Kategorier

Arkiv

Domen mot Anders Behring Breivik

Så kom ju äntligen domen.

Fängelse, eftersom han visste vad han gjorde. Han är alltså inte sjuk.

Just detta med att han skulle lida av en sjukdom, som ju vissa psykiatriker ville hävda, har jag tidigare klart tillbakavisat i ett tidigare inlägg.

Läs det inlägget, så förstår ni varför alla försök att sjukförklara Anders Behring Breivik är i strid med gällande diagnosinstrument.

Visst kan man säga att det var synd att han inte dömdes till vård. Han hade då kunnat avfärdas som en stolle vars politiska ställningstaganden inget annat är än en dåres förvirrade syn på verkligheten och hans manifest inget annat är än samme dåres snurriga sammelsurium satt på pränt. Och var och en som hädanefter hänvisar till manifestet också de måste vara stollar av samma dignitet.

Visst vore det en vinst med en sådan dom.

”En del tycker att det kunde varit bra han dömts till tvångsvård, att det då skulle blivit en galen man som begick brotten och att han framöver nu skulle komma att tystas.” /AB

Eller?

Nej, just alla dessa tokjönsar som ser den gudomliga sanningen i manifestet skulle likväl ivrigt hänvisa till detta som ett unikt och storslaget dokument skapat av ett för samtiden missförstått geni. Och hans fans skulle kunna hävda att just på grund av hans genialitet måste han dömas som mentalt förvirrad, eftersom samtiden inte har förstått hans insiktsfulla teser.

Vad vinner vi på att idiotförklara Anders Behring Breivik?

Faktiskt ingenting, tvärt om.

Om han hade klassats som sinnessjuk vore ju hans idévärld inget att ta på allvar och inget som skulle kunna delas av andra. Varje förvirrad människas förvrängda världsuppfattning är ju unik, helt unik, och något som enbart omfattas av just den individen. Ett bra exempel på en sådan förvirrad uppfattning är till exempel mannen som trodde han kunde köpa hela världen eftersom han betalade med atomer – och atomer hade han hur många som helst. Men eftersom ingen delade hans tankevärld äger han inte en endaste aktie.

En fördel med en rättspsykiatrisk dom för Anders Behring Breivik är ju att han kan hållas inlåst tills han dör. Men som tur är finns den möjligheten ändå enligt norskt rättsväsende.

Han har nu fått livstid, som i Norge innebär 21 års fängelse. Hur det kan kallas livstid är förvisso en gåta, men inget att hänga upp sig på. Det intressanta är att norsk lagstiftning medger en förlängd inlåsningen fem år i taget livet ut om det finns risk för ny allvarlig brottslighet, vilket rätten har utnyttjat i sin dom. Därmed kan samhällsskyddet tillgodoses utan att man kränker Anders Behring Breiviks rättigheter, vilka ju är att bland annat få betraktas som fullt frisk när han de facto antagligen är det. All heder åt domstolen som har klarat av att handlägga ett mål som går långt utöver vad lagstiftningen rimlig borde ha haft en beredskap att förutse, men faktiskt hade!

Domen innebär att Anders Behring Breiviks idéer måste tas på allvar. Vi kan nu inte blunda för att hans idéer omfattas av många andra, inte bara av han själv. Och vi måste ta konsekvenserna av det! Det är domens yttersta konsekvens!

”Domen var en lättnad. Den är också en uttrycklig markering om att Breiviks åsiktsbildning inte har skett i ett vakuum, utan i kontakt med en existerande antimuslimsk, högerextrem miljö.”

Tack, Norge!

– – –

Läs hela domen

Läsvärt

– – – 

”Jag önskar att avsluta med att be om ursäkt till alla militanta nationalister i Europa och Norge att jag inte dödade fler.”

Annonser

27 kommentarer on “Domen mot Anders Behring Breivik”

  1. Svante skriver:

    Jag har läst vad du skrivit, förstår din tankegång, och du har säkert rätt, men jag har svårt att tänka mig att någon med så mycket ondska i sig kan vara frisk.
    Svante

    • skvitt skriver:

      Jo, det kan ju vara svårt att förstå. Jag är medveten om det.
      Men jag ifrågasätter till och med att han har handlat utifrån ondska. Jag menar att han har handlat utifrån en mycket extrem politisk uppfattning som egentligen inte är särskilt väl förankrad i verkligheten.

