Kategorier

Arkiv

Ge mig en text till bilden!

2012

Vad kan bilden säga om 2012? Hjälp mig med texten, tack. Är bilden politisk, handlar den om klimatet eller att en del tar sig vatten över huvudet, eller vad?

Jag undrar, fick bara lust att göra bilden, men vad står den för och vad betyder den?

Originalbilden ses här.


Gott nytt år!

Året som inte finns

! ! !

År tvåtusentolv är året som inte finns och inte heller kommer att finnas. Och året tvåtusenelva har heller aldrig funnits.

Låt mig förklara!

Vi hade år 1999, alltså år nittonhundranittionio.  Därefter kom självklart år tjugohundra, inte år tvåtusen!

Nu lever vi på tjugohundratalet. Det sträcker sig från år tjugohundra, fram till och med år tjugohundranittionio, alltså  fram till år tjugoetthundra.

Vi lever också på tvåtusentalet, vilket sträcker sig från år 2000 till år 2999, alltså till och med år tjugoniohundranittionio.

I konsekvensens namn heter det nya året tjugohundratolv och ingenting annat, på samma sätt som att Columbus föddes fjortonhundrafemtioett och inte år ettusenfyrahundrafemtioett.

Dags att rätta sig efter verkligheten!

Tyvärr tycks felsägningen vara vanligast förekommande och jag hoppas att det snart blir slut på detta språkmissbruk!

Värna om det svenska språket!

Och kom ihåg genusändelsen. Även den börjar falla i glömska! Det heter alltså denne man och denna kvinna och inget annat!

Skvitts friskola är gratis därför att  han inte skor sig på skattemedlen!

Läs om det farliga fyrverkeriet här! Skada dig inte!

Gott nytt år på er alla!


Längst ned

Uppdaterat

Längst ned i inlägget finns nu en uppdatering och längst ned på listan över vad vi intresserar oss för ligger Afrika!

Läs även Hemimammas inlägg som jag länkar till i inlägget i och med att jag nu uppdaterar igen.


Demokrati

Pressfrihet

Det är vad vi anser vara en av demokratins hörnstenar. Undersökande journalistik måste få förekomma och får aldrig förhindras. Det är en demokratisk grundsten.

Låt oss se på hur det fungerar!

Johan Persson och Martin Schibbye är två journalister som har arbetat med ett kritiskt reportage om Lundin Oil och deras smutsiga byk i Etiopiens omstridda provins Ogaden, vars befolkning huvudsakligen utgörs av etniska somalier vilka utsätts för ett folkmord som FN blundar för.

Att skildra en sådan sak ligger inte i Etiopiens intresse och inte heller i Lundin Oil:s intresse eftersom Lundin Oil med den etiopiska regimens stöd fördriver, låter tortera och mörda den befolkning som bor i områden där bolaget utvinner olja. Att skildra en sådan sak ligger inte heller i vår utrikesministers intresse eftersom denne man, Carl Bildt, har varit styrelseledamot och aktieägare i bolaget Lundin Oil.

Pressfrihet, en av demokratins hörnstenar, sägs det. 

Pressfrihet, en av demokratins hörnstenar, sägs det inte minst från högerhåll. Hur sant är det när det väl kommer till kritan? Stoppades inte Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning under krigsåren när de publicerade nazi-kritiska artiklar? Förbjöd man inte tidningarna Trots allt och Norrskensflamman under kriget eftersom de var kritiska mot Hitler?

Så låg det till med yttrande- och pressfrihet då när det begav sig. Borgerskapet slår ju vakt om kapitalismen och så gjorde även Adolf Hitler.

Kapitalistisk makt får inte ifrågasättas när den makten är hotad. Dessemellan kan pressfrihet tillåtas.

När Johan Persson och Martin Schibbye arbetade med ett kritiskt reportage om Lundin Oil var de tvungna att ta sig in i provinsen Ogaden på ett olagligt sätt. Regimen tillåter nämligen inte att journalister besöker provinsen. Ej heller tillåts Human Rights Watch att komma in i provinsen. Där pågår nämligen ett folkmord i oljeindustrins och Etiopiens korrupta regims intresse och just därför blundar FN för frågan, som enbart gäller penningstinna oljeintressen.

Nu har Johan Persson och Martin Schibbye dömts till 11 års fängelse för att de har tagit sig olagligt in i provinsen och enligt åklagaren har de haft terroristiska avsikter. Alla förstår att det senare är lögn, men regimen statuerar exempel: ”Kom inte här och snoka i våra skumma affärer!”

Pressfrihet!

