Kategorier

Arkiv

Lidande och död

I kollision med rådande uppfattning?

Den som lider, den lider oavsett hur många den lider tillsammans med.

Kan vi vara överens om det?

För det är ju bara att tänka efter och försöka sätta sig in tanken om man själv drabbas. Känns då lidandet lättare att bära om man vet att man bara är en bland många som lider? Så kan det ju inte vara, eller hur? Ändå är det så vi tycks reagera och tänka.

Om du inte är övertygad om att jag har rätt i denna sak, då kan du inte tycka att det på minsta sätt var en fasa för dem som drabbades, de omkring 55 – 60 miljoner människor som led och dog under andra världskriget. Dessa var inte enbart soldater (som om det gör någon skillnad om man bär eller inte bär uniform) utan även många civila.

Parentesen ovan inrymmer en konstighet som vi tycks hysa i vårt sätt att tänka: att det är värre med civila offer, som om den enskilde soldaten tar sitt lidande och sin död med jämnmod och tänker: ”Tur att jag bär uniform i denna ödestund!”

Om lidande kunde kvantifieras skulle var och en av dessa 55 – 60 miljoner kunna trösta sig med att de bara var en försvinnande liten del av alla de med samma öde!

58 255 döda amerikaner i vietnamkriget måste enligt denna logik om lidandets kvantifiering i så fall ha lidit mycket mera eftersom de var färre när de dog i vietnamkriget än de som dog i andra världskriget, för att nu inte tala om det ohyggliga lidandet som drabbade 35 stycken nyazeeländare som också dog i Vietnam. Att kanske så många som fyra miljoner vietnameser dödades i samma krig av framför allt amerikanska soldater och på grund av USAs inblandning måste ju därför väga tämligen lätt.

Nej, som sagt, lidande kan inte kvantifieras!

Däremot kan lidandet för var och en vara olika stort och olika ut- eller outhärdligt. Och det kan vara det på ett psykiskt plan, på ett kroppsligt plan och på båda dessa plan. Men det kan aldrig vara värre eller mindre illa bara för att det är en som lider eller om det är flera miljoner som lider!

Kanske är lidandet mera uthärdligt om man vet att det inte kan påverkas på något som helst sätt, därför att det är en sjukdom som har sitt förlopp och på inga sätta kan påverkas med någon hittills känd behandling, medan det kan kännas tuffare att veta att behandling finns, men man får ingen behandling därför att samhället inte ställer upp och hjälper till. Ett sådant lidande måste ju kännas värre därför att det är både onödigt, kränkande och lika ovärdigt för den drabbade som för det moderna och utvecklade rika samhället.

Jag tror att alla dessa amerikaner som inte kommer i åtnjutande av bot och lindring trots att sådan finns, därför att de inte har pengar att betala för behandlingen själva, att de känner sig kränkta och förnedrade av sitt eget samhälle, i vilket de rika har sina privata försäkringar, de anställda försäkras av arbetsgivaren och de arbetslösa står helt utanför.

(Bilden: Storbritanniens kung Georg V vid hästkapplöpningen Derby Day 1920 – en tiggare springer ifatt ekipaget)

Jag tror att alla dessa amerikaner känner sig kränkta när de inte får hjälp mot sina sjukdomar i ett land som har råd att föra krig för miljard-tals dollar. Och den känslan av att kränkas är ett lidande i sig, eller hur?

Jag tror att de sjuka i USA, som inte får vård, dessutom känner sig dubbelt kränkta av att deras eget land ofta påstår att de går ut i krig för att skydda amerikanska medborgares liv och säkerhet.

Jag tror även att tredje världens befolkning känner på samma sätt. De måste känna sig kränkta av att ignoreras och reduceras till värdelösa individer när världssamfundet, globalt sett, har råd med snart sagt allting, men inte ids att lindra nöd och bota sjukdomar som drabbar dem och deras del av världen. Det är ett onödigt lidande i proportioner som väl överstiger vad judarna utsattes för med vett och vilja av Hitlers anhang, men som vi dagligdags alltid får höra om – vitt och brett – trots att det är försumbart i sammanhanget. Att blåsa upp den i och för sig ruskiga och makabra judeförföljelsen har ju sina politiska och starka ekonomiska krafter bakom sig.  Det var en kränkning av omätliga mått, men det som sker i tredje världen är i en storleksordning som förpassar tyskarnas illdåd till knappt mätbara dimensioner!