      Det finns människor som har begått de mest bestialiska brott och definitivt är ondskan personifierad, utan att de för den skull är sjuka.
      Jag tänker på extremt sadistiska psykopater vars brott kan få vem som helst att spy. Det var till exempel ett program om en sådan på TV. Det var från USA. En seriemördare som torterade och våldtog sina offer innan han mördade dem. Han spelade in deras skrik på ljudband.
      En av de poliser som hade utrett fallet var med i programmet. Han berättade att det blev för mycket för honom. Han sa upp sig som polis.
      Sjukt! Ja, hans handlingar, men inte han själv. Han var en tvättäkta psykopat som njöt av att plåga. Sjuk! Visst, men inte han skälv, han var inte sjuk. Han var personlighetsstörd, han var psykopat.

      Det är viktigt att hålla isär två saker. Dels måste handlingarna hållas isär från personen som utför dem. Och dels måste sjukdom hållas isär från störd personlighet.

      Den enda psykiatriska diagnos jag möjligen kan tänka mig när det gäller ABB är aspergers syndrom. Och den diagnosen skulle i så fall kunna förklara hans sociala inkompetens och hans enkelspåriga intresse. Det intresset i sin tur leder honom fram till terrordåden. Inte sjukdomen i sig, om han nu har den.

      /Skvitt

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Såg du dokumentären ”När läraren blev Hitler” härom kvällen om ”Vågenexperimentet” i USA på 60-talet?

  3. kao skriver:

    Domen var bra. Han kommer nog sitta mycket längre än 21 år. Vart 4e eller vart 5e år omprövas ju domen.

    Klart är han inte SJUK, men han är STÖRD. Svårt störd, men anses alltså medvetet och med exeptionell noggrannhet ha begått brotten. Jag tror han är en ‘dubbeldiagnos’: narcissism (egot och utseendet) och tvångsmässighet (med tanke på noggrannheten med vilken han planerade brotten och tiden det tog). Säkert finns det också svår empatibrist där. Annars kunde han inte gjort det han gjorde. Han lever i en fantasivärld men inte värre störd än att han visste vad han gjorde.

    Så¨fängelsedomen var riktig.

    Kram/Kao

    • skvitt skriver:

      Om jag själv trodde att jag kunde förändra världen med hans medel så skulle jag inte heller dra mig för att göra vad han gjorde. Ändå är jag mycket empatisk och till och med gråtmild ibland.
      Politisk övertygelse kan rättfärdiga det mesta.

      Nu är jag inte så korkad som han och jag fattar att man inte vänder historiens blad enbart med några massmord och därför har jag inga planer på att utradera borgerskapet med terrordåd. Och skulle någon förorda det så kommer jag att fördöma varje sådan tanke eftersom den är kontraproduktiv!
      Men om tiden var mogen skulle jag inte sörja en endaste kapitalist och inte skona någon. Vore tiden mogen skulle jag gärna utradera var endaste parasit!

      Läser man mig ingående så klarnar bilden av min politiska åskådning.

      /Skvitt

      • kao skriver:

        Jag fattar. Kan säga så här för egen del: vore det revolution, som jag gärna skulle vara med och starta, skulle jag också göra det som krävdes av mej. Dock aldrig att döda. Men det finns gränser även för det. Jag måste i så fall helt och hållet inse vad revolutionen vill ha för samhälle efteråt.

        Kram
        Kao

        • skvitt skriver:

          Man dödar inte för dödandets skull utan av nödvändighet.
          I en revolution kommer det alltid att uppstå situationer där det sannolikt är nödvändigt att döda och det finns ingen anledning att i så fall avstå. Motståndaren kommer att döda och då måste motståndaren dödas.

          Att döda blir alltså en fråga om att överleva. Att döda under sådana premisser är alltså inte omoraliskt.

          Klassfienden dödar oss hela tiden, i krigstider och i fredstider. Se bara på alla giftiga produkter som de släpper ut både här och där. Ett makabert exempel är de gifter som länge har funnits i nappflaskor och som har en östrogen effekt. De dödar visserligen inte, men de kan feminisera och sterilisera pojkar. Hade inte myndigheterna stoppat dessa kemikalier nyligen så hade det funnits kvar ännu, trots att tillverkarna visste om den skadliga effekten.

