Kategorier

Arkiv

Svar till Glamouramamama

Glamouramamama skrev några frågor till mig,

som ännu inte har fått något svar.

Nu får jag ju anledning att svara på den första frågan med anledning av det fruktansvärda vansinnesdådet som nu har skett i Norge.

Det har jag nu tagit upp detta under dessa rubriker:

Alla jublar inte

Inte som man trodde

Här är Glamouramamamas angelägna och svåra frågor:

Men att frågorna är svåra innebär ingalunda att jag undviker dem. Och jag har mina svar, trots att de är svåra. Det är inte ens för att frågorna är svåra som jag har dröjt att besvara dem. För mig är det frågor som jag redan innan funderat mycket på och har mina svar klara från början. Men saker har kommit emellan och eftersom jag vill svara utförligt så har det skriveriarbetet nedprioriterats av mig.

Här är ett inlägg som jag skrev och förklarade varför jag dröjde med  att svara. Det handlade om den vanliga visan, Microsoft. Jag tror ni gillar det inlägget! Se bara bilderna, denna t. ex.

Fler bilder finns hemma hos Spekulanten-tanten, som ju råkade ut värre än jag när det gäller vad Microsoft hittar på ibland.

Det dyraste jag själv hittills råkat ut för är att en hårddisk inte fungerar tillsammans med Windows 7. Det är 200 GB som jag inte har användning för längre. Som tur är har jag överfört allt till en annan hårddisk på 1 TB och jag har fortfarande två maskiner med XP, så just nu är det ingen panik, men på sikt …

Jag kan ju säga att jag har sökt efter drivrutiner till Windows 7 för hårddisken, men kan inte hitta några. Antagligen för att företaget som tillverkade hårddisken har köpts upp av ett annat företag och det kan ju inte ligga i deras intresse att uppgradera en produkt som de själva aldrig har sålt. Så blir det ju när allt styrs av vinstintressen. Så blir det alltså i ett kapitalistiskt system och just denna effekten av kapitalismen är ju försumbar jämfört med de riktigt allvarliga effekterna. För visst skiljer det sig mycket mellan kapitalisters moral och vår egen!

Jag tycker nog som så att Microsoft kunde vara lite mera hänsynstagande när de tar fram nya operativsystem. Och företag som köper upp andra företag borde ta ansvar när de köper upp sina konkurrenter.

Jag har i vart fall tipsat Glamouramamama om att hennes frågor inte är bortglömda.

Imsys bildblogg kom också emellan och jag är ju sådan att jag ibland faller för att ta tag i sådant som känns lite roligare, på bekostnad av annat, som kanske är angelägnare.

En annan sak som kom emellan var ju propagandabilder.

Vissa dumheter måste ju bara bemötas:

Här är inlägget där Glamouramamama ställde sina frågor, som ni även ser i bilden näst högst upp:

Abort, etik och en spännande duell med SD!

Glamouramamama skriver så här i sin kommentar:

Jag skulle med glädje höra din åsikt om rätten till liv/död i tre exempel.

  • 1. Dödsstraff. De flesta är emot det . Ponera att du har en massmördare som HELT klart är skyldig. Det finns inga tvivel alls. Han kommer, när han kommer ut ur fängelse, att mörda igen. Varför är inte dödsstraff ok i detta fal
  • 2. Dödsjuk kvinna/man, Det berömda fallet Candrah, vill avsluta sitt liv men måste begära tillstånd för att få göra detta, trots att hon är vid sina sinnens fulla bruk. Varför hindra en person i detta fall att slippa leva (vilket hänt med andra)?
  • 3. Kvinna gravid i vecka 18. Fostret är fullt friskt och kan om 4 veckor överleva utanför livmodern med hjälp. Kvinnan har rätt att avsluta fostrets liv utan att be om tillstånd. 1 dag senare måste hon be om tillstånd. Varför är fostrets liv värt mer dagen efter 18 fullgångna veckor?Anledningen till varför jag vill höra dina tankar kring detta är ingalunda för att se om jag kan ”sätta dit dig” jag är genuint nyfiken, Du skriver väldigt bra och kommer med intressanta inlägg. Jag är alltid villig att lära mig mer och se saker ur andras perspektiv. Nu vill jag se ditt :) .

