Kategorier

Arkiv

Abort, etik och en spännande duell med SD!

Hemma hos Hemimamma pågår nu diskussioner kring abort. Det diskuteras när den får utföras, inte OM den får utföras.

Det är ju tänkbart att någon blandar sig i och har en uppfattning att det inte alls ska få förekomma, men inte så här långt i vart fall.

De som diskuterar just nu är förutom jag själv, givetvis Hemimamma som har bloggen med det aktuella inlägget.

Därutöver är det Therese Borg, som är Sverigedemokrat och alltså tillhör ett parti som vill korta av tiden för fri abort. Henne har jag diskterat med förut.

Therese Borg hänvisar och länkar till ett av sina inlägg i saken ”Oetiskt och hjärtslitande”.

Diskussionen inleddes inte med abortfrågan utan snarare vad en ”Tarzan” hade sagt på Therese blogg i kommentarer och hur Therese hade bemött denne, lindrigt sagt oseriöse debattör. Det är ju ofta så det är. Det börjar med en sak och så slutar diskussionen någon annan stans. Alla känner igen det!

Frågan förs in på aborter när Hemimamma skriver om allt hon kämpar med och för:  ”Andra dagar särskilt i Juli, så går mina barn och min i juli födda och döda dotter Emma och den politiska kamp mot för tidig avnavling, jag uthärdar för att andra FULLGÅNGNA barn och deras mödrar ska slippa: mitt, min dotters, mina övriga drabbade barns och min familjs lidande.” 

För den som inte vet, brinner Hemimamma för frågan om sen avnavling, enär en för tidig kan medföra allvarliga hälsorisker för barnet. Hemimamma har skrivit mycket i detta ämne. Hon fortsätter: ”Jag har unnat mig själv ca 3-4 timmars sömn per natt, de senaste 13 åren pga de skador som barn helt lagligt åsamkas för att de har något som medicinindustrin vill ha. NÄMLIGEN STAMCELLER I SITT FOSTERBLOD. Vilket samma industri är beredd att stjäla och lura sig till, till vilket pris som helst.”

Här finns alltså en human och mänsklig rättighet till sitt eget blod, vilket ignoreras av läkemedelsindustrin och förlossningssjukvården.

Därefter följer en mening som Hemimmam skriver och som Therese tar upp och citerar: ”Meningen med denna kommentar är att du ska förstå att du jagar efter en rättighet med abortfrågan, för att en cellklump i olika stadier, ska få förtur och prejudikat före ett problem som drabbar fullgångna, redan livsdugliga och framfödda med därtill överlevande mödrar?? Alltså starkt förenklat sila mygg men svälja kameler? Det kallar jag verkligen att göra en höna av en fjäder i jämförelse?”

Man kan säga att nu är kampen igång! Nu finns en sakfråga att diskutera!

Therese fortsätter med följande kontring: ”Jag vet inte varifrån du får detta om att foster ska ha förtur framför framfödda barn och deras mödrar. Jag har aldrig föreslagit ett abortförbud och kommer aldrig att göra det. Jag har bara förespråkat att det ska finnas en bättre balans mellan kvinnans och det ofödda fostrets rättigheter. Denna balans är jag för övrigt långt ifrån ensam om att framhålla.”

glamouramamama kommer in på scen och säger:
”Abort ska inte förbjudas efter vecka tolv, men det bör bli svårare att genomföra utan att gått igenom en utredning om varför. Minns att när jag blev gravid var adoption inte ens ett alternativ. Jag läser hur många foruminlägg som helst om tjejer som ångrar en abort och som hellre hade velat behålla barnet/adoptera bort det. Men, jag önskar ärligt talat inte en diskussion kring detta här på inläggen, ville bara visa att även vänstermänniskor kan ha sådana tankar. Vi kan väl enas om att tycka olika? :)
Hemimamma kommer med tungt krut mot Sverigedemokraterna (jag kan väl inflika att jag har samma misstanke som Hemi om SD) i sitt svar till Glamouramamama, vilket antagligen lika mycket riktar sig till Therese: ”Jag varken gillar eller accepterar Sverigedemokraternas politik (och har gjort en djupdykning i arkiven, för att ofta återkomma till vad jag funnit i deras arkiv och historia) och jag fruktar att majoriteten av deras väljare är ofrivilliga femtekolonnare. Jag håller INTE med i abortfrågan och det gäller oavsett det faktum att jag genomgått det själv. Jag baserar mina argument på historien och vad för slags liv vi kvinnor hade INNAN vi fick fri abort och kontrollerad graviditet och jag protesterar HÖGLJUTT när människor uttalar åsikter utan att grunda det eller inse dess plats i historiska fakta och plats.