          I över 100 år visste man om att asbest orsakade cancer, men man mörkade detta så länge det gick. Man anställde företagsläkare inom asbestindustrin och dessa skrev helt andra diagnoser på den cancer arbetarna fick och som bara orsakas av asbest.

          Om jag tog tid på mig kunde jag skriva spaltkilometer om sådana här saker.
          Buhpal, säger det något?
          Minamata, säger det något?

          Det var kostnadsskäl som gjorde att man inte säkrade upp Fukushima bättre. Man visste att det som hände kunde ske men man hoppades på att det inte skulle ske. Det var liksom billigast så!

          Och för att inte vara enögd kan ju nämnas att samma slöseri med människors liv och hälsa kan man hitta många exempel på även från det gamla Sovjetunionen och från dagens Kina.

          Det är alltid den vanliga människan som får betala priset för utvecklingen. Den vanliga människan räknas inte när det handlar om de negativa siffrorna, de räknas bara när de offrar sig för produktionsresultaten, som de får klen utdelning av själva oavsett om det är i öst eller i väst, men de räknas inte då de blir sjuka och dör. Och fan tar dem om de strejkar!

          Medan politruker och beslutsfattare jäste och pöste i all önskvärd trygghet fick vanliga människor rädda den situation som uppstod och som dessa politruker och beslutsfattare hade ansvaret för att den inträffade. Det var vanliga människor, vanliga arbetare som offrade sina liva och sin hälsa för att röja upp i Tjernobyl. Detsamma kan sägas om uppröjningen av Fukushima.

          Den vanliga människans liv är inget värt. Den vanliga människans död räknas inte och betyder ingenting om den inte kan användas i politisk propaganda!
          Den vanliga människans liv är lika lite värt som om den vore en gladiator på arenan. Men den dör inte inför en jublande publik. Inte ens den uppskattningen får den vanliga människan! Den dör i tysthet. Den dör till och med av svält och fattigdom, medan de rika köper sig lyx så man häpnar. Bakom all lyx döljer sig fattigdöden!

          Vill vi ha ett humant samhälle så måste det vara klasslöst kommunistisk och något sådant samhälle har ännu inte sett dagens ljus hur mycket man än har påstått det i öst.

          Om övergången till ett humant kommunistiskt samhälle kräver att man dödar motståndarna till ett sådan samhälle så är det en nödvändighet som vi helt enkelt måste låta ske. Allt snack om att det är fel att döda parasiterna gynnar bara dem som låter människor lida och dö i produktionen och av de produkter denna frambringar, samt de som låter vanligt folk dö i krig, civila likväl som soldater. Det är 200 år sedan en regent senast personligen var ute och slogs i fält. Nu sitter de hemma i bekväma fåtöljer och låter andra sköta om dödandet som deras välstånd kräver!

          Kram!
          /Skvitt

        • portolanseglaren skriver:

          Hej Kao och Skvitt och alla andra. Revolution är bara ett annat namn för inbördeskrig – tyvärr. Det är sant att inte ens ett gruskorn är ett gruskorn utan en teori om grus men teorin om inbördeskriget som revolution har mer sina rötter i romantiken än erfarenheten.
          Jag är för egen del säker på att jag inte skulle stå ut med tortyr ens en minut så bleve det inbördeskrig så sparade jag allt en kula för mig.

          • kao skriver:

            Är helt överens.
            Vi har det såpass bra häör i Sverige att det bara vore korkat att kasta allt i botten.

            Visst,. Jag har samma åsikter som Skvitt ,gällande mycket. Men jagf vill INTE ha Sverige i kaos. Jag satsar hellre på att man upplyser folk om de rådande politiska vapne3n, så att de kan rösta rätt (rött). Men alla tänker och tycker inte som vi.

            Deras ‘omvändelse’ kanswke aldrig kommer och att de i stället mobiliserar för att krossa det samhälle Skvitt vill ha. Jag vill inte levas i krig. Men jag vill gärna krossa den kapitalistiska övermakten. Är säker på att det går att göra på andra sätt än genom att döda just kapitalisterna.

            Att döda någon annan är otänkbart för mej.