Dödsstraff:

Den norske massmördaren Anders Behring Breivik, kan nog knappast misstänkas för att var oskyldig till denna gärning. Han är gripen under sådana omständigheter att det redan innan dom har fallit kan ställas bortom varje tänkbart tvivel att han är skyldig. Här finns inga tvivel. Om han kommer att begå nya mord när han småningom kommer ut, om han kommer ut, det vet vi förvisso inte, men det räcker gott med vad han redan har gjort.

Här kan ju inskjutas att Norge har en mildare straffskala och det har talats om 21 år, med möjlighet att komma ut efter 14 år, vilket må kännas som ett hån mot offren och deras anhöriga. Möjligen leder detta till att man ser över straffskalan, men den kan knappast tillämpas retroaktivt.

I detta fall är självklart dödsstraff något man inte av moraliska skäl kan påstå vara fel. Det är väl snarare ett straff som han i högsta grad har gjort sig förtjänt av.

Men man kan ju ha andra synpunkter  Till exempel kan man ju tycka  dödsstraff är ett allt för lindrigt straff. Att sitta inlåst resten av livet, vilket förefaller vara omöjligt med norsk straffskala såvida han inte får rättspsykiatrisk vård, är nog mera kännbart. Tänk om han lever till 98 års ålder. Att sitta  inlåst i 66 år är väl tuffare än att avrättas om något år.

Och möjligheten finns att han under dessa år mognar och får en gnutta förstånd och inser vidden av vad han har ställt till med. Tänk om han skulle börja begripa den skada och det trauma han vållat oskyldiga människor. Tänk om han drabbas av ruelse och samvetskval. Tänk om han ångrar sig bittert. Tänk om han känner att det är outhärdligt att leva med detta. Då är det ett straff som kan vara värre än döden. Om det inte är primitivt att önska honom detta, då är dödsstraff inte att tänka på.

Möjligheten att han drabbas av djup ånger är inte osannolik. Det finns inget som tyder på att han är psykopat. Sådana har nämligen inga egentliga mål vid sidan om sina rent egoistiska. Och den här mannens mål var inte sådana egoistiska mål, vilket alltså pekar på annat än psykopati. Därmed finns också en möjlighet att han en dag ångrar sig, kanske till och med väldigt bittert och det kan han gott ha.

Men det finns en annan aspekt också. Det kan ju dyka upp nya frågor, som endast han har svar på. Hur ska de frågorna kunna få svar om han är avrättad? Just det argumentet kan man ju ha när det gäller Saddam Hussein och kanske ännu mera Usama bin Laden.

Man avhänder sig möjligheter om man tillämpar dödsstraff, hur väl de än har förtjänat det.

Några moraliska hinder ser jag såldes inte i solklara fall, men det är ganska korkat att ha dödsstraff!

Det moraliska dilemmat är ett annat, nämligen att det finns så många fall som kan tyckas solklara, men som i efterhand visar sig var fel trots allt. Vi kan ju kika på Thomas Quick, till exempel. Hela den processen var en skandal utan motstycke, men rätten ansåg att det var ställt bortom varje rimligt tvivel att han var skyldig och han erkände ju gärningarna. Likväl var han oskyldig. Keith Cederholm dömdes också för mord, fast mot sitt nekande. Det hindrade inte domstolen att anse att han var skyldig bortom varje rimligt tvivel!

Det finns många invändningar mot dödsstraff även när inga tvivel kan sättas upp om att personen är skyldig!

Och så handlar det ju om proportionerna. Vi reagerar så lätt på massmördare av detta slag, men de andra då, de värre, de som styr, som till exempel Pol Pot, Pinochet, Idi Amin, Simon Peres, Geroge Bush och George W Bush, Barak Obama, Richard Nixon, Than Shwe, Khomeini, Muhammed Rheza Pehlevi, Salazar, Georgios Papadopoulos, Francisco Franco, Batsista, François Duvalier och hans son, osv osv. Det är människor som aldrig dömdes och ändå lät mörda enorma mängder människor – och lät torterade än fler, även om de personligen inte stod för utförandet. Förtjänar inte dessa människor också lagens strängaste straff? Eller bör de  i vart fall inte spärras in på livstid?

