Kategorier

Arkiv

Nog nu!

På Facebook

Vi som kommer att lyfta ut Fredrik Reinfeldt ur Rosenbad 2014

” … det är också verkligen sant som Dalai Lama säger: ”Våra fiender är våra bästa läromästare.” Och de år som har gått sedan den borgerliga alliansen tog makten 2006 har verkligen varit synnerligen lärorika. För detta vill jag tacka mina läromästare.
Tack Sveriges regering och ministrar för alla lustiga turer, snedsteg och klavertramp. Tack för licensskolk, svartavlönade hembiträden och skatteparadisplacerade inkomster som så tydligt har gett exempel på total okänslighet och oförståelse för folkflertalets villkor.” Läs hela texten.

Annonser

15 kommentarer on “Nog nu!”

  1. Svante skriver:

    Efter den salvan från M Wiehe, behöver man inte tillägga något. Förutom att det antagligen hade blivit likadant, om Alliansen förlorat valet 2006.
    Svante

    • skvitt skriver:

      Ja, som jag ju ser på saken är parlamentarismen inget annat än en dimridå för att dölja de verkliga beslutsfattarana och vilka som har den verkliga makten – kapitalisterna.

      /Skvitt

  2. imsy skriver:

    Jag testade regeringens sjukpolitik på mina blommor. Jag kan meddela att de inte överlevde.

    Kram!

  3. portolanseglaren skriver:

    – Mikael Wiehe är en kälkborgare, han kan genom sitt ”-tack” stå för definitionen av en som är kälkborgare: Hela hans existens som är beroende av borgarna, utan dem vore han inget. Mikael Weihe är inte och har aldrig varit en idol för mig och hans tacktal nu visar att jag har haft rätt hela tiden. Mikale Wiehe är en av dem som bygger Cheops pyramid, men han, han tackar förtryckarna. Fuck you very much, Mikael Weihe.

    • skvitt skriver:

      Få är väl de med den medvetenheten du nu lade i dagen!

      Men så ser jag det som så att det är bättre med en Mikael Wiehe som ändå öppnar ögon på folk än en Carola som sluter dem.

      Att få folk att tänka i rätt riktning, om än inte helt rätt, är bättre än att inte påverka folk det minsta i att tänka på orättvisor, klasskamp och klassernas inneboende motsättningar, men hellre tänka på nöje, egotrippar, konsumtion och annan blaja.

      Så jag hyllar honom likväl.

      Vänstern har splittrats allt för många gånger och splittringen, det är arbetarklassens akilleshäl och förklaringen till dess nederlag till dags dato.

      På sätt och vis beskriver Mikael Wiehe det i denna visa om vänsterrörelsens undergång:

      De flesta uppfattar säkert låten som enbart en kritik mot klassamhället. Men enligt honom själv är det även en uppgörelse med vänsterns undergång genom splittring under tiden kring 1979-80. Tänker man så ser man tydligt många metaforer.

      En enad front utan inre splittring, det är ju det som har fört fram den fascistiska Alliansen, med moderazisterna vid rodret, till regeringsställning i Sverige. Vi ska kanske ta lärdom av dem, dessa kapitalismens apostlar.

      Men vi måste även fatta att parlamentarismen inte är någon lösning för arbetarklassen.

      https://skvitts.files.wordpress.com/2011/09/parlamentarism-en-illusion.jpg?w=900&h=456

      Likväl måste vi stötta, men även ihärdigt och samtidigt kritisera parlamentarismens ”vänster” och påverka den till att överge parlamentarismen och välja en utomparlamentarisk kamp. Det enda partiet som man i det avseendet ska räkna med att ha en pytteliten chans att påverka i en sådan riktning är så klart (V).
      Att det inte är lätt framgår ju förhoppningsvis i hur jag beskriver det ovan!

      Det är inte lätt att vinna gehör för en utomparlamentarisk politisk kamp!

      Även ”vänsterpartiets” ledning styrs av människor som lever gott på systemet och har privatekonomiska motiv för att stödja parlamentarismen, som ju är arbetarklassens boja.
      Alltså måste vänsterpartiets gräsrötter, som ju är radikalare än toppen, revoltera och kasta av sig mutkolvarna och deras partiorganisatoriska maktelit och störta dem från sina prioriterade piedestaler. Även inom socialdemokratin finns sådana relativt radikala gräsrotskrafter och vi måste även stötta dem i en radikaliserande riktning, hur det nu ska gå till.

      Vad arbetarklassen egentligen bör kräva är att makten över fackföreningarna i första hand ska återerövras. Därefter ska ska fackföreningarna återuppta sin en gång så stolta och framgångsrika klasskampsutbildning, så att arbetarklassen återtar den medvetenhet den en gång har haft.