            Kao

          • skvitt skriver:

            Man kan förvisso tala om olika sorters revolutioner. Men den jag talar om är den revolution där en klass tar makten från en annan klass. Och jag syftar ju självklart på den revolution där den i dag härskande klassen störtas av den enda klass som har förmåga till det, arbetarklassen.

            Den revolutionen är förvisso ett inbördeskrig. Det är också den revolution som kan frigöra produktivkrafterna när de till slut inte kan utvecklas vidare inom det bestående systemet. Den kommer därmed att vara historiskt lika nödvändig som ofrånkomlig. Det ser jag ingen romantik i.

            /Skvitt

            • portolanseglaren skriver:

              Tyvärr är redan begreppet ”kraft” ett romantiskt begrepp och produktivkrafterna likaså. Ibland spelar romantik eller empiri ingen roll, men när man analyserar – skapar instrument, gör detta det. Karl Marx var sin tids fånge lika väl som vi är vår.

              • skvitt skriver:

                Jag förstår verkligen inte hur du resonerar. Ordet ”kraft” förekommer i en mängd olika sammanhang, inte minst inom fysiken. Hur kan det vara ett ”romantiskt begrepp”?

                ”Produktivkrafter” är ett begrepp som myntades av Adam Smith, som ju anses vara grundaren av den moderna nationalekonomin och som ses som liberalismens idéskapare. Han levde i en tid då kapitalismen växte fram och därmed gjorde samhällsekonomi till något som styrdes av privata aktörer mer än av gamla inrotade mönster byggt på inrotade mönster av privilegier och frånvaro av rikedom som fyllde funktion av kapital.

                Bortsett från det framväxande banksystemet som gjorde insteg redan från senmedeltiden, användes inte pengar som kapital som investerades i syfte att skapa större rikedom. Den härskande klassen, adeln, använde sina pengar till lyxiga fester eller samlade dem på kistbotten.

                Med den framväxande kapitalismen ökade handeln explosivt tack vare tekniska framsteg som möjliggjorde massproduktion av varor som måste få avsättning på en växande marknad som krävde ökande transporter. Här såg adeln en möjlighet till ökade intäkter genom att de införde skatter och avgifter på allt som passerade deras förläningar, grevskap och kontrollområden, men även småningom var gång en vara fördes över en bro de ägde, var gång de fördes in från en väg till en annan vag på deras marker. Det var alltså ett system med vägtullar som stod i vägen för en allt mer blomstrande handel och därmed något som förhindrade borgerskapets utveckling. Därmed uppstod en motsättning mellan två klasser, adeln och bourgeoisien, alltså klasskamp.

                Marx utvecklade begreppet ”produktivkrafter”, som enligt Adam Smith hade arbetsdelning som den vikigaste komponenten.
                Produktivkrafterna, såsom Marx beskriver dem, handlar om produktionsmedlen, alltså arbetsredskapen och i kombination med de erfarenheter och förmåga som människor hanterar dessa.
                Han menar också att produktionsförhållandena är relaterade till människors inbördes koppling till produktionen till exempel arbetsfördelning och egendomsförhållandena. Alltså ägandet av produktionsmedlen eller avsaknaden av ägande av sådana, vilket utgör självaste grunden för hur klasser definieras – i vår tid: kapitalister och proletärer. De senare ”egendomslösa”, i bemärkelsen av att icke äga produktionsmedel.

                Karl Marx filosofi har än i dag all aktualitet och just för att hans filosofiska idéer har en sprängkraft för arbetarklassen måste denna filosofi hela tiden misskrediteras av borgarklassen i det att hans filosofi klär av borgarklassen naken och ger arbetarklassen ett verktyg, ”instrument”, som hotar dem.

                Adam Smith är sin tids produkt, liksom Karl Marx är det. Båda har sin berättigade plats i filosofins historia, liksom den borgerlige filosofen Hegel, vars idéer Karl Marx vidareutvecklade och äger giltighet än i dag.

                Med marxismen kan man också förstå varför ett folk som piaroafolket i Venezuelas djungler kan leva ett liv i harmoni. Förklaringen ligger i att de saknar klassamhälle och såldes inte har produktionsmedel som är privat ägda. Ett sådant samhälle kallar Marx ”primitiv kommunism”. Läs om det hos KAO: http://kaobyterblogg.wordpress.com/2012/08/15/vagen-till-total-fred-och-harmoni-finns-i-verkligheten-kao/ och se även den video hon länkar till!

