Kategorier

Arkiv

”Reform” för profiten, igen!

Apotek med vinstintresse

Som jag skrev i kommentar på AFTONBLADET:

”Det är precis vad jag genast räknade ut med röven att det skulle bli när privatiseringen kom igång. Det fattade säkert även Göran Hägglund, men han hade annan målsättning med ‘reformen’ än den han sa, nämligen att han ville öppna ännu en möjlighet för kapitalet att sko sig på folket. Det är ju det enda mål som högerpartierna har. Hur det går för folket vet de, men de skiter de i. Det är inte folkets intressen de slår vakt om utan enbart den lilla klicken kapitalister!”

Så lät det då!

Och nu!

I glesbygden lönar sig inte apoteken och det går inte att tvinga privata vinstintressen att driva förlustföretag bara för att säkra folkhälsan. Kapitalet har bara en spelregel, vinstmaximering.

I Västra Frölunda, inne på torget, där har man tre apotek att välja på.  Det ser väl lika dant ut på vissa håll i Stockholm.

I Norrlands glesbygder finns inte ett enda apotek, skulle jag tro.

Vad ska folk göra om de plötsligt behöver livsviktiga läkemedel?

Men det är inte hela följden av regeringens skapade ”valfrihet”!

Förr ingick i att driva ett apotek att fortlöpande utbilda personalen om läkemedel, deras användningsområden, deras verkan och deras biverkningar, samt vilken försiktighet man ska iaktta med dem och en hel del därtill. Likaså måste personalen utbildas om nya läkemedel. Allt det kostar. Och utgifter står alltid i strid med vinstintressen. Följden blir att faramaceuternas kunskapsnivå sjunker och det enda de kan är vad de har med sig i bagaget från de bättre tiderna som har flytt och vad de lärde sig i sin utbildning, såvida de inte läser på under sin fritid. Och det är ju till att arbeta gratis.

Följden blir givetvis att kunden inte får samma service som under den goda tiden innan Alliansen skrotade patientsäkerheten på kapitalismens gyllene altare.

Genom att basera moderbolaget i lågskatteländer och sedan låna ut pengar till den svenska rörelsen till höga räntor lyckas de riskkapitalbolagäda apoteken undgå svensk bolagsskatt. Dessutom ser det på pappret ut som om bolagen går dåligt eftersom vinsterna äts upp av räntekostnader. Apoteken vill därför ha högre subventioner av staten, vilket SvD Näringsliv skrev om idag.” /SvD

ABSvD, Hela Helsingland.se.

Jinge, P4 Norrbotten, Röda berget, Alliansfritt Sverige, VK bloggen, Cornucopia, KAO.

Här kan apoteken försvinna.

Rösta väck Alliansen innan du dör reformdöden!

Det är inte dig som Alliansen tänker på, det är kapitalägarnas intressen och de går före allting annat oavsett vad Alliansens politiker vill få dig att tro!


Initierat om psykiatrin

Kritik och synpunkter

Ulla skrev en bra kommentar i ett av mina inlägg, som jag gärna lyfter fram. Den handlar om kritik både mot vad kommentatorn  Anita Boström skriver och mot psykiatrin som hon är kritisk emot. Läs det.

Men mest intressant är trots allt Ullas kommentar och hennes initierade kritik mot psykiatrin, som alltså är en annan kritik än den som Anita har. När någon som själv jobbar inom en verksamhet är kritisk så väger det ju tungt. Därför återger jag hela kommentaren här.

”Nu är du allt ute och cyklar rejält!

Bakom dina påståenden tycker jag mig finna en besviken psykotisk person. Dylika påståenden är inte helt atypiska när det gäller psykiskt sjuka personer med avvikande veklighetsförankring.

Jag har snart trettio år av erfarenhet av psykiatrisk vård och behandling, så jag vet vad jag talar om.

Hur det förhåller sig på psykiatriska kliniken i Varberg då kan jag inte svara på i detalj eftersom det var ett tag sedan jag arbetade där. Men  var det inget som skiljde den kliniken från andra kliniker där jag har jobbat. Och jag vågar faktiskt påstå att det du säger är fel på en hel del punkter.

Tvångsmedicinering har man rätt till i vissa fall. Och det ska tas till i fall där patienten inte förstår sitt bästa och är i oundgängligt behov av medicinering. Just psykotiska patienter har oerhört svårt att bedöma sina behov, symptom och vad de verkligen behöver, eftersom den kognitiva förmågan är helt eller delvis satt ur spel. Att sådana patienter kan ifrågasätta medicineringen i vissa fall och att de inte sällan gör det också är inte något konstigt alls. Du är uppenbarligen en av dem.

Medicinerna gör dem inte sjuka, men att biverkningar förekommer är alldeles rätt. Mot dessa biverkningar finns mediciner. Biverkningar är således en realitet som personalen är medveten om och vet att bedöma och ställa diagnos på. Den bedömningen görs däremot sällan utan man ger biverkningsmedicin ganska slentrianmässigt när patienterna ber om sådana mediciner, utan att ifrågasätta patienten. Detta trots att all personal vet att många patienter gärna övermedicinerar med biverkningsmedicinerna som ju ger ett rusliknande välbehag.

