Kategorier

Arkiv

Folkmordsstaten Israel tystar kritik

Läs det här!


Svar till Glamouramamama

Glamouramamama skrev några frågor till mig,

som ännu inte har fått något svar.

Nu får jag ju anledning att svara på den första frågan med anledning av det fruktansvärda vansinnesdådet som nu har skett i Norge.

Det har jag nu tagit upp detta under dessa rubriker:

Alla jublar inte

Inte som man trodde

Här är Glamouramamamas angelägna och svåra frågor:

Men att frågorna är svåra innebär ingalunda att jag undviker dem. Och jag har mina svar, trots att de är svåra. Det är inte ens för att frågorna är svåra som jag har dröjt att besvara dem. För mig är det frågor som jag redan innan funderat mycket på och har mina svar klara från början. Men saker har kommit emellan och eftersom jag vill svara utförligt så har det skriveriarbetet nedprioriterats av mig.

Här är ett inlägg som jag skrev och förklarade varför jag dröjde med  att svara. Det handlade om den vanliga visan, Microsoft. Jag tror ni gillar det inlägget! Se bara bilderna, denna t. ex.

Fler bilder finns hemma hos Spekulanten-tanten, som ju råkade ut värre än jag när det gäller vad Microsoft hittar på ibland.

Det dyraste jag själv hittills råkat ut för är att en hårddisk inte fungerar tillsammans med Windows 7. Det är 200 GB som jag inte har användning för längre. Som tur är har jag överfört allt till en annan hårddisk på 1 TB och jag har fortfarande två maskiner med XP, så just nu är det ingen panik, men på sikt …

Jag kan ju säga att jag har sökt efter drivrutiner till Windows 7 för hårddisken, men kan inte hitta några. Antagligen för att företaget som tillverkade hårddisken har köpts upp av ett annat företag och det kan ju inte ligga i deras intresse att uppgradera en produkt som de själva aldrig har sålt. Så blir det ju när allt styrs av vinstintressen. Så blir det alltså i ett kapitalistiskt system och just denna effekten av kapitalismen är ju försumbar jämfört med de riktigt allvarliga effekterna. För visst skiljer det sig mycket mellan kapitalisters moral och vår egen!

Jag tycker nog som så att Microsoft kunde vara lite mera hänsynstagande när de tar fram nya operativsystem. Och företag som köper upp andra företag borde ta ansvar när de köper upp sina konkurrenter.

Jag har i vart fall tipsat Glamouramamama om att hennes frågor inte är bortglömda.

Imsys bildblogg kom också emellan och jag är ju sådan att jag ibland faller för att ta tag i sådant som känns lite roligare, på bekostnad av annat, som kanske är angelägnare.

En annan sak som kom emellan var ju propagandabilder.

Vissa dumheter måste ju bara bemötas:

Här är inlägget där Glamouramamama ställde sina frågor, som ni även ser i bilden näst högst upp:

Abort, etik och en spännande duell med SD!

Glamouramamama skriver så här i sin kommentar:

Jag skulle med glädje höra din åsikt om rätten till liv/död i tre exempel.

  • 1. Dödsstraff. De flesta är emot det . Ponera att du har en massmördare som HELT klart är skyldig. Det finns inga tvivel alls. Han kommer, när han kommer ut ur fängelse, att mörda igen. Varför är inte dödsstraff ok i detta fal
  • 2. Dödsjuk kvinna/man, Det berömda fallet Candrah, vill avsluta sitt liv men måste begära tillstånd för att få göra detta, trots att hon är vid sina sinnens fulla bruk. Varför hindra en person i detta fall att slippa leva (vilket hänt med andra)?
  • 3. Kvinna gravid i vecka 18. Fostret är fullt friskt och kan om 4 veckor överleva utanför livmodern med hjälp. Kvinnan har rätt att avsluta fostrets liv utan att be om tillstånd. 1 dag senare måste hon be om tillstånd. Varför är fostrets liv värt mer dagen efter 18 fullgångna veckor?Anledningen till varför jag vill höra dina tankar kring detta är ingalunda för att se om jag kan ”sätta dit dig” jag är genuint nyfiken, Du skriver väldigt bra och kommer med intressanta inlägg. Jag är alltid villig att lära mig mer och se saker ur andras perspektiv. Nu vill jag se ditt :) .

Dödsstraff:

Den norske massmördaren Anders Behring Breivik, kan nog knappast misstänkas för att var oskyldig till denna gärning. Han är gripen under sådana omständigheter att det redan innan dom har fallit kan ställas bortom varje tänkbart tvivel att han är skyldig. Här finns inga tvivel. Om han kommer att begå nya mord när han småningom kommer ut, om han kommer ut, det vet vi förvisso inte, men det räcker gott med vad han redan har gjort.

Här kan ju inskjutas att Norge har en mildare straffskala och det har talats om 21 år, med möjlighet att komma ut efter 14 år, vilket må kännas som ett hån mot offren och deras anhöriga. Möjligen leder detta till att man ser över straffskalan, men den kan knappast tillämpas retroaktivt.

I detta fall är självklart dödsstraff något man inte av moraliska skäl kan påstå vara fel. Det är väl snarare ett straff som han i högsta grad har gjort sig förtjänt av.