                /Skvitt

                • portolanseglaren skriver:

                  Det var ett bra svar.
                  Man kan fundera kring dessa saker ur många synvinklar, men en vinkel är särskilt viktig, anser jag, nämligen begreppsanalys. Varför? Jo, begreppen sätter gränserna och där saker och ting går snett behöver man se över ens avgränsningar. Marxismen har inte lyckats vinna världen till skillnad från Darwinismen. Darwinismen har sina brister men är fundamentalt rätt: All forskning som kunde göras när Darwin verkade stämmer med teorin och alla forskning efter honom likaså, och där finns helt nya discipliner och instrument!
                  Marxismen vilar på Hegel vars teoribygge fann det slutliga riket i Preussen av år 1800. Marx modifierade teorin så som vi alla vet.
                  Men nu hoppar jag: När jag nu säger att begreppet ”kraft” är ett romantiskt begrepp så är det därför att detta är det även i fysiken! Kraftbegreppet har ingen stark ställning i fysiken alls, utan är ett medel för att popularisera naturlagarna. Tänk på Einstein som till exempel förklarade varför rör sig planeterna runt solen utan kraftbegreppet men med att Det är planeternas naturliga tillstånd att vara i rörelse!
                  Ditt svar är bra, men min poäng är att Marx lika lite som Hegel har sagt det sista ordet om människor och saker (vilket till exempel ordet ”kraft” visar).

                  • skvitt skriver:

                    Först om kraft.
                    Einstein kom fram till att gravitation kan beskrivas som en krökning av rummet.
                    Gravitation är något som inte har lyckats införlivas i fysikens standardmodell, som bland annat inbegriper kraftbärande partiklar. Du kan läsa en del av det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stark_v%C3%A4xelverkan

                    Om darwinismen.
                    Egentligen var inte Darwin först med tankar om att livet var stadd i ständig utveckling, men han fick genomslag som ingen annan.
                    Det han utmanade med sin teori var främst kyrkan. Borgerskapet kunde ta till sig darwinismen som slagträ för sina klassintressen i det att de skapade socialdarwinismen, dvs: idén att tävlan mellan individer och grupper styr den sociala utvecklingen och försök att hindra detta politiskt till exempel för att skydda de svaga i samhället leder till att utvecklingen av samhället stoppas upp. Såväl fascister som nazister har varit starka anhängare av socialdarwinismen, som även har spelat stor politisk roll i t.ex. USA. Darwin själv tog dock starkt avstånd från sådana idéer, som du säkert vet.

                    Om darwinismen hade utmanat samhällets fundament och den härskande klassen hade den motarbetats till den grad att den hade varit i stort sett bortglömd i dag. Men trots det så utmanar den fortfarande somliga, se bara på hur kreationisterna, främst den kristna högern i USA, försöker misskreditera teorin än i dag.

                    Under potatispesten i Irland utnyttjades socialdarwinismen för att förhindra bistånd från Storbritannien, trots att lösspringande hundar och råttor omskrevs i brittiska tidningar som varande de enda feta på den gröna ön och folk dog svältdöden i en takt som gjorde att de inte hann begrava sina döda, utan de låg och ruttnade i diken och stugor. Gissa varför hundar och råttor var så feta!

                    Marxismen.
                    Denna teori kan inte vändas till något gott för borgarklassen. Den är tvärt om ett reellt hot mot borgarklassens existens. Därmed följer att borgarklassen gör allt den kan för att förvanska marxismen, sprida lögner om den och misskreditera den, samt infiltrera de rörelser som har marxismen som ideologi helt eller delvis. De skulle behandlat darwinismen på samma sätt om den hade utgjort ett hot mot dem.