Att adoption inte var ett faktum eller alternativ, är inte med den dåvarande och nuvarande lagen överensstämmande, även om det är möjligt att din barnmorska fallerade i att informera dig om den saken.

Tjejer ångrar aborter för att de har inget värre att ställa som jämförelse. INNAN så tog majoriteten av ofrivilligt gravida LIVET AV SIG. PGA den sociala skammen och det faktum att INGEN lyfte ett finger att hjälpa dem att försörja sig och eller barnet det minsta, allra minst fadern till barnen.”

Här blir det intressant på ett alldeles särskilt sätt. Glamouramamama ansätts av Hemimamma på ett lite skarpt sätt och det känns som att hon tar vid sig och går därför i svaromål mot Hemi och skriver bland annat: ”Jag tycker det är intressant att du är ganska så elak i ditt inlägg mot mig …”

Det finns ingen anledning att återge allt här, men nu hugger Therese, politiker som hon är. Hon tar Glamouramamama i försvar på det insmickrande sätt som en politiker kan och förutan det aldrig skulle vinna särskilt många röster: ”Härligt att läsa att det finns personer som du, som tänker fritt och inte låter dig förblindas av partitillhörighet. Jag kan tänka mig att du kan komma att få en del mothugg för din åsikt, kanske får du höra att du är ‘kvinnofientlig’… men stå på dig i så fall! Det är uppenbart att du vet vad du pratar om, och att du sett problem som många förnekar existensen av.” Jag riktigt ser bockfoten!

Glamouramamama sväljer, dock utan att köpa SD-politiken, och svarar: ”Ja, jag kommer då troligtvis bli kallad kvinnofientlig, vet inte riktigt vad det gör mig till om jag tycker att vi ska tillåta sena aborter utan att ens diskutera om det är ok – barnfientlig?

Åsikter kan komma att förändras i takt med att den medicinska utvecklingen går framåt. Vad händer om tio år när 18veckors foster kan överleva? Det är intressant att tänka på det och jag hoppas att jag lever då för att se vilka åsikter som förs fram då. 

Tycker det är intressant att du skriver att fri abort bara är godkänt till vecka 12 i bl.a. Danmark. Hur ser abortstatistiken ut där?”

Therese fortsätter att smeka Glamouramamama medhårs: ”Angående att åsikter förändras varefter den vetenskapliga utvecklingen går framåt så har du helt rätt. Det är i ett sådant skede vi hamnat nu anser jag. För tidigt födda barn har räddats till livet så tidigt som i vecka 21, men samtidigt aborteras friska barn pga sociala problem (se statistik i ovan nämnda blogginlägg) i vecka 22. Det är ju inte rimligt! Och det är allt annat än etiskt försvarbart.

Jag vill också ge dig en eloge för ditt svar till hemimamma. Jag instämmer fullt ut i att hennes svar till dig var både elakt och osakligt, och du har helt rätt allt du skriver, och då framförallt i att det är tämligen märkligt att en person som vill värna människors frihet uppför sig på ett sådant sätt mot dig bara för att du har en annan åsikt i en fråga.”

Det är allt lite förrädiskt, säger jag som med mitt stora intresse för psykopati är vaken för manipulationer.

Givetvis svara Hemimamma för sig, men ni får läsa det själva.

 

Men en sak är klar. Abortfrågan är svår att hantera. Och jag blandar mig i med mitt bidrag. Och det är egentligen det jag hade tänkt lägga ut här. Men jag tyckte ändå att jag var tvungen att presentera en bakgrund till mitt svar. Fast jag kunde ju också nöjt mig med att arbeta om det till ett inlägg som stod helt på egna ben.

Men nu fick det bli så här. Och jag skriver (okortat och oredigerat, till skillnad från hur jag har hanterat övriga kommentatorers svar), ännu inte granskat, men det tas säkert inte bort av Hemimamma.

Här kommer det:

”Din kommentar inväntar granskning. 

Men jag undrar lite granna, var är problemet?
Är det just veckorna och fosters chanser till överlevnad efter vecka si och så?

”Vad händer om tio år när 18 veckors foster kan överleva?” skriver glamouramama.

