Åter igen: det är en klassfråga

oftast

Ja, oftast är det väl så. Rättssäkerhet, en fråga om hur fet börs man har.

Det börjar redan när polisen kommer. Fin titel och fet börs så blir du behandlad med silkesvantar.

Vinkar inte polisen av dig redan då med en hälsning: ”Åh, förlåt! Ursäkta! Glöm detta och god eftermiddag!” utan du hamnar hos polisen, då träffar du en artig kriminalinspektör som beklagar att han tyvärr måste ställa några frågor.

En vanlig Svensson, som du och jag, sitter antagligen redan i arresten. Och därpå har du fått tala med en helt inkompetent polis, som ännu inte har avancerat till kriminalinspektör. En polis som inte fattar vad du säger (och som kanske av skäl du aldrig får veta har tvingats tas ur yttre tjänst där den blivit alltför omöjlig) utan ställer frågorna ett tiotal gånger. Därefter skriver han till slut ned vad du har sagt så att du vid genomläsningen av hans rapport tror att han har skrivit om  någon helt annan misstänkt. Därefter blir det häktningsförhandling i tingsrätten, som antagligen tillstyrker den häktning som åklagaren har ansökt om.

Men med en fin titel och fet börs så blir du behandlad med silkesvantar och det ska till graverande bevisning för ett anhållande, än mer graverande bevisning för en häktningsförhandling och med en fet plånbok har en riktigt smart advokat fått tingsrätten att ogilla häktningsframställan. Tillsammans går ni på lyxkrog och firar, du och advokaten, om plånboken är fet nog och titeln är fin så det duger för advokaten.

För oss andra blir det antagligen en fällande dom i både tings- och hovrätt. Bevisbördan väger hela tiden lätt och uppklarande-statistiken måste ju hållas på en nivå som inte sticker allmänheten alltför mycket i ögonen. Advokaten har inte ens ansträngt sig i förhandlingarna. Den har varken försökt att luska ut om det finns omständigheter som talar till den åtalades fördel eller om det finns substans i åklagarens påståenden. Mest angelägen är advokaten att få presentera sina kostnader för rätten och få dem godkända. Då duger det inte om advokaten presenterar en diger nota på grund av ett gediget arbete, ty en sådan advokat är bara besvärlig och nedprioriteras på listan över offentliga försvarare. Ja, alltså om den beter sig så var gång någon står åtalad utan att ha fin titel och fet plånbok. Men å andra sidan, sådana nöjer sig inte med offentligt försvar när bättre finns att få.

Risken att en vanlig Svensson döms oskyldig är således relativt hög. Dock finns ingen statistik över hur vanligt det är. Statistik är inget som rättsväsendet sysslar med och hur ska statistik över antalet oskyldigt dömda kunna fås fram. Det ligger i sakens natur att  sådan statistik endast kan omfatta antalet som frias genom resning i Högsta domstolen. Och det är ju inte samma sak.

Det här med rättssäkerhet, det är alltså en klassfråga, liksom allt i stort sett är en klassfråga.

Är du invandrare och arbetslös, eller bara en lågavlönad knegare på fel plats vid fel tidpunkt då är risken att gripas, lagföras och dömas, utan att vara skyldig, skyhögt högre än om du har en så kallad respekterad ställning i samhället, fin titel och stor förmögenhet.

Och, här kommer poängen:

Den som förlorat i två instanser utan att vara skyldig, den får ingen resning i Högsta domstolen utan en kritisk prövning. Ny bevisning måste komma fram och granskas under lupp. Och det krävs en duglig advokat som för den osaliges talan. Och advokater kostar ju pengar, stora pengar. Det är pengar som den dömde själv måste ha, ty samhället bistår inte med rättshjälp i resningsärenden!

Det är just detta som felväsendet tar upp i dagens inlägg. Läs mera på bloggen.

Vid sök på Google efter statistik över hur många resningsfall som beviljas i Sverige och hur många som frias i dessa fall misslyckades sökningen. Det talar väl sitt tydliga språk.

Men jag fann detta istället:
”Beviskraven i svenska domstolar måsta stramas upp, annars riskerar oskyldiga att straffas. Den slutsatsen drar Hans-Gunnar Axberger, som lett ett rättssäkerhetsprojekt initierat av justitiekanslern.” / Advokaten 6/2006. Det är alltså sex år sedan. Sedan dess har inget hänt. Tvärt om har rättssäkerheten sedan dess sjunkit.

”Det finns ingen statistik avseende resningsansökningar och hur det går med de mål som är föremål för sådana, vilket avsevärt försvårar uppföljning av mål som kan ha hanterats felaktigt.” / Presentation av boken ”Felaktigt dömda- Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt”

– – –

Uppdaterat:

”Fördel Silbersky i rättegång mot helikopterrån

09 augusti 2010, kl 14:33Skrivet av frekar06

– – –

Bonuslänk till felväsendet: Bevisningen i målet är förfalskat

Apropå statistik inom rättsväsendet; hittade denna godbit på felväsendet: Statistikfusk inom polisen