Men, som sagt, lidandet kan inte kvantifieras och det kan inte heller bedömas av utomstående betraktare. Därför bör till exempel palestiniernas lidande under israelisk ockupation uppmärksammas mer än vad som sker, liksom många andra förtryckta folks lidande bör uppmärksammas. Ja, befolkningen i Ogaden, till exempel. Om dem är det nästan totalt tyst!

(Bilden kommer härifrån)

Och ändå handlar det inte om kvantitet! Lidande kan ju inte kvantifieras. Vi var väl överens om det?

Och tänk hur märkligt vi ser på lidandet!

Visst lidande kan vi identifiera oss med och annat kan vi det inte med. Det visar tydligt att vi mera styrs av känslor än av förnuft. Vi bör kanske stanna upp och tänka lite mer över våra egna reaktioner!

Hur många hade gråtit för kvinnan på bilden om hon inte var en kändis?

(Bilden är hämtad här)

(Bildcitat: ”JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT LEVA I LANDET LAGOM IDIOTISKT!!”)

Och när vi tänker efter:

Har inte alla människor egentligen ett lika värde? Så är det väl sagt?

OK, då går jag vidare!

Tänk att du har en svår sjukdom, men inte har råd med medicinen. Och samhället står passivt och ser på medan du sakta tynar bort. Och du vet att skattemedel skänks bort till förmögna ägare av privat vård medan vården i sig därav blir lidande.

Är inte detta hemskt!

(En av många artiklar om Attendo kan läsas här)

Jag tror att alla inser att det måste kännas hemskt, särskilt om det sker i ett land som dignar av pengar, men ger dig kalla handen när du som allra mest kan behöva en utsträckt hjälpande hand.

Men som tur är så lever vi ju i Sverige där alla har fri sjukvård! Vi lever inte i USA, eller i den tredje världen, tack och lov! För visst är det mycket bättre här än där, i alla fall i detta hänseendet. Och trots alla miljarder som försnillas ur statskassan genom Alliansens politiska pennstreck som skriver ned den svenska välfärden, dag för dag! (Stockholmsexemplet och nationellt)

Eller hur?

Det är väl så?

Jag har väl rätt?

Eller är det bara så att jag inte har fel?

(Bilden är hämtad här)

Lidande!

Lidande kan inte kvantifieras. Lidandet är unikt! Det är personligt!

Eller hur?

Det är väl så?

Jag har väl rätt?

Eller är det bara så att jag inte har fel?

(Bilden: Hemimmas tidigare layout)

Hemimamma skriver bland annat och särskilt den senaste tiden mycket om kronisk borrelia. Du har kanske rent av läst vad hon skriver.

Hon har själv drabbats, liksom hennes make och son.

Borrelia och i synnerhet kronisk borrelia, innebär ett lidande. Låt vara att det finns värre lidanden än så, men det är personligt – det här med lidande.

Några vanliga Borreliasymtom:
· utmattning
· lätt feber, ”vallningar” eller frossa
· nattliga svettningar
· nervinflammation
· eksem
· nässelfeber
· stickningar i händerna
· restless legs
· stickningar och brännvärk perifert i hud/muskler
· ont i käkarna – Borrelia finns i tänderna
· nervstörning i kraniet (domningar i ansiktet, värk, stickningar, förlamningar eller inflammation i synnerven)
· allergier
· huvudvärk – även kronisk
· dimsyn och värk i ögonen
· ljud-och ljuskänslighet
· tinnitus
· balansstörningar
· vertigo, yrsel
· halsont
· nackstelhet
· vandrande ledvärk, stelhet och artrit
· muskelsmärtor, fibromyalgi
· ryggvärk
· värk i bröstet och hjärtat utan att det syns på ECG, bröstsmärtor och hjärtklappning
· autoimmuna sjukdomar som sköldkörtelproblem och reumatiska sjukdomar
· värk i testiklar/bäcken
· magont, illamående, irriterad tarm
· anorexi
· diarré
· irriterad blåsa
· sömnstörningar
· personlighetsförändringar
· nedstämdhet
· irritabilitet och humörsvängningar
· depression
· psykoser
· ängslighet
· koncentrationssvårigheter och minnesförlust

