Kategorier

Arkiv

Obegripligt av MP

Jonas Sjöstedt skriver

På bloggen Jonas Sjöstedt skriver han under rubriken: Obegripligt av MP att Miljöpartiet ”gör ett utspel som är av det mer obegripliga slaget.”

Sjöstedt säger att ”de kan tänka sig att gå med i Europakten för att de inte vill gå med i euron. Logiken är?” frågar han sig med all rätt och tillägger att han inte har en aning om saken. DET förvånar mig i högsta grad!

Sjöstedt fortsätter: ”Europakten är skapad just för att slå fast den politik och den valuta som Miljöpartiet vill ha permanent undantag ifrån. Det enda skäl som finns för att gå med i europakten med dess ensidiga nedskärningspolitik, överförande av makt till EU över ekonomisk politik och bristande demokrati är att man på sikt vill gå med i euron. Miljöpartiet var ett stabilt parti på nej-sidan i folkomröstningen 2003. Även om de säger att de fortfarande är emot euron så sprider de nu tvivel i den frågan när de vill gå med i europakten.”

Det finns en dold agenda skriven av Bilderbergruppen och det bör Jonas känna till. Nu har Bilderberggruppen fattat sina beslut.

Om du, kära läsare av min blogg, klickade på den sista länken ovan så läste du säkerligen detta: ”Hur länge ska vi leka demokrati? De avgörande besluten tas långt bortom våra riksdagsval. Senast nu på årets Bilderbergmöte den 3-7 juni. 

Det händer en hel del både framför och bakom kulisserna i vår värld. Men få är de som vill sätta fokus på de som styr våra liv. För det är så, att media och politiker inte sysslar med visioner, långsiktiga förändringar eller ens debatterar sådant som sätter ramarna för de beslut som våra politiker tar, eller som media rapporterar om.”

Frågan är: Har du Jonas Sjöstedt aldrig tänkt i dessa banor? Är du omedveten om det? I så fall är du i liten, synnerligen liten, ja i försumbart liten grad förlåten, ja, knappast alls! En sådan som du får ju aldrig vara med i denna ”aktningsvärda” grupp. Men nu var jag snäll. För det jag vet bör även du veta! Än bättre än jag till och med vågar jag påstå!

Alla våra ”rumsrena” partier, det vill säga alla som inte har en kommunistisk ideologi i sin bakgrund (S, Fp, C, M, Kd, och Mp) får vara med i den klubben som kallas Bilderbergruppen. Blir SD starkare får även de vara med, men inte V än på ett tag. De uppräknade, även på sikt SD, blir inbjudna till de hemliga möten och överläggningar där den politik som ska föras dikteras på ett fullständigt odemokratisk vis och som sedan våra partier förverkligar under falska förespeglingar. Fattar du inte det, Jonas Sjöstedt?

Det förklarar ju Miljöpartiets krumbukter! Begriper du inte det?

Eller … 

varför säger du inte det?


17 kommentarer on “Obegripligt av MP”

  1. Svante Svensson skriver:

    Bilderbergruppen. Har aldrig förut hört talas om denna grupp. Är det någon form av tempelriddarorden? Läste om dem hos Wikipedia, obehagligt minst sagt.
    Svante

    • skvitt skriver:

      Nej. så romantiskt är det inte: ”Tankesmedjan Mänsklighet bedömer att Bilderbergruppen är det största hotet mot det civiliserade demokratiska samhället idag. Bilderberggruppen har utvecklats till en hemlig världsregering, som i stort sett kontrollerar all politik i väst.

      Bilderberggruppens mål: – Ingen demokrati, skapade kriser och krig, att göra Nato till världsarmé, ett samhälle av ägare och slavar.

      Gruppens beslut vid dess årliga möten påverkar alla människor i världen, men, trots detta, så är Bilderberggruppen i stort sett okänd. Internationell media tiger om Bilderberggruppen, eftersom Bilderberggruppen äger media.

      Redan 1954 började Bilderberggruppen att planera för EU-projektet …”

      ”Från platser bakom stängda dörrar och beväpnade vakter kommer den sanna historien om världens maktelit och dess hemliga planer för vår framtid …

      Vad har Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Mona Sahlin, Anders Borg, Percy Barnevik, Jacob Wallenberg och Olof Palme gemensamt med Henry Kissinger, Angela Merkel, Tony Blair, Rupert Murdoch, Bill Clinton och David Rockefeller? De har alla deltagit i hemliga möten med Bilderberggruppen.

      Har du aldrig hör talas om den? Då är du inte ensam.”

      ”Medlemmar i Bilderberggruppen kan vara presidenter, regeringschefer, framgångsrika affärsmän. Det är en hemlig grupp och består av cirka 120 -130 medlemmar.

      I kulisserna bestämmer de vad som skall ske i världen.”

      ”Från svensk och engelsk Wikipedia har jag hittat en svensk och internationell lista på medlemmar i Bilderberggruppen som följer här nedan.

