konsumenter efterfrågat produkten. Det låter ju bra. Men hur renar vi oss själva? Vi kan kanske inte skydda oss helt från framskyddsmedel och liknande, men vi kan åtminstone kontrollera vårt mattintag.

En amerikansk-kanadensisk studie som presenterades förra året [se Insektsgift kan orsaka ADHD, SVD ] visade på ett tydligt samband mellan beteendestörningen ADHD hos barn och förhöjda nivåer av nedbrytningsprodukter av bekämpningsmedel i barnens urin (förhöjda och förhöjda, gifterna ska inte finnas där alls, men i förhållande till andra barn med mer ‘normala’ nivåer). Det handlade i detta fall om organiska fosforföreningar, som påverkar både det centrala och det perifiera nervsystemet och har både akuttoxiska och långtidsverkande effekter. Det här uppmärksammades faktiskt i media, samtidigt som man i flera TV-reportage under förra året kunde följa drabbade familjer som lät sina barn medicineras med amfetaminliknande preparat mot ADHD. Det låter inte direkt som något en högtstående civilisation skulle ägna sig åt: att först i ren okunskap förgifta sin avkomma, för att sedan, när misstaget upptäcks, droga ner och förgifta avkomman med ett annat preparat i ett försök att mildra symptomen från den första förgiftningen, som man dessutom låter fortgå. Jag pratar inte om det enskilda fallet här, men sett ur ett helhetsperspektiv är det ju just vad det handlar om. Jag trodde mänskligheten var smartare än så.”

Förlåt mig, Tanja, att jag stal så mycket av din text från ditt eminenta inlägg! Läs här!

Länkar:

Insektsmedel kan leda till fågeldöd

Hormonstörande miljögifter och kemikalier i vardagen

Hormonstörande kemikalier i krämer

Alarmerande läsning om osynligt miljöhot (”Säg ‘miljöhot’ och de flesta av oss tänker klimatförändringar, oljeutsläpp och sopberg. Men det mest förrädiska hotet av dem alla riktar sig direkt mot våra egna kroppar.
I Förgiftad beskriver Rick Smith och Bruce Lourie, två av Kanadas främsta miljöaktivister, hur vår vardagsmiljö blivit en veritabel giftfälla som riskerar att allvarligt påverka vår hälsa.”)

Annonser

Konsumentinformation

Enmanshushållets avigsida

 

400 gram styckfrysta rödspättor. Perfekt för mig. Då tar jag bara ut ett par åt gången. Det passar ju perfekt för mitt lilla enmanshushåll.

Fisk är ju så gott. Men 400 gram, nej, det är lite väl mycket till en måltid för en person. Bra då att det finns styckfrysta spättor.

Nåja, om de inte hade tinat upp i butiken och återfrysts så de frös samman.

Nu måste jag tina dem och frysa dem på nytt. Tack ICA! Och tack för utifall jag blir magsjuk!


Sedan honorna har tömts

Elda med mat!

Det pågår ett ofantligt slöseri med mat i en svältande värld. Det pågår ett rovfiske utan dess like. Bestånden utarmas och ändå kastas fisken bort till ingen nytta.

Det måste bli ett slut på resursslöseriet!

En liten betraktelse:

En torsdag för ett par år sedan hade ett parti siklöjor förirrat sig in i vår lokala fiskaffär. Nyfikna på denna för oss nya bekantskap slog vi till på ett kilo. Ett köpbeslut som inom en halvtimme skulle visa sig vara ett riktigt kap.

Väl hemma såg vi att det putade ordentligt kring magen på flera av fiskarna. Och när vi skulle rensa dem upptäckte vi att de var stinna på rom.

Vi lade ihop ett och ett – löja och rom – och insåg att vi inte bara fått hem ett gäng goda matfiskar, som nu skulle helstekas i ugnen, utan att vi på köpet även kommit över en liten kvantitet av den svenska matkulturens eftertraktade brandgula guld.

På nätet lyckades vi ta reda på hur vi nödtorftigt skulle snabbereda romfångsten. Bort med hinnan. Skölj noggrant. Och salta in.

Säkert hade det kunnat göras bättre. Beredningen, som egentligen tar flera dagar, är en konst som går i arv från generation till generation. Ändå smakade vår löjrom riktigt bra i en kall sås till fisken, och triumfen över att inte ha kastat bort den blev förstås en extra krydda.”

Det där var ju en trevlig liten solskenshistoria. Men den var politiskt inkorrekt!

”Att vi genom att konsumera såväl fisk som rom gick på tvärs med branschens förhärskande marknadslogik hade jag då ännu ingen aning om. Idag vet jag tyvärr betydligt bättre. Löjromshanteringen är ett av många exempel på vår ohållbara misshushållning med alldeles utmärkta råvaror.

Sedan honorna tömts på sitt innehåll sjunker siklöjans värde till botten. Varken de urklämda honorna eller de romlösa hanarna, som är en tragisk bifångst vid trålningen, brukar hamna på någons tallrik. 90 procent av den siklöja som fångas i norra Vänern hamnar i ett värmeverk i Karlstad. Och fiskarna får då betala 80 öre per kilo för att bli av med sin fullt ätbara fisk.”

svt/Nyheterna: ”17.000 ton fisk och skaldjur köptes upp av EU:s fiskefond under 2009 – bara för att skickas som avfall för att förstöras.

I Sverige handlar det mest om räkor som har köpts upp för att förstöras.

– Det här visar hur skruvat och helt felaktigt EU:s fiskepolitik fungerar, säger Christofer Fjellner. Enligt nuvarande regler fastställer EU:s fiskeministrar lägstapriser och om priserna är lägre går EU:s fiskefond in och stödköper.

Fisk och skaldjur som köps på detta sätt ska sedan ”tas bort från marknaden” och ”destrueras”. Det betyder att fisken slängs som fiskrens och avfall.”

 


Bert Karlssons flyktingar

$$$

”Bert Karlsson personifierade, tillsammans med Ian Wachtmeister, den svenska smygrasismen i början på 90-talet. Inget snack om saken. De tog ut den av åldern blekta, gamla fascistoida, svarta kostymen ur garderoben och piffade till den med lite ”drag under galoscherna”.  Partiets snabba uppgång visar på hur förförisk populism är när den träffar rätt. 
Men också att vi i våra faluröda stugor hade sopat tillräckligt mycket främlingsfientlighet under våra svenska trasmattor för att möjliggöra den knockouten. 

Partiet som, enligt eget utsago, visste vad ”vanligt folk tyckte och tänkte” och därmed ansåg sig föra deras talan, tappade dock raskt sitt folkliga stöd när de la i ytterligare en växel i sitt flitiga arbete mot invandrare och bistånd.” / Maja Bredberg

Det går ju an att tjäna pengar på dem, flyktingarna. Sådana flyktingar är alltid välkomna!

 

Läs på EXPRESSEN.

Här kan man höra hur Ny demokrati kom till, säger en hel del om partiets inflytande på dagens politik. Alltså, allt de stod för då har vi fått nu med Alliansens politik. Det var inte rumsrent då, men är det nu!

Tid för eftertanke!

Varför tog vi avstånd från sådana idéer då, men röstar fram dem i dag?

Ny demokrati – valfilm 1991:


Stängt