      Men allt det där verkar vara alldeles omöjligt svårt att uppnå i praktiken i dag. Därför kör jag på den linjen att det nog är bäst att fascisterna får köra välfärden så långt ner i botten som det bara är möjligt så att folket inte bara knyter näven i fickan utan till slut inser att de måste revoltera.

      Kamp!
      /Skvitt

      • Svante skriver:

        Håller med dig Skvitt, fast jag tror att Carola fortfarande är folkets gunstling tyvärr.
        Svante

      • portolanseglaren skriver:

        Jag tror inte som du om fascisterna, jamen, det var ju efter den linjen RAF (Rothe Arme Fraktion) arbetade, och till vilken nytta? Nej Skvitt, vägen framåt går genom medvetenhet inte genom omedvetenhet, det vill säga tron att andra är åsnor som måste piskas för att gå åt rätt håll är inte vägen. Bildning, upplysning, till exempel om hur kapitalet vill tvinga oss att göra oss av med välfärden, bli som indier eller andra tredje världens folk, det är vägen. Vi välnärda kan nog inbilla oss att vi har det för bra, men vägen måste vara upplysning och solidaritet. Att återta fackföreningarna från en kultur som lärt sig att spekulera strejkfonden i aktier är absolut rätt, Skvitt, där är vi ense. Men fan också att du tror att andra är åsnor. Kapitalet är smart och det har medlen, det är problemet.

  4. skvitt skriver:

    Det RAF trodde sig kunna åstadkomma var att med våld och terror få det tyska samhället att avslöja sin sanna represion. Det skulle få folket att vakna och resa sig mot förtrycket. Det första lyckades man med, men det andra misslyckades kapitalt, som väl alla vet.
    Vad lär vi oss av det?
    Jo, man måste ha massorna med sig. En liten grupp utan förankring hos folket är dömt att misslyckas. Det finns ingen anledning att försöka upprepa deras metod, resultatet blir bara detsamma.

    Jag håller därför med dig att bildning och upplysning är vägen som leder framåt. Tyvärr har fienden trumf på hand i kraft av sitt enorma kapital. den sprider lögner, desinformation och lögner och den låter det mesta av verkligheten konkurrera om vår uppmärksamhet med underhållning, sport, prylar och allt vad kapitalet producerar.

    Men likväl följer väldigt många med i vad som sker i samhället och i världen. Och de är medvetna. Men en sak har jag märkt i ”alla” år när jag har diskuterat med folk och det är att även om de håller med mig i fråga efter fråga så slår de bakut när jag sätter samman alla delar till en helhet. Den helheten blir ju att vi har ett klassamhälle och att vi utgör arbetarklassen måste bygga kommunismen och krossa kapitalismen. När de fattar att det är så jag menar då håller de inte längre med.
    Eller för att ta en liknelse. Om vi har en påse med tio olikfärgade kulor så kan vi vara överens om varje kulas enskilda färg, men vi är inte överens om att vi har en påse med kulor!
    De som inte ser påsen är väl i det närmaste åsnor, eller hur?

    ”Kapitalet är smart och det har medlen, det är problemet.” Visst är det så! Fienden är välorganiserad och klassmedveten. Med bildning och upplysning måste vi även göra vår egen klass medveten. Och vårt medel är inte kapital, det är fackföreningarna om vi återerövrar dem. Vårt medel är absolut inte parlamentarismen och därför ska vi överge den. Den gör oss passiva och det är det all världens kapitalister vet och värnar om den, samt utmålar den till det enda styrelseskick som är ”demokratiskt”.

    Den lögnen måst vi slå hål på. Och det gör vi genom att aldrig gå till valurnorna. Därmed förlorar parlamenten sin legitimitet.
    Om vi tar makten över fackföreningarna kan vi driva politiken genom dessa istället. Och vi kan få kapitalisterna på knä genom att sluta göda dem.

    Avslutningsvis ska jag gärna erkänna att jag inte har en färdig strategi för att krossa kapitalet. Det ska inte uppfattas så.
    Men jag har funderingar och jag har med all säkerhet en bättre strategi än den parlamentariska. I den strategin finns INGET utrymme för de metoder som RAF stod för, såvida inte folkflertalet plötsligt blir militant. Men det är knappast realistiskt att förvänta sig under överskådlig tid.

    /Skvitt

  5. portolanseglaren skriver:

    -Att inte rösta det är som att gå i kloster: Något slags renhet uppnår man nog medan världen därute får snickra sina imperfekta byggen.

    Jag har nog känt suget efter den renheten och jag har avstått att rösta – i ett val. Jag insåg att det trots allt gör skillnad om höger och vänster styr, hur än Socialdemokratin svikit sina ideal.
    Det finns trots allt en linje eller som min far sa, han som alltid hade röstat på Vänsterpartiet men började rösta med S när hans pappa dog: -Jag tog upp hans fana.

    Att avstå att rösta är vackert och rent – det är bara det att världen är ful.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s