      Svensk lista

      2000-talet

      Carl Bildt (1992, 1993, 1996, 1997, 1999, 2000), (2006, speciellt inbjuden av Bilderberg), 2007, 2008, 2009, 2010 (Medlem)
      Fredrik Reinfeldt (2006, inbjuden av Jacob Wallenberg)
      Jan Björklund (2009)
      Maud Olofsson (2008)
      Anders Borg (2007)
      Carl-Henric Svanberg (2007)
      Jacob Wallenberg (1998, 2000), (2001), (2006), 2007, (2008), 2009 , (2010) (Medlem i styrkommittén)
      Marcus Wallenberg d.y. (1996, 1997), (2001), (2009)
      Urban Bäckström (2010)
      Lars Renström (2010)
      Tom Johnstone (2008)
      Hans Stråberg (2006, inbjuden av Jacob Wallenberg)
      Lars Heikensten (2004)
      Gunnar Brock (2004)
      Percy Barnevik (1992), (1996), 1997, (1999, 2000), (2001) (Före detta medlem i styrkommittéen)
      Leif Pagrotsky (2001)
      Leif Johansson (2001)
      Lars-Eric Petersson (2000)
      90-talet

      Björn Rosengren (1999)
      Tom Hedelius (1999)
      Mauricio Rojas (1999)
      Björn Svedberg (1997)
      Mona Sahlin (1996) (inbjuden av Percy Barnevik)
      Ines Uusmann (1995)
      Kung Carl XVI Gustaf (1995)
      Stig Larsson (1994)
      Hans Bergström (1994)
      Sten Gustafsson (1984), (1991), (1992) (Dåvarande medlem i styrkommittén)
      Lars Jonung (1991)
      Bo Ramfors (1991)
      80-talet

      Anders Thunborg (1988)
      Staffan Burenstam Linder (1988)
      Olof Palme (1965, 1973, 1984)
      Peter Wallenberg (1984)
      Hans Werthén (1984)
      Stig Synnergren (1984)
      Pehr G. Gyllenhammar (198?)
      50 – 70-talet

      Thorbjörn Fälldin (1978)
      Gunnar Sträng (1973)
      Krister Wickman (1973)
      Marcus Wallenberg d.ä. (1962, 1973) (Dåvarande medlem i styrkommittén)
      Björn Lundvall (197x) (Dåvarande medlem i styrkommittén) 60-talet
      Arne Geijer (1962)
      Tage Erlander (1962) 50-talet
      Herbert Tingsten (1955)

      Internationell lista

      Kunglighet
      Drottning Beatrix av Nederländerna (1997, 2000, 2006, 2008-2011)
      Prins Bernhard av Nederländerna (1954, 1975) (avliden)
      Prins Charles , prins av Wales , Storbritannien (1986)
      Juan Carlos I av Spanien , kung av Spanien (2004)
      Prins Philippe, prins av Belgien (2007-2009)
      Prins Phillip , hertig av Edinburgh , Storbritannien (1965, 1967)
      Drottning Sofia av Spanien (2008-2010)
      Kung Harald V av Norge (1984)
      Politiker

      Roger Altman (2009), biträdande finansminister sekreterare från 1993-1994, grundare och ordförande i Evercore Partners
      George W. Ball (1954, 1993), statssekreterare 1961-1968, ambassadör i FN 1968
      Sandy Berger (1999), National Security Advisor , 1997-2001
      Timothy Geithner (2009), finansministern
      Lee H. Hamilton (1997), tidigare amerikanska kongressledamoten
      Christian Herter , (1961, 1963, 1964, 1966), 53:e Förenta staternas utrikesminister
      Charles Douglas Jackson (1957, 1958, 1960), Särskilda assistenten till presidenten
      Joseph E. Johnson (1954), VD Carnegie Endowment for International Peace
      Henry Kissinger (1957, 1964, 1966, 1971, 1973, 1974, 1977, 2008, 2011), [ 22 ] 56:e Förenta staternas utrikesminister
      Richard Perle (2011), ordförande i Defense Policy Board rådgivande kommittén 2001-2003, USA biträdande försvarsminister 1981-1987
      Colin Powell (1997), 65:e Förenta staternas utrikesminister
      Lawrence Summers , chef för National Economic Council
      Paul Volcker ( när? ) , ordförande för presidentens ekonomiska återhämtningsplanen Advisory Board och ordförande för Federal Reserve från 1979 till 1987
      Presidenter

      Bill Clinton (1991), President 1993-2001
      Gerald Ford (1964, 1966), President 1974-1977
      Senatorer

      John Edwards (2004), senator från North Carolina 1999-2005
      Chuck Hagel (1999, 2000), senator från Nebraska 1997-2009
      Sam Nunn (1996, 1997), senator från Georgia 1972-1997
      Guvernörer

      Rick Perry (2007), guvernör i Texas 2000-ström
      Mark Sanford (2008), guvernör i South Carolina
      Storbritannien