Denna så omhuldade princip, inte minst från högerhåll så länge den gagnar kapitalismen, den är i detta sammanhang inget värd. En moderat, som Carl Bildt, borde ju gå i taket när pressens journalister fängslas för att de gör sitt jobb. Men nu råkar det vara så att han har haft intressen i Lundin Oil och att deras byk granskas är inget han gillar.

(Pressfrihet! Så där inom parentes sagt kan ju nämnas att när högern mest har höjt rösten om press- och yttrandefrihet har det oftast handlat om att gå till storms för att tillåta pornografi!)

Som varande vår utrikesminister och en vän av press- och yttrandefrihet borde Carl Bildt agera kraftfullt mot den etiopiska regimens tystande av det fria ordet. Men, se där, där kolliderar intressena, liksom! Och därför ska vi inte heller ha ministrar som samtidigt är kapitalister med kapitalisters privata intressen.

Vad gör vår utrikesminister i detta för Johan Persson och Martin Schibbye känsliga skede? Jo, han tar semester!

”Samma dag som journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye döms till elva års fängelse åker utrikesminister Carl Bildt på semester. Trots att tiden för diplomatiska aktioner är kort väljer Carl Bildt att lägga över ansvaret på andra.” /AB

Vår utrikesminister som är känd för sina goda kontakter med all världens obskyra ledare kan i efterhand säga att han tyvärr var på semester och därför inte hade ansvar för hur det gick med journalisterna, vilka hade tagit till sin uppgift att avslöja den smutsiga byk som han själv är delaktig i!

Läs mera här!

”Carl Bildt, som tidigare kritiserats för att inte ha agerat tillräckligt kraftfullt för svenskarna.” /AB

En teflonpolitiker åker på solsemester

Senaste nytt Publicerad: 2011-12-28

”Avgå, Carl Bildt!

Fredrik Reinfeldt.  Fredrik Reinfeldt.

Åsa Linderborg om tragedin i Addis Abeba

Utrikesdepartementets ”tysta diplomati”, som går ut på att man inte ska försvara den svenska pressfriheten, har än en gång visat sig oduglig. Två journalister sitter fängslade för att de försökt granska en svensk bolagsgrupp vars affärsmetod är brott mot mänskligheten, en skurkkoncern som Bildt själv varit med och styrt.”  Läs allt!

”Elva års fängelse är straffet för Martin Schibbye och Johan Persson. Det är en ofattbart stor del av en människas liv, och därför vore det förmätet att råda eller uppmana dem till någonting.

Situationen börjar kännas hopplös. Ensidiga sanktioner från svensk sida skulle enbart ha symbolisk karaktär – om än så viktig. För USA är Etiopien en geopolitisk kronjuvel på det ”terroristdrabbade” Afrikas horn. Den etiopiska regimen har helt enkelt råd att göra sig osams med Sverige eftersom stödet från andra är tusenfalt större.

EU är inte heller nåt att hoppas på. Carl Bildt har personligen förhindrat att EU ens uttalar ett stöd för Schibbye och Persson, avslöjar Jonas Sjöstedt i en artikel på SVT Debatts hemsida den 21 december. (Det var även Carl Bildt som ensam lade in sitt veto när EU:s utrikesministrar ville införa sanktioner mot Syrien, eftersom det kunde drabba företaget Ericsson. Syrien är ett land som EU har råd att bråka med.)

Många menar till och med att Martin Schibbye och Johan Persson får skylla sig själva som hamnar i etiopiskt fängelse: Tar man sig in olagligt i ett land ska man dömas. Så resonerade ingen när svenska journalister trasslade sig in bakom järnridån. Hade Schibbye och Persson fallit offer för den Nordkoreanska diktaturen, hade det låtit annorlunda.” Läs mer på AFTONBLADET Kultur

Bonuslänkar tillagda 2011-12-30

EXPRESSEN

http://www.expressen.se/1.2665586?articlePopup=true

Den etiopiska domstolens beslut att döma Johan Persson och Martin Schibbye till elva års fängelse har väckt starka reaktioner.

Amnesty uppmanar den etiopiska regeringen att ge journalister, människorättsaktivister, forskare och andra oberoende övervakare tillträde till Ogadenprovinsen, för att kunna undersöka tillståndet för de mänskliga rättigheterna i regionen. Läs här.

Du kan protestera här!


Endast en väninnas problem?

Vanvård

Vi har genom media på senare tid tagit del av vanvården inom den privata äldreomsorgen. Jag har själv vid ett flertal tillfällen skrivit om det.

Men det finns även annan vanvård.

