His Master’s Voice

Minns ni skivorna?

Minns ni den gamla ”stenkakan”? Den som snurrade med 78 varv per minut, som Svante så riktigt påpekade. Sen kom ju LP-skivan och EP-skivan. Det var långt innan CD-skivan och ännu längre före MP-3 spelaren.

Dagens ungdom har missat denna enorma tekniska utveckling och frågan är om de kan föreställa sig vilken fantastisk utveckling som har skett på kort tid. I deras värld skedde detta på ”stenåldern”. För dem är det så orimligt länge sedan. Och just så upplevde jag det själv när jag som barn fick höra talas om andra världskriget. Det var ju hisnade länge sedan i mitt barnperspektiv. Ändå utspelade det sig nästan ”i går” för mina föräldrar.

Och bara några år innan jag föddes.

His Master’s Voice.

Märket lanserades 1909 av bolaget The Gramophone Company i Hayes, Middlesex. Det ursprungligen brittiska skiv- och grammofonmärket ägs numera av musikkoncernen EMI.

Men det var inte det jag hade tänkt att ta upp här.

His Master’s Voice kan ju passa som beteckning på annat. ”Husses röst” skulle man ju kunna kalla alla diktaturers propagandatidningar, propagandaradio- och TV-kanaler.

His Master’s Voice kan ju passa som beteckning på nazitysklands medier, inklusive de filmer de spelade in under propagandaminister Josef Goebbels ansvar, eller kanske snarare efter hans direktiv och diktat. Oskyldigt (?) spelade Zara Leander med i spelet och hade större framgång i Tyskland än i Sverige. His Master’s Voice passar även in som beteckning på mången Hollywoodproduktion som förser oss med ”the American Way of Life” och amerikanskt sätt att se på omvärlden.

His Master’s Voice kan ju passa in på diktaturen Burmas medier, eller media under Pinochets tid, eller Berlusconis media-monopol, eller varför inte all press som gör sig till megafoner för starka makter och intressen? Ta till exempel Israels propagandapress, ett maskineri som israelernas världsbild formas av och spiller över till oss via olika kanaler. Det får många att tro att endast judar förföljdes av Hitler och endast judar som mördades i koncentrationslägren. Det är ett välsmort propagandamaskineri som får många att tro att det är palestinierna som djävlas med judarna och inte tvärt om. Och His Master’s Voice passar bra som beteckning på mainstream-media i USA, eller i vilket land som helst – till exempel Sverige.

Minns ni skivorna?

Minns ni de gamla stenkakorna.

I så fall minns ni väl även

den stora gruvstrejken.

Minns ni valserna?

Det är ju klart att våra minnen kan vara lite olika, konstigt är det ju annars. Minnena är ju många, ofullständiga och därför olika.

Jag minns till exempel, men säkert många med mig, att folk över hela landet ställde upp och stödde de strejkande och samlade in pengar till dem för att de skulle ha råd att betala sina räkningar, hyror och mat.

Strejkkassa?

🙂

Strejken var ju en vild strejk och inte utlyst av facket! Missnöjet fann inget gehör hos den förening, gruvtolvan, som gruvarbetarna hade organiserat sig i och höll vid liv med sina fackföreningsavgifter.

Strejken hade inget stöd därifrån!

Minns ni valserna?

”Återgå till arbetet! Jobba först, så förhandlar vi sen”, sa facket , som lyssnade på His Master’s Voice, men påstod sig representera sina medlemmar.

Minns ni valserna?

Det var ju en ”vild strejk” som startade upp genom att arbetarna helt enkelt sa ifrån, just så som demokratin egentligen ska fungera – att folket gör sin röst hörd istället för att välavlönade pampar agerar utifrån sina egna intressen, såsom företagens bjudmiddagar och de fackliga och politiska karriärmöjligheterna.