      Rt Hon baronessan Shirley Williams (åtminstone 2010), stateswoman och medlem, överhuset, Harvard University professor, tidigare ordförande, Chatham House, Int’l medlem, Council on Foreign Relations.
      Paddy Ashdown (1989), före detta ledare för liberala demokrater , höge representant för Bosnien och Hercegovina
      Ed Balls (2006), tidigare ekonomiska statssekreterare vid finansministeriet och rådgivare till Storbritanniens premiärminister Gordon Brown var och statssekreterare för barn, skolor och familjer (2007-2010)
      Peter Carington, Baron Carrington (styrkommitté medlem), förre utrikesminister
      Kenneth Clarke (1993, 1998, 1999, 2003, 2004, 2006, 2007, 2008, finansministern 1993-1997, Shadow statssekreterare för näringsliv, företag och lagstiftningsreform 2008-2010, lordkansler , statssekreterare för rättsliga 2010-ström
      Robert Gascoyne-Cecil (Viscount Cranborne) (1997) Ledare för överhuset 94-97
      Denis Arthur Greenhill , Herre Greenhill i Harrow (avliden) (1974), fd chef för utrikes-och samväldesministeriet
      Denis Healey (grundare och styrkommitté medlem), förre finansministern
      Peter Mandelson (1999, 2009 [ 45 ] Företag sekreterare (2008-2010)
      John Monks (1996), tidigare TUC: s generalsekreterare
      George Osborne (2006, 2007, 2008 2009) Shadow finansministern (2004-2010), finansminister 2010-ström
      David Owen (1982), förre brittiske utrikesministern och ledaren för det socialdemokratiska partiet
      Enoch Powell , (avliden) (1968), MP och Ulster fackföreningsmedlem
      Malcolm Rifkind (1996), förre utrikesminister
      Eric Roll (1964, 1966, 1967, 1973-1975, 1977-1999) (Bilderberg styrkommitté), Institutionen för ekonomi, 1964, senare Bilderberggruppen ordförande
      David Hannay, Baron Hannay av Chiswick (1995), diplomatiska vid Europeiska unionen och Förenta nationerna.
      John Smith (1989) (avliden), Labourpartiets ledare
      Premiärministrar

      Tony Blair (1993), Premiärminister 1997-2007
      Gordon Brown (1991), premiärminister från 2007 till 2010
      Edward Heath , Premiärminister 1970-1974
      Alec Douglas-Home (1977-1980), ordförande i Bilderberggruppen, premiärminister 1963-1964
      Margaret Thatcher (1975), Premiärminister 1979-1990
      Kina

      Fu Ying (2011), vice utrikesminister
      Belgien

      Paul-Henri Spaak , tidigare premiärminister och Natos generalsekreterare (1963)
      Bulgarien

      Nikolai Kamov , riksdagsledamot (1999)
      Nederländerna

      Ruud Lubbers , tidigare premiärminister
      Wim Kok , tidigare premiärminister
      Jan-Peter Balkenende , fd premiärminister
      Maxime Verhagen , minister
      Max van der Stoel , minister
      Frankrike

      Gaston Defferre (1964), Ledamot av nationalförsamlingen och borgmästare i Marseille (vid den tidpunkten) (avliden)
      Georges Pompidou , fd premiärminister i Frankrike , fd ordförande i Frankrike (avliden)
      Portugal

      Francisco Pinto Balsemão (1981, 1983-1985, 1987-2008), före detta premiärminister i Portugal , 1981-1983 och VD för Impresa mediekoncernen
      Manuel Pinho (2009), tidigare minister för ekonomi och innovation
      José Sócrates (2004), före detta premiärminister i Portugal
      José Pedro Aguiar-Branco , förre justitieministern
      Santana Lopes (2004), före detta premiärminister i Portugal
      José Manuel Barroso (1994, 2003, 2005), före detta premiärminister i Portugal och utrikesminister , och nuvarande ordförande för Europeiska kommissionen
      Nuno Morais Sarmento , tidigare minister för ordförandeskapet och minister för parlamentets frågor
      António Costa (2008), före detta inrikesminister och nuvarande borgmästare i Lissabon
      Rui Rio (2008), nuvarande borgmästare i Porto
      Manuela Ferreira Leite (2009), tidigare utbildningsminister och minister för ekonomi och offentlig förvaltning
      Augusto Santos Silva , tidigare utbildningsminister , kulturminister , minister för parlamentets frågor, och nuvarande försvarsminister
      Marcelo Rebelo de Sousa (1998), tidigare minister i parlamentets frågor
      António Guterres (1994), före detta premiärminister i Portugal , tidigare ordförande i Socialistinternationalen och nuvarande FN: s flyktingkommissariat
      Ferro Rodrigues , tidigare minister för arbetsmarknadsfrågor och social solidaritet samt minister för offentliga arbeten, transport och kommunikationer
      Jorge Sampaio , före detta president i Portugal
      Luís Mira Amaral (1995), tidigare minister för arbetsmarknadsfrågor och social solidaritet , ordförande i Caixa Geral de Depósitos och VD för Banco Português de Investimento
      Vítor Constâncio (1988), guvernör för Banco de Portugal
      Manuel Ferreira de Oliveira , VD Galp Energia
      Ricardo Salgado , VD för Banco Espírito Santo
      Fernando Teixeira dos Santos (2010), nuvarande finansminister
      José Medeiros Ferreira (1977, 1980), tidigare utrikesminister
      Joaquim Ferreira do Amaral (1999), tidigare minister för offentliga arbeten, transport och kommunikationer
      António Miguel Morais Barreto (1992), tidigare minister för jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske
      João Cravinho , tidigare minister för miljö, fysisk planering och regional utveckling
      Artur Santos Silva , tidigare vice guvernör för Banco de Portugal , ordförande för Banco Português de Investimento och nuvarande icke-verkställande ordförande Jerónimo Martins
      Francisco Luís Murteira Nabo , tidigare ordförande i Portugal Telecom , minister för offentliga arbeten, transport och kommunikationer , och nuvarande ordföranden för Galp Energia och ordförande i portugisiska Ekonomer Association
      Norge