Glamouramamamas nästa fråga om en dödssjuk, som vill dö.

En dödssjuk som vill avsluta sitt liv är ju en helt annan sak. En människa som vill dö och som inte har några som helst utsikter att återfå ett värdigt liv, som kanske plågas fysiskt och psykiskt av själva livet och efter moget övervägande har fattat sitt beslut med sina sinnen ännu i fullt bruk bör få sin önskan uppfylld efter samtal med en kvalificerad psykolog, det anser jag vara fullt rimligt. Man måste ha rätten till sin egen död! Man måste ha rätten att denna död kan fås på ett så skonsamt sätt som möjligt, genom nedsövning och därpå avbruten livsuppehållande behandling eller med mediciner som ges i doser ej förenliga med fortsatt liv.

Den frågan tycker jag inte alls är särskilt svår.

Kan sådant missbrukas, är dock en fråga man bör fundera över. Och den frågan måste besvaras med JA. Allt går att missbruka, men vi måste låta fantasin skena ganska rejält för att finna omständigheter där missbruk kan tänkas förekomma.

Men om vi ställer frågan lite annorlunda kan vissa problem uppstå. Till exempel om vi ska ha rätt till vår egen död genom att säga i förväg: ”blir jag ett vårdkolli som ligger som en grönsak och inte kan meddela mig med omvärlden, då vill jag att ni låter mig dö!”

Vem ska fatta beslutet? Vem ska säga att ”nu är det dags, nu är villkoren sådana att denna patients sista önskan ska uppfyllas!”? Här kan ju ekonomiska intressen tillkomma! Man kanske fattar beslutet onödigt tidigt för att spara in sjukvårdskostnader, eller man kan skjuta upp beslutet därför att man med det styr hur arvet ska fördelas. Det kan ju vara en arvsberättigad vars förväntade död någon annan arvsberättigad försöker invänta och det är inte säkert att de ansvariga läkarna känner till detta. Om man såldes låter anhöriga och andra vara delaktiga i beslutet om när patienten ska tillåtas dö, kan dessa i sällsynta fall otillbörligt berika sig.

Den sista frågan.

Till sist undrar Glamouramamama  hur jag tänker kring abort. Se frågan ovan!

Den frågan är väldigt komplicerad. För att inte göra detta inlägg enormt långt så ska jag spara den till ett annat inlägg.


11 kommentarer on “Svar till Glamouramamama”

  1. per prutan skriver:

    Mycket på en gång, bra, men rörigt, eller kanske bra och omväxlande läsning. Du brukar skriva mera så där om bara en sak i sänder och det tror jag är bättre. Men över lag är du bra.

  2. glamouramamama skriver:

    Tack för svaren. Som du säger finns det varken rätt eller fel. Några skulle hävda att det är ekonomiskt bättre med dödsstraff eftersom det kostar att ha folk i fängelse resten av livet. En annan aspekt av att låta en person som Norrmannen sitta i fängelse är att han skulle ha tillgång till internet och därmed kunna fortsätta sprida sin hatiska propaganda som säkerligen skulle få följare. Det skulle därmed kunna dyka upp ännu en ”galning” inspirerad av den första. Vi kan aldrig veta om Norrmannen hade begått dessa brott om det funnits dödsstraff. Vi kan bara spekulera i om det påverkade att han visste om att han ”bara” skulle få sitta av x antal år. Utifrån de samtal jag haft med kriminella vet jag att det finns individer som tycker att straffskalan i Sverige är löjligt låg och att fängelse anses vara ”semester” i vissa fall, eller ett sätt att få tak över huvudet. En kille berättade att hans vänner brukade begå brott lagom fär att få sitta inne under vintern så de slapp frysa. Jag hittar inte på, jag lovar. Jag tror dock att frihet är något de flesta människorna uppskattar så jag skulle tro att dessa individer är få till sitt antal. Det kan vara intressant att veta varför han gjorde det, men vi skulle ändå inte kunna vara helt säkra på att vad han säger är sant. När vi väl vet varför han gjorde det, skulle det vara ok då med dödsstraff? Jag tror inte det, min tanke är att dödsstraff är något som alltid kommer att dela folk i två läger eftersom vissa har principer som de inte är villiga att bryta hur logiska argument man än må komma med för/emot dödsstraff. 🙂