Borrelian kan även orsaka hjärnhinneinflammation, hjärninflammation och kan till och med angripa hjärtat. Eftersom Borrelia är en storartad imitatör finns det skäl att den beaktas vid differentialdiagnosen av slaganfall, Myasthenia gravis, MS, ALS, Parkinson och andra neurologiska tillstånd, liksom vid, gulfkrigssyndrom, ADD, ADHD, hypokondri – inbillningssjuka (man är sjuk, men de tester som sjukvården kostar på den sjuke visar inget), somatiseringsstörningar och olika svårdiagnostiserade multisystemsyndrom.

Det finns en mycket stor korrelation mellan Alzheimers och Borrelia. Dr. Allan MacDonald 2, har i vävnadsprov hos 7 av 10 av dem som dog av Alzheimers, funnit en produkt av Flagelin epitop, specifik för Borrelia burgdorferi, inkilad inne i kromosom nr 11. Spiroketer tycks alltså ha nästlat sig in i hjärncellerna hos de patienter som dog av Alzheimers.

Vid studier som har gjorts uppskattar man att Borrelios är en stark bidragande orsak till 50 % av våra kroniska lidanden. År 1995 erhöll Dr. Mattman positiva odlingar av Borrelia burgdorferi hos 43 av 47 personer med kroniska sjukdomar. Bara en person av 23 i kontrollgruppen var positiv.

Borrelia ger inte alltid något symtom direkt efter smittotillfället. En studie, gjord i Schweiz, 1998, visar att endast 12.5 % av dem som var testade positivt för Borrelia burgdorferi hade utvecklat symtom. Forskning har visat att det kan dröja upp till fem år innan man blir sjuk. Stress och andra orsaker som t.ex. benbrott, herpes simplex virus typ 1, vilket ofta yttrar sig som munsår, kan aktivera en passiv borreliainfektion.

Forskningen befinner sig i sin linda, och det är mycket sannolikt att det kommer att upptäckas fler och fler smittbärare och faktorer som kan aktivera Borrelia, och att många, många år kan förlöpa mellan smittotillfället och sjukdomens utbrytande.

Det kursiverade som återges ovan är hämtat från detta inläggav Hemimamma. Hon är verkligen värd en eloge för allt det arbete hon har lagt ned på att ta fram fakta kring den sjukdom som våra läkare och politiker i landstingen påstår inte existera.

Nu kämpar Hemimamma med att få media att ta upp saken. Hon har även vänt sig till både SVT och AFTONBLADET för att väcka deras intressen för sjukdomen som man inte får vård för i Sverige, för här är det ju så att sjukdomen inte finns.

Må hennes arbete nå fram till socialstyrelsen så att den ändrar sina direktiv och må sjukdomen drabba våra politiker, ty endast det kan få dem att öppna ögonen för verkligheten!

Låt vara att det finns lidanden värre än döden, men det är en klen tröst för den som lider. Och det finns fysiskt lidande, psykiskt lidande och lidande som är både psykiskt och fysiskt.

Och det är personligt och ej kvantifierbart. 

Det är dessutom kränkande när vård finns, men ändå förnekas den sjuke trots att samhället är rikt nog att bära en kostnad som för samhället är försumbart, men för den enskilde sträcker sig bortom rimlighetens och förmågans gräns. Det är förnedrande och därmed kränkande, även om det finns lidanden som är värre än döden. 

Men vi ska inte förminska lidandet som kronisk borrelia kan orsaka för den skull. Den kan leda till både invaliditet och död! Ändå tycks den inte existera enligt den svenska sjukvården! Det är märkligt! Särskilt som sjukdomen tas på fullt allvar utomlands.

(bilden hämtad här)

Att vården anmäls för bland annat detta faktum är ju inget att förvånas över.

Hemimamma är alltså en av de drabbade. Ett par till av de drabbade är hennes make och son. Svensk sjukvård ignorerar att sjukdomen finns. Det gör även Försäkringskassan. För att få hjälp tvingas de drabbade åka utomlands och dessutom bekosta sin egen vård och behandling. Det är en stor skam för Sverige!