Den kom till min kännedom genom en kvinnlig bekant till mig som arbetar inom socialtjänsten och jag har länge funderat på att skriva om saken. Nu, efter att ha talat med en del andra personer med skiftande profession, har jag beslutat mig:

DETTA MÅSTE UPP TILL YTAN!

Något måste ske!

Det måste komma till allmän kännedom! Vanvård är vanvård, vilken vård det än handlar om!

Och i detta fall består vanvården inte i bristande ekonomiska resurser utan om läkare med bristande kompetens! 

Det började med att min bekant ibland berättade om sin arbetssituation.

Det finns klienter som hon, Anita (fingerat namn), är rädd för och det är ju en utsatt situation med ensamarbete i alla sammanhang. Särskilt illa kan det bli när klienten är psykotisk. Anita upplever det så och hennes oro måste ju tas på största allvar.

Jag sa till henne att hon måste lyfta problemet med sina chefer att klienten är både hotfull, oberäknelig och psykotisk.

”Jo, men det har jag gjort”, sa hon.

Och vad hände då”, frågade jag.

”De sa att det var en läkarfråga”.

”Men vad säger läkarna då?”, var ju min självklara fråga.

”Han skulle sänka medicinen!”

”Men var inte din klient psykotisk, hotfull och oberäknelig för att den var undermedicinerad?”

”Jo!” 

Ungefär så gick snacket. Och Anita menar att hon verkligen vet vad hon talar om. En uppenbart psykotisk människa, det vet hon vad det är efter alla år eftersom hon innan hon började arbeta inom socialtjänsten arbetade i psykiatrin, vilket är ett av skälen att hon sätts på jobb med socialtjänstens psykiskt sjuka klienter. Och hon vet vilka underverk moderna mediciner kan göra, men de används med så överdriven försiktighet av vissa läkare att det blir ett problem för omgivningen och ett lidande för patienten. Att vara paranoid är ett helvete för den sjuke och vid lite eftertanke inser även jag att det inte kan vara lätt att känna sig förföljd.

Anita menar att man kan jämföra med vilken sjukdom som helst. Man kan göra jämförelser med att inte få rätt medicinering och dos av läkemedel vid högt blodtryck, vid diabetes och vid vilken annan sjukdom som helst. Eller för att spetsa till det: att man inte får ett brutet ben gipsat.

Frågan som då inställer sig är: Varför kan inte en paranoid psykospatient få adekvat medicinering?

Var det här ett enstaka fall, ett undantag, undrade jag. Men, nej, så var det inte. Det vara bara det senaste fallet i en lång rad av liknande fall, sa hon. Enligt henne var det visserligen inte regel, men vanligt förekommande att hennes psykiskt sjuka klienter inte medicinerades efter konstens alla regler på ett adekvat sätt.

Det här väckte min nyfikenhet. Jag bad att få träffa några av hennes kollegor och det lät sig göras. Hon fixade en liten fest med dem och några andra och jag bjöds in. På ett naturligt sätt gled samtalen in på jobbproblemen och utan att namn nämndes kom det fram att även de andra som var hennes kollegor hade liknande erfarenheter med andra klienter.

Det här var för över ett år sedan och sedan dess har mitt intresse för frågan vuxit. Jag har tagit upp det med flera jag känner som arbetar inom vård och då även med personal inom psykiatrin. Det jag då har hört är ganska skrämmande, även om det inte gäller generellt utan handlar om enstaka fall. Men de enstaka fallen är ganska många.

Vad fick jag veta?

Något av det mest horribla är kanske berättelsen om en cancersjuk kvinna som mådde psykiskt dåligt och sökte på Sahlgrenskas psykakut för ångest hon fått just av sitt cancerbesked. Hon fick två läkarsamtal. Ett akut på kvällen och lades in. Ett nytt samtal på morgonen innan hon skrevs ut. Då, berättade den person på festen, som hade närvarat vid den aktuella morgonens utskrivningssamtal, att psykiatriläkaren sa till henne: ”Du är inte sjuk, men ganska knäpp!”

Någon vård och behandling fick hon inte. Inget psykologsamtal, ingen kuratorskontakt, ingen ångestlindrande medicin, endast en övernattning och ett kränkande utskrivningssamtal!

Mera kom fram på denna fest, som att psykotiska patienter som är undermedicinerade lider, dock utan att alltid inse själva att de behöver mera medicin och framför allt inte just den medicinen de faktiskt blir hjälpta av. Istället, visade det sig, att de ofta protesterar mot medicineringen om de är undermedicinerade. Men då de är adekvat medicinerade mår de bra och sköter sin medicinering eftersom de då inser att de behöver medicinen. När de däremot inte har den rätta medicinen i rätt dos kräver de allehanda andra mediciner och har de sådan ordinerad, som det kallas ”vid behov”, blir det ett evigt tjat om behovsmedicin, som de sällan behöver. Får de inte dessa så självmedicinerar många med narkotika som de kommer över på olika sätt. Inom psykiatrin flödar narkotikan och för patienterna är det sällan svårt att komma över det då det är så många som har de ”rätta” kontakterna.