    Vad gäller att aktivt ge dödshjälp: Tänk om personen skulle ångra sig? Tänk om de dagen efter att ha godkänt och utfört dödshjälpen så kommer en ny medicin som kan återställa personen? För några månader sedan drabbades jag av förlossningsdepression och jag vet att jag bröt ihop när jag insåg att jag faktiskt inte ville leva. Hela mitt hjärta sa åt mig att jag ville dö. Det som höll mig levande var min skyldighet gentemot mina barn, Att inte lämna dom med obesvarade frågor och skuld, Jag kände mig inte känslomässigt knuten till dom, det var del av depressionen, men jag visste att det var moraliskt förkastligt att lämna mina barn på det sättet. Idag, med hjälp av psykolog och Sambo, mår jag bra, så pass bra så de tankarna är långt borta och mina känslor för barnen är återställda. Jag tror att det hjälpte att veta att detta var övergående. Men min poäng är att man kan känna viljan att dö, vilja dö och sedan komma ur det, även om man är tvärsäker på sin önskan i den stunden. Ingen lätt fråga.

    Tack för svaren! Väntar nu på nästa fråga. även om jag sett ditt inlägg förr om det. Jag tror just gränsen är satt för att den måste sättas någonstans och än så länge så överlever inte barn i vecka 18. Vet att när jag var och fick VUL när jag blev gravid med Lilltjej så kom jag in i ett rum där det fanns HÖGAR med papper på kvinnor som skulle göra abort. Jag hann se flera ”veckor” allt från 8-16 och det gjorde intryck på mig. Där satt jag och grät pga att jag trodde jag fått missfall medan tusen kvinnor gick in och tog bort barn i vecka 16 utan att någon ens ställde frågan ”varför?” till dom. Vad skulle vara så fel och kränkande med att ställa frågan? Senast för några dagar sedan var det en kvinna i forumet som funderade på abort pga att hon skulle börja ett nytt jobb. Hon ville inte göra sina nya chefer missnöjda. Hon funderade alltså på att ta bort ett barn hon ÖNSKADE pga hon inte ville göra sina nya chefer missnöjda, inte ens så att hon skulle bli utan jobb, för arbete hade hon ändå. Vi var flera som gick in och förklarade att det skulle vara diskriminering om hennes chefer sparkade henne eller inte lät henne skriva kontrakt pga graviditet och att hon inte hade någon som helst skyldighet att berätta för sina nya chefer om sin graviditet förrän några månader innan hon skulle ta föräldraledigt. Till slut beslöt hon sig för att behålla. Men tänk om forumet inte funnits och ingen ställt frågan ”varför” till henne? Ännu ett menlöst ingrepp som hon kanske hade ångrat?

    Håller med dig att världen inte är så svart eller vit.
    Sedan undrar jag – hur tusan får man en sån ”feed” med alla senaste inläggen?

  3. skvitt skriver:

    Brott begås av olika människor och brotten är också väldigt olika. Alla som begår brott bör inte räknas som brottslingar bara för den sakens skull. Detta måste jag utveckla.

    Antag att jag kör bil och under färden rotar efter något i handskfacket. Jag kommer över på fel sida och vållar en olycka. Jag döms för vårdslöshet i trafik. Kan man kalla mig brottsling, fast jag faktiskt begått ett brott? Jag tycker det känns LITE fel. Kan man kalla mig kriminell? Det tycker jag känns HELT fel.

    Antag att jag med berått mod istället kör på någon annan, kanske för att jag är förbannad på den. Då tycker jag att jag är brottslig, men inte kriminell.

    Om jag ständigt bryter mot lagen, då är jag kriminell.

    Kan man hålla med i det resonemanget?

    Vissa sorts lagbrott sker utan att det var meningen. Då hjälper det nog inte att höja straffsatsen. Men i första fallet skulle jag nog tänka mig för om straffet var riktigt högt, säg dödsstraff. Då stannade jag antagligen först innan jag rotade i handskfacket.