Jag kan ge dig rätt till viss del att kompetensnivån gärna hade kunnat vara högre och brister finns tyvärr, inte bara avseende kompetens utan än mer avseende engagemang, vilket är djupt tragiskt. Just bristen på engagemang ser jag som som betydligt allvarligare än kompetensens brister. När engagemang saknas leder det till att patientens behov och önskningar inte kommer fram tillräckligt i vårdplanerna, som därför utformas mer efter vad personalen tror och tycker är det bästa för patienten och vad denne ska göra. Dialogen mellan personal och patient sker oftast på personalens villkor, vilket jag gång efter annan har lyft fram där jag har arbetat, men tyvärr får jag inget gehör för vad jag säger. Det här gäller alla ställen där jag har arbetat och det gäller säkrligen över allt inom psykiatrin. Det är tragiskt!

Övermedicinering av antipsykotisk medicin KAN FAKTISKT ge psykiska symptom, men det vet man om. Och det är ovanligt. Det är till och med mycket ovanligt. Men ännu mera ovanligt är att man övermedicinerar. Ofta medicenerar man i underkant i stället. Och det får ofta katastrofala följder.

Övermedicinering är ett mycket litet problem och förekommer bara i sällsynta fall, samt under synnerligen kort tid eftersom det, då det råkar inträffa, snabbt korrigeras. Att däremot patienten själv tycker att den övermedicieras mer eller mindre konstant brukar mest bero på att patienten är undermedicinerad, nota bene! En väl medicinerad patient brukar i allmänhet vara nöjd med medicieneringen, bortsett från tråkiga biverkningar som leder till sänkt libido, impotens och i vissa fall en känslomässig avtrubbning.

De katastrofala följderna av undermedicinering har jag diskuterat mycket med mina kollegor. Särskilt en av mina väninnor, som arbetar inom rättspsykiatriska vårdkedjan i Göteborg, har sagt mig att det där sedan mer än fem år har funnits en kultur där man hellre medicinerar i underkant. Målet är just minimering av biverkningar och bevarande av funktionsnivå. Det sistnämnda är dock helt fel. Funktionsnivån kräver adekvat behandling, inte undermedicinering (sic!).

Följden av undermedicinering är bland mycket annat oönskat att våldssituationer hela tiden uppstår. Naturligtsvis är detta läkarnas ansvar, men skötarna får ta smällarna. Även medpatienterna få betala ett högt pris genom att de utsätts för våld från andra patienter och genom att vårdtiderna kan bli onödigt långa.

Min väninna har bland annat nämnt ett tragiskt fall, som vi har pratat ganska ingående kring. Här måste jag påpeka att när vi talar om våra patienter så nämner vi aldrig namn, trots att vi aldig skulle föra vidare vad vi har fått veta. Nog sagt om den saken!
Min väninna har berättat, som sagt, om en patient som hade fungerat bra i öppenvård i nästan ett decennie, hade bostad, arbete och en partner, men återföll i missbruk av amfetamin, vilket inte öppenvården uppmärksammade under lång tid. Trots toxprover kan ju en tämligen välfungerande patient styra sitt missbruk så att när den kommer till provtagning uppvisar den ett negativt prov på narkotika vid dessa kontroller.

Återinläggning av denne patient, som alltså faktiskt hade varit så välfungerande att den kunde styra sitt missbruk så bra att det inte upptäcktes, skedde vid ett psykosgenombrott för fem år sedan och patienten är ännu inte mogen för öppenvård, lägenheten är avvecklad, arbetet är borta, liksom flickvännen. Och allt detta kan skyllas på undermedicinering. Hade medicineringen varit mindre mjäkig hade patienten varit ute i öppenvård, behållit bostaden, arbetet och flickvännen!
Det är alltså inte fel att påstå att fem år och mer därtill av till exempel livskvalitet har stulits för att läkarna inte kan sitt jobb och patienten hela tiden balanserar på gränsen till psykos. Kort sagt, medicineringen har under dessa år hela tiden legat i undekant! Det har aldig varit fråga om övermedicinering! Och, nota bene, detta är inget specialfall!

Min väninna har även berättat om att akut psykotiska patienter inte får en fast adekvat antipsykotisk behandling, utan över längre tid ges behovsinjektioner och läggs i bälte när nöden så kräver och det kan pågå över längre tid att dessa tvångsåtgärder behöver tas till.
Det är ju knappast något som någon mår bra av, varken personalen eller patienterna. Det är VANVÅRD! Det är vanvård som resultat av undermedicinering!

