Kategorier

Arkiv

Ut med det gamla – in med det nya!

Anställningstryggheten 

Ja, nu är det den som ska gå till historien!

Välfärden monteras ned bit för bit, men i rask takt. Hörs det några protester från socialdemokratin? Inte som jag har hört i varje fall. Är det så konstigt att sossarnas opinionssiffror dalar? Nej, då är det märkligare att det tror att det beror på partiledarpersonen!

” De båda riksdagsmännen Hans Backman och Johan Pehrson hotade via LO-tidningen arbetsmarknadens parter. Om inte de frivilligt förändrade anställningstryggheten så skulle politikerna göra det åt dem.”

”Svenska arbetsgivare får alltid säga upp personal, förutsatt att de hänvisar till arbetsbrist. Det går i praktiken inte att ifråga­sätta.

Däremot bestämmer arbetsgivaren inte godtyckligt vem som ska gå. Det är det som är turordningen.

Det vill Folkpartiet – och Svenskt Näringsliv – ersätta med ett system där de mest kvalificerade får företräde. Enkelt och klart, om det inte vore för en sak.”

Vilken sak då?

Ut med det gamla – in med det nya!

Fast jag tycker nog att det nya är det riktigt gamla, 30-tal, kanske. Eller ska vi tillbaka ända till 1800-talet innan borgarklassen blir nöjd? Tja, vad vet jag, vad vet jag?

Jo, en sak vet jag, tillbaka till slaveriet vill de inte. För om de ska äga oss måste de se till att vi överlever så vi gör lite nytta åt dem. Man låter ju inte sin egen egendom bara dö så där utan vidare.

Så om nu sossarna inte är beredda att försvara det som de en gång byggde upp (om det nu var de som verkligen var drivkraften, ska kanske undras) är det ju lika bra att de värnar om vårt välstånd genom att agitera för slaveriets återkomst. Eller hur!

Frågan är ju om vi ens behöver parlamentarismen.

Bonuslänk 1

Bunuslänk 2

Bonuslänk 3


Ylva Johanssons attack mot

Juholt

Nu sågas partiledaren Håkan Juholt av förra ministern Ylva Johansson.

Det kan ni läsa här i AB, EXPRESSEN, DN och där hon på bloggen skriver: ”Förtroende är en färskvara som kan raderas på nolltid men som det tar en evighet att bygga upp. Mitt parti når nu, i mätning efter mätning, inte högre än 25 % av partisympatierna. Ett allvarligt underkännande av socialdemokratin och av vår partiordförande. Förtroendet för Håkan Juholt var nere i katastrofala 16 % strax före jul. Vårt usla läge och låga förtroende kan inte skyllas på någon annan.”

Här kommer ett gått råd, börja tala klasspolitik!

Det är liksom där skon klämmer!

Man kan inte vinna arbetarklassens röster med att inte tala klarspråk och föra en tydlig och kompromisslös klasspolitik som tar avstamp i arbetarklassens intresse! Som det nu är ser folket ingen klar och tydlig politisk skillnad mellan sossar och moderater.

Sossarna kan inte ens höja sin röst när Alliansen rustar ned välfärden, hur ska de då kunna räkna med arbetarklassens röster. De flesta ser det som att välja mellan pest och kolera!

Det handlar inte om personer vid rodret! Men när man fjärmat sig tillräckligt från arbetarklassen och från folket genom feta löner och livsstil som vanligt folk bara kan drömma om, då börjar man tro på sin egen förträfflighet, ofattbara storhet och obeskrivliga betydelse! Narcissismen börjar frodas! Partiets framgång hänger på ledarens karisma, tycks vara den enda tänkbara lösningen i en sådan tankevärld som florerar i partitoppen.

Var är ideologin?

Var står Socialdemokratin i dag?

”Hvad vilja Socialdemokratin?” frågade en gång August Palm. Det är dags för sossarna att börja ställa den frågan igen!