    I det andra fallet kan det ju vara så att jag är så ursinnigt förbannad att jag struntar i vilket straff jag får. Säg till exempel att jag såg massmördaren från Norge komma gående på stan och att jag dessutom hade två barn som han hade skjutit ihjäl. Kanske jag då tyckte att ett dödsstraff kunde jag ta.

    Men om vi tänker oss de notoriska brottslingarna och bortser från just dödsstraff eftersom vi inte har det i svensk straffskala, så tror jag att de helt bortser från straffet. Annars hade det ju fått dem in på den smala vägen. Men de fortsätter och åker in och ut på kåken i större delen av sitt liv.
    Vi ser ju också att länder med dödsstraff ändå har minst lika många grova lagöverträdare som andra länder.

    Jag tror helt enkelt att straff inte har någon avskräckande effekt på de riktigt kriminella. Ett fängelsestraff ser de bara som ett avbrott i vardagen och där finner de sina kompisar som de trivs med, lär sig nya knep och får nya kompisar att planera nya brott med. Sen är det bara att mucka och börja på ny kula.

    Vanligt folk tänker inte ens tanken på att begå brott. Dels strider det mot deras moral, dels skulle de få dåligt samvete. De skulle skämmas ögonen ur sig om de åkte fast och det tar de antagligen hårdare än några månader eller år på kåken. I samband med det förlorar de jobbet och frun kanske skiljer sig. Ut kommer de till ingenting och till arbetslöshet. Men för den notoriske förbrytaren förändras ingenting av ett fängelsestraff. De kommer ut till precis samma verklighet, men kanske med större färdigheter och fler kumpaner att slå sig samman med.

    En stor andel av våra kåkfarare har ADHD. För dem beror många av deras brott på att det fallerar kognitivt. Vad hjälper det då med fängelse?
    En annan stor grupp i anstalt är psykopater. De kalkylera inte ens med risken att åka fast. Det är ju framtid och den har ännu inte inträffat och därför finns det ingen anledning att fundera på den. Och varför sluta med något som är både spännande och skapar en kick, särskilt som de dessutom saknar samvete.

    Straffet kan bara avskräcka sådana som dig och mig. Det gör att vi inte lägger rabarber på den där kameran som han som sitter på parkbänken lagt vid sidan om sig och samtidigt tittar bort!
    Och förmodligen tar vi den inte ens bara för att vi kan dömas, utan det strider mot vår moral. Vi kanske till och med säger till personen att hålla bättre koll på kameran.

    Straffet för de grovt kriminella fyller faktiskt bara en funktion, de hålls borta från samhället en tid. De kan ta det som en semester, medan du och jag skulle ta det som en plåga och katastrof.

    Om att begå brott i avsikt att få sitta inne så vet jag att det förekommer. Jag läste om en finne som till varje vinter for över till Torneå och begick mindre allvarliga brott utan att skada andra, enbart för att få husrum under vintern.
    Vi har också den helt hänsynslöse ryssen som åkte till Sverige och så fort han steg iland slog han brutalt ihjäl en man enbart för att han ansåg att det var bättre att sitta svenskt fängelse än att vara fri i Ryssland. Detta skedde strax efter Sovjetunionens fall och säger en del om hur hopplös situationen hade blivit för honom hemma. Men man måste nog även kika in i skallen på honom för helt förstå hur han kunde göra så.

    Jag menar att dödsstraff i vissa fall inte är något moraliskt problem, men vi kommer ju aldrig ifrån att folk döms oskyldiga ibland. Kaj Linna (http://www.leifgwpersson.se/28nov10.html) är en person som sitter oskyldigt dömd för mord. Han kanske får resning och frikänns. Skulle han ha glädje av att postumt få upprättelse? Det skrämmande är ju att det sitter så långt inne att frikänna honom. Under tiden går en mördare lös!

    – – –

    Om dödshjälpen.
    Det får ju inte vara så enkelt som att bara kliva in på en klinik och säga: ”Jag är så deprimerad att jag vill ta mitt liv. Hjälp mig med det!”