Den självklara behandlingen var förr att man gick in med en tuff behandling under kortare tid, där man förvisso kan tala om akut övermedicinering, men det gav snabba resultat. Så gör man alltså inte i dag och delvis beror det på direktiv från socialdtyrelsen som mycket oftare i dag än förr lägger sig i och granskar, på gott och ont och mest på ont.

Min väninna berättade så sent som i går att en sjuksköterska på rättspsyk i Göteborg fick en karatespark rakt i ansiktet och näsbenet krossades. Det lär ha hänt i förra veckan.
Den patienten är känd för våldshandlingar av detta slag och de utlöses av att patieten mår dåligt, något som kan justeras med mediciner!
Medpatienter har också drabbats av hans våld, men just denna händelse var det hittills mest allvarliga, sett till konsekvens. Både skötare, behandlingsassistenter och sjuksköterskor är kritiska till att patienten nu behandlas med akuta injektioner istället för att grundmedicineringen är adekvat.
Som min väninna sa: ”Vad gör egentligen högsta chefen för rättspsyk, Frances Hagelbäck Hansson, chefen över läkarna och ytterst ansvaig för vården? Vill hon figurera i pressen den dagen då någon blir ihjälsparkad?”

När det gäller ECT vill jag rätta dig en del. ECT användes förr mycket flitigt. I dag är det sällan. ECT är en sistaåtgärd. Det är effektivt. Det ger nedsatt minne i dagar och upp mot en vecka, men ger ingen bestående minnesnedsättning. Nackdelarna står inte i proportion till fördelarna, vilka alltså helt överväger och de allra flesta patienter är mycket tacksamma för denna behandling. Du får givetvis ha avvikande uppfattning, men du vet inte vad du talar om.

Generellt inom all vård gäller att risker och biverkningr måste stå i proprtion med nyttan av behandlingen. Således tillåts inga allvarliga biverningar vid behandling av lindriga sjukdomar, men hög risk kan tillåtas där döden är följden av utebliven behandling!

Jag vill också påpeka att socialstytrelsen i dag har mycket intensivare kontroll av psykiatrin och all annan sjukvård i dag än förr. Det framgår av vad jag sa ovan. Där har du alltså helt fel!

När det gäller att få ta del av sin journal vill jag påpeka att alla har rätt till det. Men det ska ske en menbedömning först. I fallet med psykiatrins patienter är det oftare till men för patienten att få ta del av sin journal än inom somatiken.
Ett avslag kan alltid överklagas till socialstyrelsen.

Naturligtvis kan en menbedömning göras för att skydda läkarna. Då är det missbruk, så klart. Och om så sker är kan det ju vara till men för patienten.
Att maktmissbruk kan förekomma inom psykiatrin är inte märkligare än att det kan förekomma inom all myndighetsutövning, vilket i och för sig inte är ett försvar. Men maktmissbruk är vanligare inom andra verksamheter än inom psykiatrin. Dock kan psykotiska patienter ofta uppleva att de utsätts för maktmissbruk, oftare än andra grupper och det beror ju som oftast på psykiska sjukdomars natur att den enskilde patienten upplever det så.

Det du slåss för tror jag är något som du upplever vara fel, men som kanske inte är det i verkligheten. Men den delen vill jag inte gå in på eftersom jag inte vet vad det handlar om. Kanske din kamp är rätt, kanske inte. Fortsätt kämpa för det tror på, men håll dig till fakata och verklighet!”

Jag tror det ligger mycket i vad Ulla skriver, hon tycks veta vad hon talar om.

Och när någon i en verksamhet är kritisk mot den egna verksamheten brukar det ligga mycket sanning bakom. Det vanliga är ju annars att folk försvarar vad de själva sysslar med.


Bevis mot Lundin Oil

Bevisen växer

Synd bara att det har tagit sådan lång tid att ta reda på vad vi redan vet!


I min kommentar tipsar jag om detta: http://data3.blog.de/media/038/2235038_4820be4b7f_d.pdf

Helena Palena

Såg ett klipp på Facebook där Hilary Clinton säger att USA uppfann al-Qaida. Så är det nog. Bra att operera på båda sidor. Vara orsak och verkan. Söndra genom att härska. Kalsong-bombaren som skulle spränga ett trafikflygplan på uppdrag av al-Qaidas jemenitiska gren ”Aqap” var dubbelagent, rapporterar medier i USA. Han hade infiltrerat gruppen och erbjudit sig att genomföra ett självmordsdåd med en sprängladdning i underkläderna, uppger tjänstemän i Washington.

Undrar om politiker kan skämmas. Här är en till som förser sig. Förre finansministern Pär Nuders rådgivningsbolag drog in sammanlagt 14,1 miljoner kronor förra året, det visar de senaste boksluten som lämnats in till Bolagsverket. Vinsten före skatt blev 12,7 miljoner i bolagen, men Nuder har inte tagit ut någon lön från företagen de senaste två åren. Ja, varför ta av sitt eget när man kan få av det allmänna. Nuder har istället har fått statsrådspension. Totalt 296 000 kronor…

View original post 30 fler ord