Men man kan ju ha andra synpunkter  Till exempel kan man ju tycka  dödsstraff är ett allt för lindrigt straff. Att sitta inlåst resten av livet, vilket förefaller vara omöjligt med norsk straffskala såvida han inte får rättspsykiatrisk vård, är nog mera kännbart. Tänk om han lever till 98 års ålder. Att sitta  inlåst i 66 år är väl tuffare än att avrättas om något år.

Och möjligheten finns att han under dessa år mognar och får en gnutta förstånd och inser vidden av vad han har ställt till med. Tänk om han skulle börja begripa den skada och det trauma han vållat oskyldiga människor. Tänk om han drabbas av ruelse och samvetskval. Tänk om han ångrar sig bittert. Tänk om han känner att det är outhärdligt att leva med detta. Då är det ett straff som kan vara värre än döden. Om det inte är primitivt att önska honom detta, då är dödsstraff inte att tänka på.

Möjligheten att han drabbas av djup ånger är inte osannolik. Det finns inget som tyder på att han är psykopat. Sådana har nämligen inga egentliga mål vid sidan om sina rent egoistiska. Och den här mannens mål var inte sådana egoistiska mål, vilket alltså pekar på annat än psykopati. Därmed finns också en möjlighet att han en dag ångrar sig, kanske till och med väldigt bittert och det kan han gott ha.

Men det finns en annan aspekt också. Det kan ju dyka upp nya frågor, som endast han har svar på. Hur ska de frågorna kunna få svar om han är avrättad? Just det argumentet kan man ju ha när det gäller Saddam Hussein och kanske ännu mera Usama bin Laden.

Man avhänder sig möjligheter om man tillämpar dödsstraff, hur väl de än har förtjänat det.

Några moraliska hinder ser jag såldes inte i solklara fall, men det är ganska korkat att ha dödsstraff!

Det moraliska dilemmat är ett annat, nämligen att det finns så många fall som kan tyckas solklara, men som i efterhand visar sig var fel trots allt. Vi kan ju kika på Thomas Quick, till exempel. Hela den processen var en skandal utan motstycke, men rätten ansåg att det var ställt bortom varje rimligt tvivel att han var skyldig och han erkände ju gärningarna. Likväl var han oskyldig. Keith Cederholm dömdes också för mord, fast mot sitt nekande. Det hindrade inte domstolen att anse att han var skyldig bortom varje rimligt tvivel!

Det finns många invändningar mot dödsstraff även när inga tvivel kan sättas upp om att personen är skyldig!

Och så handlar det ju om proportionerna. Vi reagerar så lätt på massmördare av detta slag, men de andra då, de värre, de som styr, som till exempel Pol Pot, Pinochet, Idi Amin, Simon Peres, Geroge Bush och George W Bush, Barak Obama, Richard Nixon, Than Shwe, Khomeini, Muhammed Rheza Pehlevi, Salazar, Georgios Papadopoulos, Francisco Franco, Batsista, François Duvalier och hans son, osv osv. Det är människor som aldrig dömdes och ändå lät mörda enorma mängder människor – och lät torterade än fler, även om de personligen inte stod för utförandet. Förtjänar inte dessa människor också lagens strängaste straff? Eller bör de  i vart fall inte spärras in på livstid?

Glamouramamamas nästa fråga om en dödssjuk, som vill dö.

En dödssjuk som vill avsluta sitt liv är ju en helt annan sak. En människa som vill dö och som inte har några som helst utsikter att återfå ett värdigt liv, som kanske plågas fysiskt och psykiskt av själva livet och efter moget övervägande har fattat sitt beslut med sina sinnen ännu i fullt bruk bör få sin önskan uppfylld efter samtal med en kvalificerad psykolog, det anser jag vara fullt rimligt. Man måste ha rätten till sin egen död! Man måste ha rätten att denna död kan fås på ett så skonsamt sätt som möjligt, genom nedsövning och därpå avbruten livsuppehållande behandling eller med mediciner som ges i doser ej förenliga med fortsatt liv.

Den frågan tycker jag inte alls är särskilt svår.

Kan sådant missbrukas, är dock en fråga man bör fundera över. Och den frågan måste besvaras med JA. Allt går att missbruka, men vi måste låta fantasin skena ganska rejält för att finna omständigheter där missbruk kan tänkas förekomma.

Men om vi ställer frågan lite annorlunda kan vissa problem uppstå. Till exempel om vi ska ha rätt till vår egen död genom att säga i förväg: ”blir jag ett vårdkolli som ligger som en grönsak och inte kan meddela mig med omvärlden, då vill jag att ni låter mig dö!”

Vem ska fatta beslutet? Vem ska säga att ”nu är det dags, nu är villkoren sådana att denna patients sista önskan ska uppfyllas!”? Här kan ju ekonomiska intressen tillkomma! Man kanske fattar beslutet onödigt tidigt för att spara in sjukvårdskostnader, eller man kan skjuta upp beslutet därför att man med det styr hur arvet ska fördelas. Det kan ju vara en arvsberättigad vars förväntade död någon annan arvsberättigad försöker invänta och det är inte säkert att de ansvariga läkarna känner till detta. Om man såldes låter anhöriga och andra vara delaktiga i beslutet om när patienten ska tillåtas dö, kan dessa i sällsynta fall otillbörligt berika sig.

Den sista frågan.

Till sist undrar Glamouramamama  hur jag tänker kring abort. Se frågan ovan!

Den frågan är väldigt komplicerad. För att inte göra detta inlägg enormt långt så ska jag spara den till ett annat inlägg.