    Sannolikheten att det plötsligt dyker upp en medicin som drastiskt förändrar en pesons situation från den ena dagen till den andra är noll. Det argumentet har inget värde. Det är hypotetiskt.
    Hjälp med att få dö ska bara gälla de fall där ingen bot finns och livet är en plåga. Nyligen fick en kvinna den hjälpen (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12300926.ab) i Sverige. Jag tycker det var strongt av Socialstyrelsen att bevilja att den livsuppehållande behandlingen fick avslutas och man sa att lagen gav utrymme för det.

    Dödshjälp på detta sätt lämnar inga obesvarade frågor till anhöriga. Det vet allt redan innan.

    Vad som däremot lämnar de efterlevande, även vänner, med obesvarade frågor och ständigt återkommande frågor utan svar, ständigt nya frågor och frågor som ”Varför insåg jag det inte, varför gjorde jag inte mer, vad kunde jag i stället gjort + 1000 frågor till – utan slut, det är när någon tar sitt liv. Jag önskar ingen de efterlevandes öde i sådana fall!

    Anhöriga efter Anders Behring Breiviks terrorattack kan i alla fall hoppas på att få svar, men sällan de som har någon som har suiciderat.

    – – –

    Vad är VUL?

    – – –

    ”Sedan undrar jag – hur tusan får man en sån ”feed” med alla senaste inläggen?”
    Dashboard – Widgets – Senaste inläggen. Den Widgeten lägger du i din sidopanel.

    Vill du ha en räknare väljer du den widget som heter text. Där klistrar du in den kod de har som har räknare. Det finns många som har det, men här (http://www.freebloghitcounter.com/) kan du skaffa en om du vill. Det är den jag har. De har olika att välja på, så den måste inte se ut som min.

    – – –

    Abort
    Phu! Det finns så mycket jag vill skriva om den saken så jag bävar inför uppgiften. Men det blir ett inlägg, jag lovar. Det blir mycket vetenskap om det blir som jag har tänkt mig. Men i slutänden är det ändå en fråga som har med moral att göra och jag kan ju inte komma med moralpekpinnar i en sådan komplicerad fråga. Den är knepigare än att säga ”Du skall icke dräpa!”

    Kram!
    /Skvitt

  4. glamouramamama skriver:

    ”Sannolikheten att det plötsligt dyker upp en medicin som drastiskt förändrar en pesons situation från den ena dagen till den andra är noll”

    Absolut, men det finns pågående forskning kring idag dödliga sjukdomar som går framåt och som en dag VIPS, kan rädda någons liv, eller underlätta det så det blir ”värdigt”. Det finns vissa människor som är dödsjuka som inte ger upp, de kämpar för att de tror att det kan komma något bra, se Stålmannen Reeves t.ex.
    Jag tycker iof inte om diskussionen om ”värdigt liv” eftersom det återigen är ett godtyckligt värde. Vem bestämmer vad som är ”värdigt”? Så för min del, är den argumentationen högst viktig.
    Agree to disagree. (Varde frid). 🙂
    Det som talar för att Norrmannen inte kände sig rädd för följderna var att han överlämnade sig självmant. Nu får han, tyvärr, en chans att tala och elda på de som tycker som han. Den enda anledningen jag kan se till att han ska vara vid liv är för att ta reda på om det finns flera som var med i dåden och vilka de är.
    Vad gäller i ditt fall om brottslig eller ej, att rota i handskfacket, så är du inte bara en brottsling, du är en idiot. För mig är det ingen skillnad mellan det eller att supa och köra bil. Båda gångerna har du gjort ett VAL att aktivt strunta i andras liv och säkerhet. Det är DET som avgör om du begått brott eller inte. Med tanke på att du i det första fallet också är nykter och därmed har omdömet i behåll, är det nästan värre (men bara nästan).
    Jag håller med dig i det att dödsstraff antagligen inte avskräcker de verkligt kriminella. Det dödsstraff gör är att förhindra att de någonsin skadar någon igen, samt att förhindra kostnader för resten av samhället. För min egen del skulle det även ge mig lite ro att veta att gärningsmannen som dödade mitt barn också var död, istället för att sitta på anstalt resten av livet och surfa på nätet, käka godis och hänga med polare som han skaffat sig i fängelset. Jag vet att det inte är PK att tycka så. Men det är så jag känner inför att det skulle hända mig.

