Kris – det skiter väl Swedbank i! (via SOLIDARITETSTANKEN)

Världsekonomisk kris. Det skiter väl Swedbank i, bara aktieägarna får sitt. Banken vet ju att staten ställer upp med räddningspaket och lånegarantier när den ställer till det för sig, precis som staten gjorde för några år sedan. Då behövde alla storbanker utom Handelsbanken räddas. Det vill säga att vi – skattebetalarna – får stå för riskerna medan aktieägarna kammar hem vinsterna. Nu pytsar Swedbank ut 10 miljarder  till ägarna när världsekonomi … Read More

via SOLIDARITETSTANKEN 

Till inlägget fogade jag följande kommentar:

” Nu förhåller det sig dock som så, vilket givetvis författaren ovan är medveten om, att vi har ett samhälle där borgarklassen är den styrande klassen. Den samhällsklassen tog makten från feodalherrarna och har sedan dess mött motstånd från arbetarklassen och hittills hållit denna stången, framför allt med hjälp av det parlamentariska systemet.

Varje klassamhälle kräver en statsapparat för att hantera och reglera den härskande klassens inbördes konflikter och gemensamma intressen. Det sistnämnda handlar inte minst om att slå vakt om dess ställning. Den delen är den allra viktigaste av statens funktioner. I sista hand kan denna stat tillgripa militära medel för att den härskande klassen ska behålla sin makt.
Det är därför varje stats viktigaste uppgift är att ha en lagstiftande församling och repressiva organ (dömande, polisiära och straffverkställande organ).

Bankväsendet är ett av många sätt för borgarklassen att berika sig. Och den gör det.
Bankväsendet är dessutom borgarklassens allra kraftfullaste ekonomiska styrmedel.

Mot bakgrund av ovan sagda är det helt naturligt att borgarklassen låter statsapparaten skydda bankväsendet, både som institution räknat och som den berikningsapparat (profitmotor) den är. Alltså träder staten in och garanterar förluster, men återkräver ingenting när allt är återställt igen, såvida inte en rasande opinion äventyrar hela systemet (klasskamp).

Att förstatliga bankerna är ett socialistiskt krav som endast ställs av den medvetna arbetarklasen. Kravet är i högsta grad befogat, men bara från arbetarklassens sida. För borgarlassen är det ett krav, som om det förverkligades, skulle avhända denna klass mycket av sin makt och därför är det inget som borgarklassen frivilligt underkastar sig och ger efter för.

/Skvitt”