      Siv Jensen (2006) ledare för norska politiskt parti, ”Fremskrittspartiet”. ( Fremskrittspartiet (Norge) )
      Jens Stoltenberg (2002), nuvarande premiärminister i Norge.
      Kristin Clemet (1999, 2008) VD för den liberala och konservativa tankesmedjan Civita, fd minister för utbildning och vetenskap.
      Geir Lundestad (2005) direktör för den norska Nobel-institutet och sekreterare Nobels fredspris kommitté.
      Finland

      Eero Heinäluoma (2006), tidigare ordförande i socialdemokratiska partiet och han var finansminister mellan 2005 och 2007
      Jyrki Katainen (2007, 2009), ordförande för samlingspartiet och den nuvarande finansministern och vice premiärminister
      Sauli Niinistö (1997), före detta finansminister , tidigare riksdagens talman
      Matti Vanhanen (2009), förre premiärminister , tidigare ordförande i Centerpartiet
      Island

      Bjarni Benediktsson (1965, 1967, 1970), borgmästare i Reykjavik 1940-47, utrikesminister 1947-55, chefredaktör för morgontidningen 1956-59, justitieminister och kyrkliga frågor 1959-1963, statsminister 1963-70
      Björn Bjarnason (1974, 1977), biträdande redaktör för The Morning Paper 1984-1991, utbildningsminister 1995-2002, justitieminister och kyrkliga frågor 2003, 2009
      David Oddsson ( ca. 1991-1999), borgmästare i Reykjavík 1982-1991, statsminister 1991-2004, utrikesminister 2004-2005, centralbanken guvernör 2005-2009, redaktör för The Morning Paper som av september 2009
      Einar Benediktsson ( ca. 1970), ambassadör: OECD 1956-1960, Storbritannien 1982-1986, EU , et al. 1986-1991, Nato 1986-1990, USA et al. 1993-1997, mm
      Geir Haarde , centralbanken ekonom 1977-1983, ledamot och ordförande i parlamentets utrikesutskott 1991-1998, finansminister 1998-2005, utrikesminister 2005-2006, statsminister 2006-2009
      Geir Hallgrimsson ( ca. 1974-1977, 1980), borgmästare i Reykjavik 1959-72, statsminister 1974-78, utrikesminister 1983-1986, centralbanken guvernör 1986-1990
      Hördur Sigurgestsson,tidigare vd för rederiet Eimskip , tidigare ordförande och CFO på Icelandair
      Jón Sigurðsson (1993), IMF: s styrelse 1974-1987, justitieminister och kyrkliga frågor 1987-1988, industri och handel 1988-1993, centralbankschef 1993-1994, Nordiska investeringsbanken guvernör 1994-2005
      Irland

      Garret FitzGerald , före detta premiärminister
      Paul Gallagher , justitiekansler i Irland.
      Dermot Gleeson , före detta justitiekansler i Irland.
      Michael McDowell , tidigare minister för justitiefrågor, jämställdhet och lagreformer
      Peter Sutherland , generaldirektör för WTO och tidigare justitieminister i Irland
      Tyskland

      Guido Westerwelle (2007), ordförande i Free demokratiska partiet i Tyskland och utrikesminister i Tyskland.
      Helmut Schmidt , West tyske förbundskanslern
      Schweiz

      Rolf Schweiger (2011) (tysk)
      Polen

      Józef Retinger (1954-1960), grundare och sekreterare i Bilderberggruppens (avliden)
      Kanada

      Pierre Elliott Trudeau , Kanadas premiärminister , 1968-1979, 1980-1984
      Jean Chrétien (1996), Kanadas premiärminister , 1993-2003
      Stephen Harper (2003), Kanadas premiärminister , 2006-ström
      Mike Harris , Ontarios premiärminister 1995-2002
      Bernard Herre , Premiärminister av New Brunswick 1999-2006
      Paul Martin (1996), Kanadas premiärminister, 2003-2006
      Frank McKenna (2006, 2010), vice ordförande i TD Bank Financial Group , kanadensiska ambassadören till USA 2005-2006, Premiärminister av New Brunswick 1987-1997
      Gordon Campbell (2010), premiärminister i British Columbia , 2001-2011
      Heather Reisman 2000-Present
      Sverige