    Skulle nu gärningsmannen däremot få sitta i en fängelsehåla i kalla Sibirien och enbart få äta döda råttor och dricka smutsigt vatten, då kanske jag kan tycka att det är bättre med livstid, haha, näääää, nu var jag lite väl elak kanske……hmmm 🙂

  5. glamouramamama skriver:

    Skulle säga att jag är fullkomligt medveten om att Reeves är död, men han kämpade på till slutet, trots att hans liv kanske inte ansågs speciellt ”värdigt”.

  6. skvitt skriver:

    ”… det finns pågående forskning kring idag dödliga sjukdomar som går framåt och som en dag VIPS, kan rädda någons liv, eller underlätta det så det blir ”värdigt”. Det finns vissa människor som är dödsjuka som inte ger upp, de kämpar för att de tror att det kan komma något bra, se Stålmannen Reeves t.ex.”

    Penicillinet är ett exempel på en medicin som på extremt kort tid förändrade villkoren radikalt. Men det är trots allt ett dåligt exempel. Att utveckla vad jag därmed menar skulle bli mer omfattande än vad jag för stunden orkar anstränga mig med.

    Människor som kämpar för sin överlevnad är inte dem vi talar om. Vi talar ju om dem som ser sitt fortsatta liv som outhärdligt.

    Vad som är ett värdigt liv tillkommer den enskilde individen att suveränt avgöra och ingen annan har rätt att ifrågasätta individens uppfattning på den punkten!

    Jag menar om brott och brottsling att det handlar om epitet. En i grunden moraliskt högt stående människa kan råka att för ett ögonblick av tanklöshet råka bryta mot lagen, vilket inte betyder att han har avsikten att göra det. Han bryter egentligen inte mot lagen, men följden blir ändå att något händer som bedöms som av en domstol bedöms ett brott. Det är ungefär som att de bästa spelarna sitter ju på läktaren och ser på!
    Att kalla dessa människor för brottslingar anser jag vara att urvattna ett ords betydelse. Men det betyder inte att jag försvara oaktsamhet och de följder sådant kan ge. Vi måste agera ansvarsfullt, men ibland misslyckas vi. Den som aldrig misslyckas med det må kasta första stenen!

    Att köra bil berusad är som att gå med osäkrat vapen. Den som inte kan avhålla sig från att köra bil onykter ska avstå från att dricka alkohol. Fyllekörning är alltså ett överlagt brott även om det begås när omdömet är satt ur spel. Brottet inleds av personen i samma ögonblick som han för flaskan till munnen och fram till det ögonblicket borde han ha sitt omdöme i behåll.

    Att sitta på kåken och surfa på Internet är ju en sak som Kriminalvården bör ha möjlighet att sätta stop för om brott därmed begås. Jag vet inte exakt vilka lagliga befogenheter de har att sätta stopp för det. Helt klart bör det vara förbjudet för vissa fångar att göra det. Jag tänker på bankrånare, som kan hålla kontakten med varandra, knarkhandlare, som kan fortsätta sin verksamhet över Internet, bedragare likaså och självklart pedofiler.
    Men antag att satt på livstid därför att jag i fyllan och villan kom i bråk med frugan och råkade slå ihjäl henne! Det finns inget försvar för det, så klart. Men om jag i övrigt är en rättskaffens man skulle jag sannolikt inte använda mig av Internet på annat sätt än jag gör i dag.

    Jag upprepar ännu en gång, alla straff drabbar även ibland en del oskyldiga, även dödsstraff om vi har det i straffskalan. Därför ska vi inte ha dödsstraff. Det är illa nog att sitta oskyldigt dömd, men man har en teoretisk chans att felet rättas till. Många år kan vara förspillda och kan inte ersättas med pengar om man får resning och frias. Men ett dödsstraff som är verkställt kan aldrig rättas till! Alla kan råka bli oskyldigt dömda. Det finns inga garantier mot det!

    – – –

    Vad betyder VUL och PK?

    Kram!
    /Skvitt

  7. […] två första frågorna besvarade jag nyligen. De kommer mot slutet i ett ganska långt inlägg. Scrolla tills ni ser hennes header och en rosa […]

  8. glamouramamama skriver:

    Vaginalt ultraljud
    Politiskt korrekt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s