Det forskas sedan lång tid tillbaka på konstgjord livmoder. Lyckas detta, vilket jag antar att det gör inom 10 år, då leder det resonemanget till att aborter skulle förbjudas, om man konsekvent driver tesen in absurdum. Nu vill jag inte anklaga glamouramama för sådant, det ska bara ses som en logisk följd av resonemanget som sådant.

”… samtidigt aborteras friska barn pga sociala problem … allt annat än etiskt försvarbart.”

Etik är en viktig aspekt, det måste så vara, vi måste kämpa för det och alltid försöka hålla den etiska fanan högt. Världen omkring oss och historien bakom oss visar hur illa det går om den etiska debatten inte hålls levande!

Etik är dock inget som lever sitt eget liv och därför måste den trimmas med vetenskaplig exakthet och precision. Filosofin är full med etiska spetsfundigheter. Till exempel om en person är på väg över spåret och kommer att bli överkörd och jag vet det, ska jag då lägga om växeln och styra in tåget som kommer med full fart, och rädda denna människa på spåret, när jag vet att min åtgärd leder till att tåget spårar ur och kommer att döda lokföraren? Eller ska jag låta bli?

Vems liv har jag rätt att offra och vems har jag skyldighet att rädda?
Blir beslutet att låta mannen dö på spåret mer etiskt riktigt ifall jag vet att det på tåget finns passagerare som också kommer att dö om jag ingriper?

Är två människors liv mera värt än ett? Tänk om mannen på spåret är läkare, som i sin tur kanske kommer att rädda hundra människors liv om han får leva, medan det på tåget bara sitter en massa militärer som passagerare?

Vad jag menar är att etiska frågor tenderar att löpa amok!

Är dödsstraff så djäkla avskyvärt för avskyvärda brott? Har en massmördare mera rätt till sitt liv än de hade som han mördade?

Just dödsstraffet är något mindre komplicerat att diskutera än abortfråga. Jag börjar med den och jag säger klart och bestämt att det är etiskt helt acceptabelt med dödsstraff i ett fall som ovan. Men som alltid finns det en hake!

Den haken heter ”risk för misstag”! Tänk om han är oskyldig?
Och även om vi VET till 100% att han är skyldig, då har man ändå givit sig in på ett sluttande plan när dödsstraff accepteras. Näste man ”till rakning” är kanske inte lika lätt att avgöra att han är skyldig. Vi har bevis till 99,99% men inte till 100%. Slutsats, vi måste exkludera dödsstraff från straffskalan!

Vad gäller aborter, som sagt, är det en mera komplicerad fråga. När blir en befruktad äggcell en människa? Och är det just det faktum att det har blivit en människa, som gör att dess liv är okränkbart? Är djuren också okränkbara i så fall, för alla människor är ju djur, primater.

Jag hävdar att etiken har svårt att vägleda oss i denna fråga. Då måste den lösas med andra hjälpmedel. Därvid lag menar jag att vi inte har andra hjälpmedel än de rent vetenskapliga. För troende människor finns ännu ett hjälpmedel; vad säger de skriftlärde? Och vet de mera än vetenskapsmännen?

Vi trasslar åter igen in oss om vi exkluderar vetenskapens kalla fakta! Å andra sidan, vetenskap är något som alltid förändras och aldrig beskriver några sanningar, kan alltså aldrig ha sina bokstavstrogna! Vi måste därför säga att ”vad man vetenskapligt kan slå fast i dag tyder på att …” Och vad är det? Är det ett rättesnöre?

Vi borde kunna enas om att om man tar livet av en person, äggcell eller foster, på sådant sätt att den avlivade inte ens lägger märke till det, då har den inte lidit vare sig fysiskt eller psykiskt. Det bör vi kunna vara överens om!

Då har vi en utgångspunkt för fortsatt konstruktiv diskussion i ämnet, en gemensam plattform! Eller finns det andra värderingar att väga in, än att den vi tar livet av aldrig lägger märke till vad som sker?

Konklusion:
Frågan är olöslig på ett sätt som alla kan acceptera!

Kanske det trots allt är bäst och enklast att överlåta beslutet helt åt den som bär livet inom sig! Alltså att ge den havande kvinnan beslutanderätten. Alternativt blir hennes kropp något hon inte har rätten till från vecka X och fram till förlossningen. Och äger man inte sin kropp är man en slav, ofri människa, något som varje modernt samhälle i övrigt förväntas ha lagt bakom sig!