      Carl Bildt (2006), (2008), (2009), utrikesminister 2006 –
      Anders Borg (2007), finansminister 2006 –
      Thorbjörn Fälldin (1978), Premiärminister 1976-1978
      Maud Olofsson (2008), industri 2006 –
      Fredrik Reinfeldt (2006), premiärminister 2006 –
      Mona Sahlin (1996), Chef för den svenska socialdemokratiska partiet 2007-2011
      Österrike

      Werner FAYMANN (2009), förbundskansler 2008-nuvarande
      Heinz Fischer (2010), förbundspresidenten 2004-nuvarande
      EU-kommissionärer

      EU-kommissionärer som har deltagit är:

      Frederik Bolkestein (1996, 2003), tidigare EU-kommissionär
      Neelie Kroes (2011), EU-kommissionär
      Pascal Lamy (2003, 2010), fd EU-kommissionär för handel, generaldirektör för Världshandelsorganisationen 2005-nuvarande
      Peter Mandelson (1999), (2009), förre EU-kommissionären för handel 2004-2008
      Pedro Solbes (2010), före detta EU-kommissionär för ekonomiska och finansiella frågor, tidigare andre vice ordförande i Spanien, tidigare minister för ekonomi-och finansminister
      Militären

      Colin Gubbins (1955, 1957, 1958, 1963, 1964, 1966), chef för den brittiska SOE (avliden)
      Lyman Lemnitzer (1963), Supreme Allied Commander Nato 1963-1969 (avliden)
      Alexander Haig (1978), Natos befälhavare 1974-1979 ( USA: s utrikesminister 1981-1982) (avliden)
      Jaap de Hoop Scheffer (2010), tidigare generalsekreterare i Nato
      Finansiella institut

      Ben Bernanke (2008, 2009), Ordförande i styrelsen för Förenta staternas Federal Reserve
      Wim Duisenberg , tidigare Europeiska centralbankens ordförande (avliden)
      Gordon Richardson , (1966, 1975) fd chef för Bank of England
      William J McDonough (1997), tidigare president, Federal Reserve Bank of New York
      Antonio Nogueira Leite (portugisiska) (2011), ekonom
      Jean-Claude Trichet (2009, 2010) ordförande i Europeiska centralbanken 2003-ström
      Paul Volcker (1982, 1983, 1986, 1987, 1988, 1992, 1997), före detta ordförande för Federal Reserve
      Siegmund Warburg (1977) (avliden)
      Andreas Treichl (2009), VD för Erste Bank
      Rudolf Scholten (2010), [ 102 ] Ledamot av verkställande direktören, Österreichische Kontrollbank AG
      David Rockefeller Sr Tidigare ordförande, Chase Manhattan Bank
      Storföretag

      Josef Ackermann (2009-2011), vd för Deutsche Bank
      Marcus Agius , ordförande i Barclays (2011)
      Percy Barnevik (1992-1996, 1997, 2001), tidigare VD för ASEA
      Franco Bernabe (2011), vd för Telecom Italia
      Jeff Bezos (2011), Grundare och VD för Amazon.com
      Michel Bon , tidigare vd för France Telecom
      Lord Browne av Madingley (1995, 1997, 2004), VD BP
      Thomas Enders (2011), VD för Airbus
      Bill Gates (2010), Ordförande i Microsoft
      Donald E. Graham (2008-2010), VD och styrelseordförande i The Washington Post Company , styrelse för Facebook
      Louis V. Gerstner, jr , IBM ordförande
      HJ Heinz II (1954), VD för HJ Heinz Company
      Chris Hughes (2011), av grundarna av Facebook
      Klaus Kleinfeld (2011), ordförande och VD för Alcoa
      André Kudelski (2011) direktör för Nestlé , vd för Kudelski koncernen [ 112 ]
      André Lévy-Lang , (fransk) tidigare vd för Paribas
      Alexei Mordashov (2011), vd för Severstal
      Jorma Ollila (1997, 2005, 2008, 2011), styrelseordförande i Kungliga holländska Shell och Nokia Corporation
      Paul Rijkens (nederländska) Tidigare ordförande i Unilever [ 60 ]
      Eric Schmidt (2008, 2010, 2011), VD och styrelseordförande i Google
      Jürgen E. Schrempp (1994-1996, 1997), 1998, 1999, 2001-2005, 2006, 2007), tidigare VD för DaimlerChrysler
      Rolf Soiron (2011), vd för Holcim Ltd
      Hans Stråberg (2006), koncernchef för Electrolux
      Peter Sutherland (1989-1996, 1997, 2005), fd ordförande för BP
      Martin Taylor (1993-1996, 1997), tidigare VD, Barclays
      Otto Wolff von Amerongen , ordförande Otto Wolff GmbH.
      Jacob Wallenberg (2006), Ordförande i Investor AB
      Universitet, Institutet och andra akademiska

