Kategorier

Arkiv

De som betalar priset för profiten

Medan ägarna skor sig

Märkt för livet

”Tisdagen den 1 november 23.30 brännskadades sju personer på Nordkalk i Luleå. En av dem dog.

Gustaf Seppelin Solli fick 55-procentiga brännskador vid kalk­ugnsolyckan i Luleå. Han har inga fingrar. Men han lever. Och vill tillbaka. Bara han får behålla ögonen.”

 Arbetarskydd granskar olyckan som aldrig skulle ha hänt.

Märkt för livet

På ägarnas konton flödar vinsterna in, som om ingenting har hänt.

Arbetarklassen har alltid fått betala priset. Kapitalisterna har alltid fortsatt att berika sig långt från faran. Några riskkapitalister finns inte annat än i skrönornas värld.

Skadad – sex timmar före smällen

”De ljög mig rakt i ansiktet”

”De borde ha bromsat”

Entreprenörerna får göra de farliga jobben

 


10 kommentarer on “De som betalar priset för profiten”

  1. Urban & Karin skriver:

    Det är skit hur man behandlar människor.
    Förutom.
    Hittade ett enormt intressant inlägg här
    http://komigenuva.wordpress.com/2012/02/27/stratfor-privatiserad-global-underrattelsetjanst/

    Det är mycket som är otäckt.

  2. kao skriver:

    Ruskigt! (Min arbetsplatsolycka är ju bara peanuts mot vad dessa människor går igenom!)
    Fattar att doktorn på bilden ser ut att bryta ihop. Det finns ju trots allt några sådana kvar med en viss empati…..

    Som du skriver: De som är ansvariga kommer alltid lindrigt undan. Se bara BP-s oljeutsläpp i mexikanska Golfen och snaxket om ”small people” från den svenske chefsidioten som naturligtvis går fri – samt företaget med sitt hyde av jurister i ryggen. Nä, fyfan!

    Men en dag ska alla jordens folk resa sej unisont mot kräken och krossa dem! Men knappast kommer jag få uppleva det själv. Det har ej gått tillräckligt långt ännu, tydligen. Men det kommer ske.

    Kram
    Kao

    • skvitt skriver:

      Det är inte doktorn, det är fadern. Även om läkare kan ha näst obegränsad empati så har de samtidigt en professionell distans till vad de jobbar med. Det skulle inte gå annars.

      En sann berättelse: En pat behöver specialistvård, en planerad operation som bara kunde utföras i Göteborg. Patienten kom från Norrland.
      Dagen före operationen fråga läkaren pat om den hade anhöriga eller bekanta i Gbg.
      ”Nej.”
      ”Vad ska du göra i eftermiddag och i kväll då?”
      ”Glor väl på TV på hotellet.”
      ”Då gör vi stan, du och jag om du inte har nåt emot det!” sa läkaren och så blev det. Jag vet det!

      Men det finns läkare utan empati också, så klart.

      Och jag delar ju din hoppfullhet.

      Kram!
      /Skvitt

      • kao skriver:

        Det var en skön story ur verkligheten. Klart det finns läkare med empati, men jag har ju själv jobbat så många år inom vården, så jag vet man skulle bli totalt utbränd väldigt snabbt, om man engagerade sej personligen i var och varannan patient.//Kram. Kao

        • skvitt skriver:

          Jo, om man inte stänger av när man lämnar jobbet, men jobbet kräver engagemang om vården ska bli bra.

          /Skvitt

          • kao skriver:

            Jag tror tvärtom: Man måste stänga av när man lämnar jobbet för att inte bli utbränd. För att göra ett bra jobb nästa dag / natt när man kommer tillbaks. Jobbet får inte ta upp ens fritid. Klart är att jag då och då ändå tänker lite snabbt på någon patient, men sen släpper jag det. Eller släppte, eftersom jag slutade inom akutsjukvården för många år sen. Där kan du också fundera på skillnaden empati/sympati…

            Kram
            Kao

            • skvitt skriver:

              Tycks mig som du missförstod, kanske var jag otydlig.
              Alltså, One More Time:

              Jo, om man inte stänger av när man lämnar jobbet, men jobbet kräver engagemang om vården ska bli bra.

              Eller:
              Jo, om man inte stänger av när man LÄMNAR jobbet, men PÅ jobbet krävS engagemang om vården ska bli bra.

              Så menade jag.

              Kram!
              /Skvitt

              • kao skriver:

                Det var vad jag menar och antar att även du gjorde. Men jag är halvt hjärndöd, så ibland missuppfattar jag saker och ting. Ber om ursäkt för det.

                Kram
                Kao


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s