Ovanstående ska inte ses som ett svar bortom allt ifrågasättande. Det är ett försök att reda ut frågan!

Tack för ni orkade läsa!
/Skvitt”

 

Jo, det va ganska kul, det som drog igång hos Hemi.

Men trots allt, abortfrågan är en nöt att vrida på om den ska kunna öppnas med allmän acceptans. dit kommer vi väl aldrig kan tänka.

Sen undrar jag om inte SD:s inre idémakare är helt ointresserade av saken, men driver frågan enbart för att vinna röster. De kan ju inte låta sig framstå som ett enfrågeparti. rent politiskt kunde säkerligen ha valt den motsatta ståndpunkten, men då vänt sig till lite mera politiskt medvetna människor med sämre röstutfall som följd.


39 kommentarer on “Abort, etik och en spännande duell med SD!”

  1. Therese Borg skriver:

    Nu ska jag lämna några ord här, bara för att klargöra ett och annat.

    Jag börjar med det sista du skriver, om att ”…SD:s inre idémakare är helt ointresserade av saken, men driver frågan enbart för att vinna röster.”

    Jag kan meddela att du kan slopa den tanken på en gång. För flera i partiets ledning är detta en viktig fråga, och har så varit i många år. Rent taktiskt är det dessutom knappast en fråga som vi skulle välja att driva för att få ökat väljarstöd, då det inte brukar generera röster att förespråka sänkta tidsgränser för abort. Snarare tvärtom. Jag menar, varför tror du att KD, som tidigare drivit frågan ganska hårt, har börjat backa från sin åsikt? Kort och gott så finns inget taktiskt i detta, utan det handlar om vad vi anser är rätt och riktigt och inget annat.

    När det gäller att stå upp för vad man anser är rätt och riktigt så är det för övrigt min ständiga drivkraft. Därför får jag lov att medge att jag blir illa berörd av det du skriver när det gäller min konversation med Glamouramamama. Du tar dig friheten att mena att det skulle handla om manipulation från min sida, att det skulle handla om någon form av politisk strategi som får mig att hålla med henne. Och DET gör mig förbannad.

    Ända sedan jag gav mig in i politiken har jag varit extremt noga med en sak, och det är att vara ärlig. Politiken är ett fult spel, där flertalet lärt sig att säga det som bör sägas i rätt situation, och där den ena ljuger och bortförklarar och kringgår sakfrågan värre än den andra. En sådan politiker vill jag aldrig bli. Jag har lovat mig själv att om den dagen kommer då jag kläcker ur mig floskler till höger och vänster, inte längre står för vad jag verkligen tycker och känner, och inte längre bemöter människor på ett ärligt och respektfullt sätt, så ska jag kasta in handduken och lämna politiken. För då är jag inte längre värdig väljarnas förtroende.

    Det jag skrivit i mina kommentarer till Glamouramamama kommer alltså från hjärtat. Samma argument som hon nämner har jag själv tidigare nämnt i sammanhang där ingen av er figurerat. Och då vore det väl konstigt om jag avstår från att tala om för henne att vi har samma åsikt i detta fall?

    Avslutningsvis till detta som du skrivit: ”Det är allt lite förrädiskt, säger jag som med mitt stora intresse för psykopati är vaken för manipulationer.”

    Vad vill du ha sagt med detta? Insinuerar du att jag är en psykopat? För att jag ger mitt stöd åt någon som delar min uppfattning och blir dåligt behandlad på grund av det? Själv anser jag inte att det har ett skvatt att göra med psykopati. Snarare vittnar det väl om att jag har en rejäl dos empati och moral i kroppen!

    • skvitt skriver:

      Tack för din kommentar!

      Först en sak som måste redas ut i grunden.
      Även om så du hade fått diagnosen psykopati av 100 psykologer skulle jag aldrig yppa det i det offentliga rummet. Även om jag håller en äkta psykopats tester och resultat i min hand när jag yppar att X har diagnosen så är det förtal. Det är ett väldigt märkligt förhållande detta. För det är ju inget förtal att säga om en person att den har en psykisk sjukdom fast man kanske bara har fått det till livs via en hörsägen.

      Ingenting särbehandlas på detta sätt i vårt samhälle som just psykopati och det kanske inte är så märkligt. Många av samhällets ledande figurer inom såväl det offentliga som det privata har starka psykopatiska DRAG.
      Här skulle jag kunna nämna många, men som sagt …
      Å andra sidan, en liten ledtråd – Cancerfonden + Röda korset – kanske säger dig en del.