      Richard Pipes (1981), högre tjänsteman, nationella säkerhetsrådet
      C. Fred Bergsten (1971, 1974, 1984, 1997), ordförande, Peterson Institute
      Thierry de Montbrial , direktör för Institut Français des Relations Internationales
      Media

      Nicolas Beytout , (fransk) redaktör för Le Figaro (Frankrike)
      Conrad Black (1981, 1983, 1985-1996) (1997), Hollinger International, Inc.
      William F. Buckley, Jr (1996), krönikör och grundare av National Review (avliden)
      Will Hutton (1997), tidigare VD för The Work Foundation och redaktör och chefredaktör för The Observer
      Andrew Knight (1996), journalist, redaktör, och media friherre
      George Stephanopoulos (1996, 1997), Tidigare kommunikationsdirektör i Clinton-administrationen (1993-1996), som nu ABC News Chief Washington Korrespondent
      Peter Mansbridge (2010), Chief korrespondent, Canadian Broadcasting Corporation
      Oscar Bronner (2010), [utgivare och redaktör, Der Standard
      Tøger Seidenfaden (1999, 2001-03), editor-in-chief, Politiken”

      Du kan själv söka vidare på nätet. Många gör vad de kan för att avslöja gruppen som bakom kulisserna styr världen .

      /Skvitt

  2. Svante Svensson skriver:

    Jag vet inte om jag kan koppla ihop tempelriddarordnar med romantik, för där höggs huvud utav, om det inte passade. Jag är en människa, och människan är av naturen lat, så jag läste endast den Svenska Wikipedia, om denna grupp. Det räckte för att obehaget skulle krypa fram. Har länge misstänkt att något sådant fanns men inte förrän nu fått det bekräftat.
    Svante

  3. kao skriver:

    Det är ju möjligt att Jonas Sjöstedt ironiserade – man kan ju hoppas på det.

    Jag är och har alltid varit motståndare till hela EU-grejen. Och Euron som gemensam valuta. Ännu mer nu när brunskjortorna börjar röra på sej: se bara JOBIK i Ungern! Se vad som händer i Rumänien.

    Se jättedemonstrationerna i Köpenhamn idag ”mot islamiseringen av Europa”. Detta är bara början till något obehagligt Europa redan upplevt….

    Om Bilderberggruppen skrev jag en hel del på AB-bloggen, men inte många verkade intresserade eller visste något om dem. Både Bilderberggruppen och ‘Stora Sällskapet’, ‘Sällskapet'( Arsenalsgatan i STHLM)och Bachelor Club i GBG (där många svenska höjdare ur Bilderberggruppen ingår)är farliga för demokratin och vi övriga har ingen som helst insyn. Där kliar stora företagsledare och politiker rygg över några glas whiskey.

    Demokratin naggas hela tiden i kanten och våra riksdagsval är bara ett spel för galleriet. Vi har inte ett dugg att säga till om. Vi bara tror det.

    Bilderberggruppen är det största hotet mot just demokratin, framförallt här i väst.

    Kao

  4. Svante Svensson skriver:

    Bilderberggruppen, och The European Stability Mechanism (ESM), kan dessa ha något samband med varandra, båda gillar hemlighetsmakeri, och vill bli straffriförklarade. Jag såg videon hos http://hemimammashetsiga.wordpress.com/2012/01/14/hemimammas-kamp-detta-ar-vad-regeringen-tanker-lura-in-oss-i , och sedan jag läst om Bilderberggruppen hos dig får jag för mig att det finns kopplingar i det fördolda här.
    Svante

  5. Svante Svensson skriver:

    http://shiftfrequency.com/tag/bilderberg-group
    Detta visar att jag inte är helt fel ute med min misstanke.
    Svante

  6. Under Mattan skriver:

    Alla som pratar högt om Bilderberg förpassas omgående till foliehattarnas division av Pravda-media och dess s. k. journalister. Detta eftersom de tunga internationella medieägarna (typ R. Murdoch & Fox-news) verkar för gruppens intressen.

    Lite kort och enkelt om Bilderberg här:
    http://undermattan.blog.com/2011/09/10/new-world-order-del-2/

    Om R. Murdoch, Wiki här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Rupert_Murdoch

  7. kao skriver:

    Ja, ESM (European Stability Mechanism) är Bilderberggruppen.
    Både som enskilda individer och som grupp vill de dessutom bli straffriförklarade om de skulle råka begå ”misstag” – vilket väl knappast är troligt????? Eh?

    Det är bara vi som inte gillar dem, som ser vad som håller på att hända och har hänt ett drygt halvsekel, som är KONSPIRATIONSTEORETIKER….

    Den gräslige nationalekonomen Marian Radetzki skrattar nog nöjt där nere i sin skitiga grav (för han kan väl inte leva fortfarande, fanskapet?), nu när han får alla sina förhoppningar om en ny världsekonomi att bli till verklighet.

    Sen Palme dog har BBG sakta men säkert ätit sej in i vanligt folks medvetande, och med den av högern uppköpta median förändrat det politiska landskapet och tänkandet från solidaritet till ‘egoboost’.