Vad var då problemet?

Jo, undermedicinerade patienter beklagar sig för läkaren som då inte så sällan sänker medicinen istället för att höja den! Här ska påpekas att det inte är alla läkare som låter sig påverkas av patienternas klagomål, men de finns i alltför skrämmande stor mängd, berättas det för mig. En av mina uppgiftslämnare arbetar inom öppenvård för psykiatri i Göteborg. En annan, som jobbar inom rättspsykiatrin i Göteborg sedan många år, gav mig exempel från flera fall på den här sortens vanvård, med åtföljande våld och hot, vilket hon sa förekom nästan varje dag. Här följer en dialog jag hade helt nyligen med henne. Det var det som till slut fick mig att skriva detta inlägg, trots vissa protester: ”Det kan komma fram att det är jag som har berättat”, sa hon. Det triggade mig ytterligare. Folk ska inte behöva vara rädda på sin arbetsplats eller att vara rädda för att avslöja missförhållanden. Men givetvis avslöjar jag inga namn.

”Jo, men vi är en liten arbetsplats!”

Det låter obehagligt att folk är rädda att föra fram kritik.

”Vad gör ni åt saken?” frågade jag.

”Vi tar upp det på teamen och ber läkaren höja medicinen”.

Och vad händer då?” frågade jag.

”Det beror på vilken läkare vi har, men just nu får vi inget gehör. Den förre läkaren sa bara att vi prövar med denna dos ett tag till. Nästa vecka samma sak, vi prövar ett tag till. Man blir så arg och känner sig så maktlös!”, sa hon.

”Men den nye läkeren, då?”

”Inte ett dugg bättre, snarare tvärt om!”

”Trots hot och våld?”

”Ja, trots hot och våld!”

”Händer det ofta?”

”Hot, ja, våld mera sällan!”

”Hur ofta?”

”Hot kan tidvis förekomma flera gånger på en dag och sedan kan det gå en månad till nästa gång! Våldet är mera sällan, men är det fel patient kan det ske flera gånger i veckan i värsta fall! Sen kan det gå ett år till nästa gång. Det är väldigt olika.” 

”Och det värsta?”

”Förra sommaren, en personal som knivskars och sen rymde patienten efter att ha hotat sig  till att bli utsläppt! Sen rånade han en guldsmedsaffär”

”Det låter inte så psykotiskt i mina öron”.

”Nej, det är nog fråga om psykopati i det fallet och det gör mig också så in i norden upprörd att läkarnas kompetens är så usel att de får psykopater dömda till vård när sådant inte hjälper på dem. De ska ju ha fängelse istället!”

Avslutningsvis tror jag att jag kan konstatera att det föreligger en utbredd inkompetens bland många psykiatriker och att det får förödande konsekvenser i många fall, både för patienten själv, men även för vårdande personal och ibland även för samhället i stort.

”Vi har haft flera inneliggande patienter som skulle ha kunnat skrivas ut bara man gav dem mera mediciner. Istället ligger de inne i flera år helt i onödan!”, sa ännu en initierad källa som jag fick kontakt med genom en av de andra jag hade talat med.

Det är med andra ord ett stort problem som jag har kommit på spåren. Här har vi alltså stora onödiga vårdkostnader bara för att det finns lite för många inkompetenta läkare och deras inkompetens leder till helt onödigt själslidande hos både patienter och våldsutsatt personal. Vem bär ansvaret?

Och är det endast en väninnas problem?


Dödssynd är en usel drivkraft för omsorg

Det skriver AB

 

” ‘En död patient till följd av blodförgiftning orsakad av ett illa skött sår. Flera ­påtagligt undernärda patienter. Onödiga amputationer. Läkemedlen tar slut. Ett stort antal fallolyckor. Brist på både ­kompetens och personal.’

Det låter som en kritisk FN-rapport från ett fältsjukhus i Somalia.” 

Och visst är det ju så att GIRIGHET inte kan vara förenligt med god omsorg. Det spelar ingen roll hur mycket Alliansen än tjatar om valfrihet och att missförhållanden även förekommer inom offentlig omsorg. När det finns ett vinstintresse måste vinsten tas från något håll och detta håll är självklart vårdtagarna och de anställda.