      Men har jag insinuerat att du är en psykopat, eller ens att du har drag av det? Nej!, inte alls! Jag skulle aldrig göra så, inte minst för risken att dras inför domstol för förtal. Men det finns än mer tungt vägande skäl att inte göra så och dessa redogör jag för nedan.

      Nej, jag har inte ens insinuerat. Klart?

      Jag kan alldeles tillräckligt om psykopati och hur man ställer en sådan diagnos för att veta att det icke låter sig göras utifrån så lösa grunder som några muntliga eller skriftliga meningar från en person. Hur diagnosen ställs och hur omfattande material man behöver ska jag inte gå in på här.

      Jag FÖRSTÅR din indignation, men du ska veta att jag blir väldigt upprörd över att människor så ofta kastar ur sig sådana här diagnoser och omdömen om andra människor i sådan omfattning att man förstör både kunskap och förståelse för vad psykopati faktiskt är.
      Samma personer som glatt kastar ur sig sådana här saker om dem de inte gillar skulle samma dag låta sig luras av en psykopat och kanske inte ens begripa det efteråt! Så låg är kunskapsnivån allmänt sett om störningen.
      Jag skulle här kunna nämna några namn på psykologer som faktiskt arbetar med psykopater inom framför allt rättsväsendet, som ändå inte begriper deras beteende, alltså deras tanke bakom och gör misstolkningar hela tiden, trots att de teoretiskt är väl insatta i störningen som sådan!

      Ett exempel: dessa psykologer anser att psykopaterna inte använder sig av sin begåvning på ett konstruktivt sätt och FÖRSTÖR sina EGNA möjligheter att leva ett normalt liv i frihet!
      Och just detta tycker ju de allra flesta, men ingen tycks begripa varför psykopaterna inte håller med dem!

      Jag är alltså mycket noga med hur jag använder mig av denna diagnostiska term. Och jag är noga med att icke missbruka den då den i så fall blir värdelös som diagnos. Man kan inte ha en psykologisk term på en diagnos när denna term uppfattas som ett skällsord. Och vi befinner oss egentligen där i det dilemmat redan och har så gjort mycket länge, vilket har den tragiska följden att man söker alternativa termer (diagnoser).

      Låt vara att termen (diagnosen) psykopati faktiskt är missvisande, även den, eftersom den betyder att personen med diagnosen är själsligt lidande och det är banne mig det sista dessa människor är (men man kan höra psykologer hävda det, vilket också visar på den stora okunskapen även inom en yrkeskår som borde var bättre förtrogen med diagnosen!).
      I stället är det resten av mänskligheten, som jämförelsevis är själsligt lidande; under samvetskval, rädsla, otrygghetskänsla, ånger och skam för allehanda småfel de oaktsamt har begått eller inbillar sig ha begått, bristande självförtroende, bristande självkänsla, hopplöshet, att inte räcka till, av inlevelsen i andras lidande, samt allehanda andra tänkbara kval. Så är det i någon liten grad för vissa och mer för andra. Det skiftar ju från individ till individ.

      ALLT just nu uppräknat är sådant som inte ens snuddar vid psykopaten hur illa den än beter sig. Så termen är inte bra som den är. Men den är accepterad och vi vet vad den står för, på ett oftast luddigt sätt (redan poängterat – bland de flesta), eller som i mitt fall att jag kan störningen utan och innan och är kapabel att skriva en lärobok i ämnet och kan redogöra för de tankeprocesser hos psykopaterna som leder fram till ett beteende som de flesta inte kan förstå.

      Just för att termen alltså missbrukas och väcker så många felaktiga associationer är det många som vill ersätta den med andra diagnoser. Det är fortfarande psykopati man vill beskriva, men under en annan term. Man har inte lyckats!
      De termer (diagnoser) som har lanserats exkluderar inte helt individer som av andra skäl beter sig likt psykopater. Och det är inget konstigt med det. Dessa alternativa diagnoser tar fasta just på beteendet, medan psykopati är en diagnos som ställs på en människas karaktär – inte gärning, huvudsakligen(!). Observera, huvudsakligen! Alltså även diagnosen psykopati bygger till viss del på beteendet hos individen, vilket är ett faktum som de ledande forskarna försöker att frigöra sig från, men de har ännu inte lyckats.