    Man tar en liten del av den stora demokratikakan lite då och då så folk inte ska märka något. Sen när folk äntligen vaknar till är det för sent -och vi får börja om från början. Ner på 1800-talsnivå igen.

    Kao

    • skvitt skriver:

      Wikipedia skriver ingenting om att Marian Radetzki skulle vara död. Här några rader därifrån om honom:
      ”Marian Radetzki, född 8 december 1936 i Polen, är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet. Han är känd för sina ställningstaganden för tillväxt och kapitalism och för att i debatten tydligt ställa sig på motsatt sida gentemot miljörörelsen.” http://sv.wikipedia.org/wiki/Marian_Radetzki

      En fråga: BBG? Är det detta BBG du menar: http://www.bbg.gov/?

      Det är oerhört starka krafter som motarbetar socialismen. Men lyssnar man på vad de sk. ”socialistiska” partierna talar om så hörs inget om saken. Det är som om de är kvar på dagis, blåögda som barn.

      Att jag sätter citattecken kring ”socialistiska” ovan är för mig helt naturligt. Jag betraktar dem som ”värsting-borgerliga” eftersom de ytterst har som funktion att hejda arbetarklassens radikalisering och fånga upp dem som annars skulle ha insett att parlamentarismen måste överges och det kapitalistiska systemet måste störtas. De har en hel del gemensamt med det som var själva essensen i nazismen.


      Detta kräver en utläggning.

      I Bayerns huvudstad, München, grundades det Tyska arbetarpartiet (Deutsche Arbeiterpartei) den 5 januari 1919 av Anton Drexler. Det utvecklades ur Arbeiter-Ringe/Deutschen Arbeiterverein, som startades upp under oktober 1918 av Anton Drexler (http://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Drexler) och Karl Harrer (http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Harrer) och hade absolut ingenting med arbetarparti att göra, tvärt om!

      Syftet var att samla medelklassen och de nationellt sinnade arbetarna, alltså de icke revolutionära arbetarna, de vilka saknade politisk mognad, i ett parti som utgav sig för att vara ett arbetarparti. (Jämför med ”Det nya arbetarpartiet Moderaterna”!)

      Vi måste här komma ihåg att mot slutet av 1:a världskriget rådde en djup hungersnöd i Tyskland. I protest mot svälten och den meningslösa slakten vid fronten gjorde matroser i Kiel myteri. Det blev inledningen på ett uppror som spred sig över hela Tyskland. Socialdemokrater (som inte kan jämföras med dagens socialdemokrater) och kommunister utropade en ny tysk republik 9 november 1918. Vilhelm II gick i exil. Inbördeskrig bröt ut.

      Vapenstillestånd på västfronten undertecknades och armén hemkallades. Bland de krigsveteraner som återvände organiserades förband för att slå ned de kommunistiska upproren som syftade till att leda in Tyskland på samma väg som Lenin redan gjort i Ryssland.

      För att politiskt fånga upp arbetare under ett icke-revolutionärt parti bildas såldes det parti som lömskt nog kallade sig ”arbetarparti”. Till partiet slöt sig medlemmar ur det högerradikala Thulesällskapet i samma stad, bland dem var frikåristen Rudolf Hess.

      Partiet, som till sin karaktär var starkt nationalistiskt, uttalat antisemitiskt och antimarxistiskt bekämpade krampen för en bayersk socialistisk rådsrepublik 1919. De motsatte sig Versaillesfördraget (http://sv.wikipedia.org/wiki/Versaillesfreden) och Weimarrepubliken (http://sv.wikipedia.org/wiki/Weimarrepubliken), som enligt dem var ”novemberförbrytarnas” skapelse.

      Partiet accepterade inte parlamentarismen, vilket inte heller jag gör, men av andra skäl. Partiet accepterade inte heller demokratin som styrelseform och ställde därför inte upp i allmänna val.
      Här kan inskjutas att just för att demokrati inte kan skapas i ett parlamentaristiskt system i ett kapitalistiskt samhälle ställer jag mig utanför detta och ger det inte den legitimitet som det innebär att rösta i de allmänna valen. Jag har alltså rakt motsatta skäl, men kommer till samma slutsats från mitt vänsterhåll och de kom till sin slutsats från extremt högerhåll. Mitt mål och deras mål är varandras antipoder.

      Efter att Adolf Hitler gick med i partiet bytte detta namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP)1920, med krav om en ny tysk ”folkstat” 24 februari (de så kallade 25 teserna).
      1921 blev Hitler partiledare och skaffade sig diktators befogenheter, ”führerprincipen”. 1923 iscensattes som bekant det misslyckade statskuppsförsök i München, ölkällarkuppen. Partiet förbjöds, men legaliserades 1925, efter löften om att respektera författningen.

      Det vi i dag mest får lära oss om nazisternas politik är judeförföljelserna och försöken att utrota judarna, och så klart att Hitler startade 2:a världskriget. Men detta är långt från hela sanningen. Det primära var inte att utrota judarna, men väl kommunismen. Därför anföll Hitler först Polen och därefter Sovjetunionen.