Om vinsten reduceras till noll får man mera vårdkvalitet för pengarna än om det disponibla beloppet, alltså vad vi betalar i skatt till vård och omsorg, reduceras med X antal kronor som går till vinst. Det bör väl alla förstå.

Men vem vill då driva privata vårdföretag om de inget tjänar på sitt satsade kapital? Ingen vill det så klart och därför behövs den offentliga sektorn där vi solidariskt  ställer upp med våra skattemedel utan att någon tappar av de pengar vi lägger på vården och stoppar dem i egen ficka!

Men det verkar inte så som att alla fattar detta, eftersom det ju ser ut som det gör.

Därför tar vi det en gång till!

Du har 100 kronor att köpa mjöl för och du får mjöl för 100 kronor. Enkelt?

Du har 80 kronor att köpa mjöl för och du får mjöl för 80 kronor. Enkelt?

Du betalar 100 kronor för att äldre ska få vård och du får vård för 100 kronor. Enkelt?

Du betalar 100 konor för att äldre ska få vård, men någon tar 20 kronor för besväret och det återstår 80 kronor till vård, eller hur?

Är det så svårbegripligt att inse att du är lurad och de äldre får sämre vård, samt att de anställda sliter häcken av sig och inte räcker till?

Kan det vara så svårt att fatta?

Frågan är ställd till dig som har röstat på denna politik som Alliansen för.

Trodde du att DU tjänade något på denna politik?

Har du någonsin funderat på varför en sådan här tjuv-politik förs?

Jag tvivlar på det.

Har du någonsin trott att du själv skulle få de här 20 kronorna tillbaka?
Har du någonsin funderat över vart de tar vägen? Har du någonsin insett att endast de som driver dessa privata vårdformer får chansen att stoppa dem i egen ficka, pengar som kommer från dig och skulle ha gått till vårdtagare och de anställda som ska sköta om dem och dig när det blir så dags?

Jag tvivlar på det, annars hade ju inte röstat på Alliansens tjuvpolitik!

Till ABs ledare!


Skärpt maktkamp i omvälvningarnas spår

Krigsmuller över Mellanöstern

 

”Medan västländerna fördömer Syrien som den värsta av förtryckarstater, stärks vänskapen med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Rådet består av kungadiktaturerna Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien, som alla gått brutalt fram mot varje antydan till protest i deras egna länder.

Alliansen är logisk. Hos dessa sunnitiska regimer finns en djupt rotad fiendskap mot Iran och dess allierade. I en av Wikileaks offentliggjord rapport från USA:s ambassad i Saudiarabien från april 2008, framkommer att Saudiarabiens kung Abdullah bin Abd al-Aziz uppmanat USA att bomba Iran. Kungen ville också att en Nato-stödd arabisk styrka skulle gå in i Libanon och krossa det allt starkare Hizbollah.

Att saudierna är beredda att invadera andra länder bevisade de när den ”arabiska våren” nådde Gulfen. Tillsammans med Förenade Arabemiraten gick de in i Bahrain för att hjälpa dess kung att med våld knäcka den enorma proteströrelsen – dominerad av shiiter, Bahrains förtryckta folkmajoritet.

Inför Libyenkriget var Gulfstaternas och därigenom Arabförbundets krav på flygförbudszon ett viktigt argument för att få FN:s säkerhetsråd att rösta för en sådan. Qatar och Förenade Arabemiraten deltog i bombkriget.

En liknande reaktionär roll spelar Gulfstaterna i Syrien genom bland annat finansiering av väpnade grupper.” Läs mer.

Syrien bortom propagandan: Regimen dränker folkupproret i blod. Så beskrivs utvecklingen i Syrien av västmedier. USA och EU bekräftar bilden genom att införa sanktioner mot de syriska ledarna. Men det finns röster som kritiserar denna förenklade och förfalskade verklighetsbeskrivning. Oron i Syrien handlar inte bara om folkligt missnöje, utan också om det storpolitiska spelet i Mellanöstern.”

Det intressanta med bilden ovan är att collagets nedre del består av en bild som används av Sydsvenskan som en illustration i en artikel. I ingressen sägs: ”Hundratusentals syrier demonstrerarde på gatorna i Syrien, med krav på att omvärlden ska agera hårdare mot regimen.”

Men demonstrationen är till stöd för regimen, inte tvärt om! Gör man bildsök på Syrien finner man många artiklar av samma slag, om hur brutal regimen är, men bilderna visar människor som stödjer regimen! Hur hänger det ihop?

Syriska fotbollssuppotrar

 

Andra länkar

Syrien, Iran