                    Att arbetarklassen med marxismen som ideologi inte har lyckats ännu med att skapa ett fungerande samhälle utifrån denna idévärld är inget märkligt. Så länge produktivkrafterna fortfarande kan utvecklas inom det kapitalistiska systemet är kommunismen inget som kan frodas utan konfrontation med de historiska krafter den växer ur. Och att den över huvud taget kunde göra en förtidig entré, med alla de brister som sedan ledde till dess fall, berodde både i Kina och Sovjetunionen (med flera) på att dessa länder ännu till stora delar var kvar i feodalism och livegenskap, medan borgerskapet var en illa utvecklad och svag klass.
                    Här kan ju också inskjutas att efter andra världskriget var den kommunistiska rörelsen stark i stora delar av Europa, men att (så kallade) kommunistpartier kom till makten i Östeuropa, var trots allt inte något som dessa partier lyckades med av egen kraft utan, som du ju vet, utan resultatet av Sovjetunionens ställning som en av segrarna i kriget.

                    Intressant är att den begynnande kapitalismen levde länge i skuggan av feodalismen och i denna skugga kunde utvecklas under hundratals år. Men när det inte längre gick, därför att produktivkrafterna inte längre kunde fortsätta att utvecklas inom feodalismen, kom de borgerliga revolutionerna. Bäst känd är ju franska revolutionen, men England låg över 100 år före och de första frigörelseprocesserna kan faktiskt spåras tillbaka till Martin Luther och en rad händelser varav trettioåriga kriget är det enda jag här tycker mig ha plats att ta upp.

                    Arbetarklassens inträde på scenen är en följd av det spirande kapitalistiska systemet från mitten av 1800-talet och alltså av ungt datum. Att den skall erövra makten i dagsläget är väl lite för mycket begärt med tanke på vilken tid borgerskapet hade till sitt förfogande för att stiga upp till att bli den härskande klassen. Men historiens vingslag slår allt snabbare, så vem vet vilken dag det sker.

                    /Skvitt

                    • portolanseglaren skriver:

                      Darwins teori är en teori om naturens utveckling, den är inte en socialpolitisk teori. Klart att allehanda klåpare försökt applicera den i mänsklig kontext men det blir då en helt annan typ av teori, den blir spekulativ, vilket Darwinismen inte är. Att Darwin inte var den förste som lanserade en teori om utveckling är inte särskilt intressant, det intressanta är att D:s teori håller för kritisk granskning och gör det än i dag.
                      Kraftbegreppet är och förblir ett påhitt, oavsett vad man gjort av det. Kolla dess etymologi, om inte annat. Både det nordisk-tyska ”kraft” och det engelska ”force” ha sitt upphov i ordet ”styrka”, att vara stark. Marxismen har sina förtjänster men också sina fel. Foucault visade på hur maktutövning och förtryck inte är bundet i över- mot underklass utan verkar på alla nivåer. Till exempel. Marxismen behöver utvecklas, kort och gott.

                    • skvitt skriver:

                      Ingen teori är evig eller statisk. Att marxismen behöver utvecklas är således riktigt. Framför allt gäller det hur dagens samhällsutveckling bör tolkas utifrån klassperspektiv och de motsättningar som som råder mellan klassernas inbördes (och olika) intressen.

                      Men vad som är viktigare är att den kommunistiska ideologin gör upp med de forna öststaterna och kritiskt granska vad som gick fel och hur det ska kunna undvikas framgent att felen upprepas.

                      I Sverige bör inte V förneka kommunismen utan tvärt om göra upp med det förflutna från SKPs dagar. Men tyvärr har partiet avsagt sig den kommunistiska ideologin och velar omkring utan något mål.

                      /Skvitt

  4. kao skriver:

    Jag tar in allt du skriver men det betyder inte att jag håller med i allt du skriver. Absolut inte! Jag önskar att revolutionen kunde ske på annat sätt än genom dödande av oliktänkande. Tänk: Sydafrika. Tänk hur bra det gick i Tunisien. Men hur fungerar det nu? Vad vet vi? Jag vill inte bo i ett samhälle där folk springert omkring med skjutvapen för att hålla liv i en ideologi som just de själva vill ha.

    Om vi tycker det är ok med en revolution så ska vi väl skydda ALLA grupperingar i ALLA länder, som vill annat än sina makthavare, de som förtrycker folket?!

    Vad är det för samhälle vi får om vi dödar alla som inte tycker som vi? Blir förvånad över att du skriver så här. Vad har du för rätt att döma?

    Kram // Kao

  5. kao skriver:

    Har läst, tagit in och förstår 🙂

    Kram/Kao


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s