      Den borgerliga propagandan gör ofta jämförelser mellan nazismen och kommunismen, trots att de är varandras motsatser. I propagandan har bland annat förts fram Molotov–Ribbentrop-pakten (http://sv.wikipedia.org/wiki/Molotov%E2%80%93Ribbentrop-pakten), som ett slags bevis på att lika barn leka bäst. Det är propaganda på mycket låg nivå, men många köper den helt uppenbart. Man blundar fullständigt för det faktum att Stalin inte hade annat val. Sovjetunionen behövde andrum för att samla kraft att kunna slå tillbaka det anfall man visste skulle komma.

      Vad gäller judarna var målet ett ”judenfrei Deutschland” genom att fördiva dem. Detta lyckades inte fullt ut. Judarna hindrades med olika metoder av andra länder att immigrera till dessa därför att de inte var välkomna. Först då, och sedan världskriget var ett faktum, inleddes ”den slutgiltiga lösningen”, dvs massmorden i koncentrationslägren, men även i de baltiska länderna och Sovjetunionen, där man gjorde processen kort. Man samlade helt sonika ihop dem, lät dem gräva sina massgrav och sköt dem rakt av.

      Det är detta undervisningen fokuseras på, filmerna, böckerna och allt vi skapar vår bild av när det gäller nazismen, men dess mål var i första hand att utrota kommunismen! Det får vi aldrig glömma.

      I den kampen fick, under nazisternas krigsförberedelser, de tyska arbetarna i en rask takt utan motstycke ett välstånd de aldrig hade kunnat drömma om. Självklart tog dessa framsteg loven av kommunisternas kamp, särskilt som kommunisterna utmålades som statsfiender som strävade efter diktatur. Arbetarna vände dem ryggen och anslöt sig frivilligt eller genom utpressning och hot till nazisterna. (Jämför med Socialdemokraternas reformarbete och antikommunistiska propaganda!)

      Att vara ett extremhögerparti och samtidigt utge sig för att vara ett arbetarparti, det är nazismen i ett nötskal. Det är så förrädiskt som det kan bli. Med massiv propaganda, våld och mord lyckades man ta makten över de revolutionära krafterna i Tyskland. Och det var huvudmålet. Därför måste även Sovjetunionen krossas.

      Högerkrafterna i Sverige har samma mål. Metoderna har varit mindre våldsamma. Propagandan mot Sovjetunionen var kompakt och den fördes även av Socialdemokratin.

      Skillnaden är att här hyllas ”demokrati” medan man i själva verket stöttar den diktatur som råder, men få ser. Här hyllas allmänna val och parlamentarism, men i grunden är just detta kapitalismens bästa försvar mot alla revolutionära ambitioner. Och Socialdemokratin sluter upp, liksom Vänsterpartiet.

      Är det så konstigt att jag sätter citattecken om de ”socialistiska” partierna?

      När nu ”demokratin”, så skral den än var, läggs i graven hörs inga protester från dessa ”socialistiska” partier. Så var är skillnaden i grund och botten mellan dessa ”socialistiska” partier, de öppet borgerliga partierna och nazismen? Vem kan svara på det?

      Vi har mycket att lära av historien. Till exempel hur Hitler beordrade Goebbels att skapa en bild av Polen som ett aggressivt land som angrep tyska gränsstyrkor. På så vis kunde det kännas försvarligt med ett angrepp på Polen och det kom, som bekant, sminkat som försvar!

      Jämför med propagandan mot Irak innan angreppet på landet, som ju påstods ha massförstörelsevapen. Nu är det Syriens tur, nyss var det Libyen. Nu är det Irans tur.
      Samma politik, men var är kritiken mot dessa lögner mot Iran i dag? Vad säger dessa ”socialistiska” partier? Ingenting!

      Vad är ”Internationalen” i dag, mer än en allsång utan inlevelse på 1: maj?

      /Skvitt

  8. Svante Svensson skriver:

    Tänk om man haft tillgång till internet tidigare i sitt liv, vad mycket mer man skulle kunna då. Som det nu är, får man ta det, som det kommer, för åldern tar ut sin rätt, när det gäller att lära nytt. Tror att om jag skulle ta upp ESM, och BBG, med mina vänner, sedan bussförartiden skulle de bara skratta åt mig. Ändå klagar de på sina nuvarande arbetsförhållanden, och att de får nya arbetsgivare efter varje ny upphandling. Lika illa är det på landet där jag bor numera, att bara läsa lokaltidningen ger ingen klar bild av hur samhället utvecklas, och det är ingen idé att säga något om vad jag ser komma, ingen tror ändå på vad man säger. Den likgiltigheten, ger borgarna chansen att i lugn, och ro montera ner välfärdssamhället. Ingen tror att detta förekommer förrän man drabbas själv, och då kommer det, som en blixt från klar himmel. Och visst är det förvånande att det finns så många omänskliga människor i Sverige.
    Svante

  9. […] Inlägget där kommentaren skrevs, det finns här. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s