Kategorier

Arkiv

Det kom ett mail

Jo, det var roligt

Hemimamma har ju sin Fräcka Fredag. Här är hennes inlägg från 24 februari.

Ghost har ju sin Berra, kapten i A-laget. Här är ett inlägg om honom.

Så då tänkte jag att jag ska väl inte vara sämre. Jag lägger ut mailet som jag fick av Astrid. Hon skriver annars mest om djuren och djurskyddet, om det nu verkligen är så att det är skyddet av djur det verkligen handlar om när inspektörerna är i farten.

Nu till mailet.

En jägare som för första gången i sitt liv skulle ut och jaga älg, åker och köper ett gevär och går ut i skogen.

Efter ett tag ser han en stor fin älg. Han börjar att sikta och skjuter mot älgen. När röken har lagt sig så är älgen borta.

Någon knackar jägaren på ryggen.

När han vänder sig om står älgen där och säger:
”Du får två val, antingen drar du ner byxorna och ställer dig på alla fyra e……ller så dödar jag dig!

Jägaren vill inte dö så han drar ner brallorna och låter älgen göra sitt, och när älgen är klar försvinner han.

Ont i röven som bara den far jägaren tillbaka och köper ett maskingevär och går ut i skogen igen, där han får syn på älgen igen, siktar länge innan han tömmer hela magasinet mot älgen och tänker:
”Men nu fick jag älgfan.”


Då knackar någon honom på ryggen, han vänder sig om och där står älgen och säger:
”Du vet vad som gäller.”

Jägaren drar ner byxorna och älgen gör sitt och försvinner sen när han är klar.
Denna gång kryper jägaren tillbaka till stan med en otrolig smärta i röven. Han köper nu ett raketgevär med målsökande missil och tänker att nu ska den där jävla älgen dö. Han går ut i skogen och hittar älgen sittandes i en skogsglänta, han tar upp raketgeväret och låser fast sitt mål och skjuter.

Det flyger mossa och barr överallt, och sen när allt har lagt sig, så knackar någon på hans rygg och där står älgen igen och säger:
”Du är inte här för jaktens skull va?”


8 kommentarer on “Det kom ett mail”

  1. kao skriver:

    Just hemkommen från akuten för 2a gången på 1 vecka fick jag mej ett ordentligt asgarv igen – senast var när jag läste gerillabroderiet ;-).

    Ett utkast till ett sådant (dock utan att brodera särskilt bra, eller tekniskt få det att se ut så), ska jag nu skriva ett som läsaren får fylla i själv på slutet = sista ordet ska ju läsaren få av ren artighet. Ibland…

    Hemimamma har sin fräcka fredag, jag har mina ryck vilka veckodagar som helst, dock. Men inte lika ofta. Har blivit en allvarlig torrboll med rätt makaber humor, som dyker upp då och då. Ibland i sjok. 🙂

    Tack för att du finns. Så att vi har en vettig balans mellan skämt och djupaste allvar.
    ———-
    Ska försöka hitta de ‘riktiga’ bilderna från James Island = Gambia och från Senegal(samma vecka). Ibland var det så överväldigande att man inte ens förmådde ta bilder….

    Annars är det dottern som har dem i sina gömmor på datorn.Hon var ca 14-15 år när vi såg hur de plågade slavarna hade haft det och det har gjort ett djupt intryck på henne. (Tror det är bra för barn att se verkligheten, dock inte alltför små barn och för läskiga saker de inte kan ta till sej intellektuellt.)

    Aldrig i mitt liv har så mycket hänt under en enda vecka i mitt (vårt) liv som då vi var i Gambia / Senegal 2006.

    Kram
    Kao

    • skvitt skriver:

      Men skämt är inget att skatta åt, heter det ju.

      Kram!
      /Skvitt

      • kao skriver:

        Ibland är det ju bara för mycket. Även för en gammal rävhona som jag. Nu mediciner och väntan på Vårdcentralen att dra igång undersökningar. Symptombehandlingar är för vanliga. Man ska ta reda på ORSAKERNA till tillståndet/sjukdomen. Ibland måste man, som Agnetha, skratta åt eländet. Då kan man drabbas av en rätt bisarr humor….men det är ju inte alla som tycker det är kul…..Empati är ok, men SYMPATI – att nån TYCKER SYND om en, är inget för mej. Det går inte på djupet, det är ytligt och personen som känner sympati tar det till sej själv, mår dåligt av att man mår dåligt. Om du begriper vad jag menar. När jag jobbade på sjukhus hade jag empati med mina patienter, men lade allt åt sidan så fort jag gick från jobbet. Känner man sympati i arbetet kan man lätt ta med sej eländet hem och må dåligt av det, bränna ut sej. // Har inte jag skrivit just detta till dej förut?

        OBS! Jag klarar mej alltid. Tills jag dör. 🙂

        Kram
        Kao


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s