Hemimamma har, vilket framgår av det ovan nämnda, bedrivit en veritabel upplysningskampanj om denna kroniska sjukdom. Och samtidigt med detta kämpar hon mot sjukdomen, mot sjukvården och med att få ekonomin att gå ihop medan hon och hennes familj tvingas till Norge för att få den vård som hon förvägras. Hon tvingas göra som många andra i USA och i den tredje världen där sjukvård inte är en allmän rättighet. Hon måste förlita sig på frivilliga bidrag. Som tur är har en av hennes läsare, Johnny som skriver bloggen BIBELN OCH TILLVARON, skapat ett konto för henne och hennes kamp för familjens tillfrisknande.

För den som vill kan alltså stötta hennes kamp på detta kontonummer: SEB 5694 – 01 979 15 , där pengarna går direkt till Hemimamma.

Vid sidan om att blogga om sjukdomen (och annat), hur den förlöper, hur den fungerar och vad den beror på, samt vilken bot som finns (fast inte i Sverige) har hon även startat en facebookgrupp.

En av hennes bloggar handlar bara om borrelia. Hur allvarlig sjukdomen faktiskt kan vara framgår av detta inlägg: BOTA BORRELIA – LINUS 15 ÅR HADE BORRELIA – DOG.

Privat insamling, ska det verkligen behöva vara så?

Vad tycker du, Reinfeldt? Och hur stämmer din övertygelse överens med ditt parti och ditt partis historia? Och finns det de som formulerar dessa tankegångar tydligare än du själv, kanske för att de inte avser att ställa upp i val?

(Bilden nedan får avsluta detta inlägg)

Bonuslänkar:

BOTA BORRELIA – SKRIV UNDER DENNA PETITION för förändrade riktlinjer vid behandling

Finns inte, finns inte!

Nu hotar regeringen att tvångsprivatisera äldreomsorgen

I stället för vård – resultatet

Nytt förslag gör vården billigare!

Den utstuderade stölden

Du som nu har orkat läsa ända hit belönas med att få titta på denna fantastisk bedrift.

Det borde väl vara omöjligt, det tricket!

Eller i vart fall avsevärt mycket svårare än att samhället bekostar sjukvård för de som behöver!
Ja, alltså så att de inte måste förlita sig på att empatiska människor (som till skillnad från andra ! bryr sig) bidrar med pengar: SEB 5694 – 01 979 15


7 kommentarer on “Lidande och död”

  1. kao skriver:

    Visst är det svåra lidandet och dödsskräcken, när man känner att man är på väg bort från livet, i allra högsta grad personlig, även om det ligger en massa andra runt omkring i samma situation. Det är vår inneboende överlevnadsinstinkt som vi i första hand råder då. SEN kan vi hjälpa andra. Vi kan ju inte hjälpa någon annan om vi själva är döende. Heller inte tänka empatiskt på deras öde i den stunden. Vi kan däremot SE dem och förskräckas. Kanske också känna att vi inte är ensamma? Vad vet vi om det?
    ————–
    Har just läst om Linus, 15 år, som dog i neuuroborrelia och skickades hem av den nonchalans vi numera ser inom sjukvården. Ändå är det bara ett par blodprover som behöver tas.

    Det var en hemsk historia och jag lider med hans föräldrar. Har lämnat en kommentar där.

    Kram
    Kao

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Tack Skvitt. Jag orkar inte kommentera vidare, för din enastående insats, men jag hoppas att jag ska orka hålla ut i den svarta natt jag befinner mig i nu… och jag ber om att räddning och respekt ska beredas mig… för min kraft är slut och snart orkar jag inte leva längre.

    Men självmord är ingen lösning eftersom de tystas i statistiken.

    Men hungerstrejk? Har jag något val? Medicinerna holkar ur ekonomin alltmer och i enlighet med Alliansens människoinställning så ska den som inte bär sin vikt inte äta…

    Jag delar på facebook förstås.

    Varm Hemikram ♥

    • skvitt skriver:

      Det låter dystert!
      Men du har kämpaglöd, så jag tror inte du ger upp, tvärt om. Du återhämtar dig tids nog. Och jag håller tummarna!

      Kram!
      /Skvitt

  3. […] Bonuslänk Share this:TwitterFacebookMerStumbleUponLinkedInRedditDiggSkriv utE-postGillaGillaBli först att gilla […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s