Men facket svek, det vill säga att organisationens pampar agerade utifrån sina egna intressen. Strejkkassan öppnades inte och därför öppnade istället stora delar av Sveriges arbetare sin egen börs och plånbok i sann solidarisk anda och gav av vad de hade möjlighet att avvara, medan facket svek och hänvisade till sitt klass-samarbetsavtal de hade slutit i Saltsjöbaden den 20 december 1938. Det var ju samma klassförrädare då som nu, som 1938 och som 1969, som styrde och alltjämt styr fackföreningarna. Som exempel på en sådan fackföreningspamp och klassförrädare kan ju nämnas Socialdemokraternas nyss utnämnde nye partiledare, Stefan Löfvén, om vars gärning ni kan läsa ett exempel på här.

Ett ögonblick!

1938

Saltsjöbadsavtalet 1938! I vilken tid ingicks det?

I vilken tidsanda?

Nere på kontinenten fanns, som många ansåg, en lysande statsman och ideolog som satte sin prägel på en hel värld. Beviset på hans genialiska förmåga att lyfta ett land ur ruinerna efter första världskriget förblindade mångas ögon, inte minst här i Sverige.

Tots förföljelser av socialdemokrater imponerades Socialdemokratin av framgångarna han kunde visa för omvärlden, till exempel vid olympiaden två år tidigare, trots att han i det närmaste hade gjort landet bankrutt och endast ett storskaligt krig kunde dölja detta faktum.

Gemene man i Tyskland hade ju fått lagstadgad semester, välordnade semesteranläggningar och hade även fått råd att köpa radio och till och med TV, samt bil och fina vägar att köra på.

Det var ett bländverk han kunde visa upp.

Men framför allt var ju klasskampen en gång för alla död! Det som var bra för storfinansen var också bra för folket, det hade han bevisat på bara femton år. Många år senare, på 70-talet, kunde man höra socialdemokrater säga att ”vad som är bra för Volvo är bra för Sverige”. Det är samma filosofi, samma klassambetspropaganda, samma politik i grund och botten och färgen är brun oavsett vem som uttalar orden!

Den tyske arbetaren hade gått från svält till välstånd på en imponerande kort tid. Och strejker var i lag förbjudna! I Sverige blev det i Saltsjöbadsavtalet reglerat!

Men allt har sitt pris. Och hade inte kriget kommit emellan hade det uppdagats att Tyskland var lika skuldsatt som Grekland är i dag.

Här i Sverige härskar samförståndet mellan arbetsgivarnas organisationer och fackföreningarna precis som i nazityskland, med den skillnaden att samförståndet där och då kontrollerades med tvång, men här och nu sker helt frivilligt tack vare korrumperade fackföreningsledare, som lever gott på att lyssna till His Master’s Voice!

Rosa Luxenburgs död och Karl Liebknechts död var inget man ville minnas. Förvisso kan inte Hitler lastas för de morden, men samma intressen låg bakom och socialdemokraterna har sin del av ansvaret för dem. Inte heller judeförföljelserna ville man uppmärksamma. Tvärt om, det visade ju bara att man löser de flesta sociala problem om man blir av med judar och kommunister. Rasläran stod högt i kurs inom svensk ”vetenskap” omhuldad av högt ansedda socialdemokrater som makarna Myrdal, till exempel.

Det här var tankegångar som gillades av borgerskapet även i Sverige och ledande figurer inom en anti-revolutionär arbetarrörelse som socialdemokratin.

Vi får icke glömma detta! Och vi måste även inse att dessa fakta har tonats ned av eftervärlden därför att sanningen kom i kapp och Tyskland förlorade kriget. Segraren skriver ju historien på sitt eget sätt.

Men 1938 undertecknade svensk fackföreningsrörelse ett avtal med svensk företagsamhets företrädare ett avtal om fredsplikt, helt i Adolf Hitlers anda! Det kallas Saltsjöbadsavtalet och gäller än!

HAN går igen, och man lyssnar ännu till His Master’s Voice! Och just därför bör det vara hög tid med en uppgörelse med en ideologi.

His Master’s Voice

Jag minns flera reportage från gruvstrejken som EXPRESSEN skrev. Tidningen intervjuade vanliga strejkande gruvarbetare som berättade om sin situation och anledningen till att de strejkade och varför de måste strejka, samt hur de motarbetades av facket som ville splittra en enad front.

Jag minns flera reportage som LO-ägda AFTONBLADET skrev. Tidningen sökte med ljus ock lykta och den som söker kan ju givetvis finna. Det gjorde AFTONBLADET. Tidningen fann en och annan fackligt aktiv arbetare att intervjua, för det var nästan enbart de som inte stödde strejken. Tidningen hittade dem och det var ju inte konstigt därför att de hittades med fackets hjälp.

Vid den här tiden, liksom nu, kartlade facket medlemmarnas åsikter, vilket ju kom i dagen när IB-affären uppdagades några år senare. Därför var det ju lätt för LO-ägda AFTONBLADET att hitta strejkkritiska röster.

Här kan inskjutas att Skvitt aldrig varit med i facket av den enkla anledningen att han inte stödjer klass-samarbetande organisationer. Han utsattes för facklig utpressning. Han besöktes av facket mitt under ett arbetspass och fick veta att facket skulle se till att inga icke-anslutna skulle få jobba kvar. Skvitt lät sig icke skrämmas utan gav svar på tal: ”Aha! arbeitsverbot!”. Det täppte till truten!

Svaret registrerades med all sannolikhet i enlighet med IB:s uppdrag.

Minns ni valserna?

Visst är det slående att en sann borgarblaska som EXPRESSEN lät arbetarklassens röst komma till tals, medan en så kallad ”arbetartidning”, ägd av ”arbetarorganisationen” LO, tog parti för arbetsgivaren LKAB. ”His Master’s Voice”

Skälet att EXPRESSEN förde fram de strejkandes röst bättre än AFTONBLADET var nog enbart för att de sneglade på lösnummer-försäljningen som självklart steg markant och gav klirr i kassan hos dess ägare. Ty så fungerar kapitalismen, eller som någon en gång sa: ”Om arbetarklassen gör revolution och vill hugga huvudet av varenda kapitalist kommer säker någon kapitalist att vilja sälja yxorna!” 

Eh?

Ja, alltså dagens ungdom har väl aldrig fått någon förklaring vad som menas med kapitalism. Hur ska de då ha en chans att hänga med i denna verklighetsbeskrivning som är mer sann än när de får sin information genom att lyssna till His Master’s Voice?

Dagens ungdom har missat detta om inte föräldrar och andra har givit dem kunskap, förutsatt att föräldrarna och andra har slagit dövörat till när de hört His Master’s Voice, som ju ekar i skolans och medias värld.

His Master’s Voice

Husses röst!

Vi ska nu inte för en sekund inbilla oss att borgerskapet satt overksamt inför den radikaliserade arbetarrörelsen i slutet på 60- och början på 70-talet.

Underskatta aldrig borgerskapets klassmedvetenhet!

Borgerskapet hade slappnat av, det måste sägas, eftersom Socialdemokratin både som parti, regering och som styrande över fackföreningarna hade motarbetat arbetarklassens radikalisering, uteslutit kommunister och kontrollerat och kanaliserat varje missnöjesyttring in i reformistiska spår som aldrig utmanade själva kapitalismen som sådan. Socialdemokratin hade gjort sin plikt som femtekolonnare åt kapitalisterna och haft bättre framgång än borgerskapet själv skulle kunna ha haft, men nu kände borgerskapet att det måste ge stöd åt Socialdemokratins anti-revolutionära kamp för klassamhällets trygga fortbestånd. Klasskamp har ju två sidor! De som slåss mot orättvisorna underifrån och de som slåss för dessa orättvisor ovanifrån.

Och så har vi ju vargarna i fårakläder, till exempel Vanja Lundby-Westin, som lever gott på att ”företräda” arbetarna och hindra dem att slå vakt om sina klassintressen och hålla ned lönerna samtidigt som hon kan kan skriva avtal som heter duga för sina vänner.

Socialdemokratin, behövde hjälp. Och så bildades tankesmedjan Timbro 1978.

His Master’s Voice

”Sedan 2009 är public service -företagen Sveriges Radio, SVT och UR med i Svenskt näringsliv genom arbetsgivarorganisationen Medieföretagen, som är en del av Almega.”

Citatet är från bloggen Under Mattan. Har du läst så här långt ska du absolut fortsätta här och läsa detta inlägg:

SVT / SR – ÄGS OCH STYRS AV MODERATERNA

Tack till undermattan.blog.com

---