      Alltså, jag vårdar mitt språk, som jag antar att du inser, alldeles extra när det gäller ett ord som psykopati. Jag värnar om dess betydelse och vill inte bidraga till att det urvattnas. Jag hoppas nu jag gjort detta alldeles glasklart.

      Utifrån denna högst seriösa inställning skulle jag alltså aldrig ens insinuera att du skulle vara en psykopat. Jag skulle inte ens ha en fördel med att anklaga dig på det sättet! Och som du ska se längre ned så har en eventuell psykopati inte det minsta att göra med det jag ville ha sagt.

      Jag var medveten om att min mening skulle kunna tolkas just som du tolkar den. Och även om du inte hade missförstått mig så hade andra gjort det. Ändå skrev jag som jag gjorde! Varför?

      Jo, jag kunde svurit på min mors grav att du skulle ta upp frågan och jag tänkte, då reder jag ut det då, istället för att göra inlägget alldeles rörigt med en förklaring på plats.

      Så nu ber jag dig läsa min noga övervägda mening en gång till och se vad där står:
      ”Det är allt lite förrädiskt, säger jag som med mitt stora intresse för psykopati är vaken för manipulationer.”

      Det och inget annat säger jag!
      Alltså: jag menar att med min stora kunskap om psykopati är jag också vaken för det manipulativa.
      Manipulationer sysslar alla psykopater med, notoriskt, men även andra manipulerar till och från fast sällan med samma lyckade resultat som psykopaterna. Även jag själv, måste jag tillstå, har enstaka gånger sett mig direkt nödtvungen att manipulera! Det är en ganska normal företeelse och mer utpräglad även i naturen än vi vanligen tänker på.
      Det manipulativa är en av många symptom på psykopati, men ett (1) symptom räcker inte på långt när för att ställa en sådan diagnos, väl att märka!

      Att känna igen det manipulativa är jag ytterst vaken för, det kommer som en reflex. Jag upptäcker det till och med när den manipulerande själv är omedveten om det! Och DET BEROR PÅ min gedigna kunskap om psykopati! DET var vad jag gav uttryck för i min mening!

      Läser du väldigt noga en gång till, så lägger du märke till att jag inte ens påstår att du manipulerade. Jag påstod att det var FÖRRÄDISKT och det påstod jag utifrån att ”jag som med mitt stora intresse för psykopati är vaken för manipulationer”.

      Jag hoppas nu detta är klargjort i grunden. Det du säger är förrädiskt, det står jag för, men inte det du tror att jag har givit uttryck för!

      Därmed lämnar jag denna sak och hoppas vi har försonats på denna punkt, som givetvis av dig upplevdes, med all rätt, som ett skamligt personangrepp!

      – – –

      Alltså till sakfrågan!

      Du inleder med följande:
      ”Jag börjar med det sista du skriver, om att ‘…SD:s inre idémakare är helt ointresserade av saken, men driver frågan enbart för att vinna röster’.”

      Hela den mening jag skrev lyder som följer: ”Sen undrar jag om inte SD:s inre idémakare är helt ointresserade av saken, men driver frågan enbart för att vinna röster. De kan ju inte låta sig framstå som ett enfrågeparti. Rent politiskt kunde (de) säkerligen ha valt den motsatta ståndpunkten, men då vänt sig till lite mera politiskt medvetna människor med sämre röstutfall som följd.”

      Med att citera mig ofullständigt gör du min fundering till ett påstående från min sida och därmed gör du mig orätt. Jag har överseende med det. Jag kan också göra sådana misstag och drar inga växlar på det.

      Självklart är du mera insatt i SD:s politiska idévärld än vad jag är. Men är du insatt i idémakarnas AVSIKT med att lansera frågan på sätt som de gör?
      Det tvivlar jag på därför att det är svårt att genomskåda andras avsikter. Och jag utgår från att du inte är en del av denna tankesmedja utan endast tar del av deras presenterade resultat.

      Alldeles självklart kan inte jag heller avgöra vilka avsikterna är med att låta partiet ha den aktuella målsättning inskriven i programmet. Men jag spekulerar och det är en annan sak än att påstå!
      Jag spekulerar givetvis i en riktning som stämmer överens med vad jag själv tror, annars hade jag skiljt mig från resten av hela mänskligheten. Med andra ord: det jag skrev är vad jag tror!

      Att jag tror att partier driver vissa frågor som rent valfläsk är ju inte underligt. Denna tro om partiernas manipulationer av opinioner är allmänt omhuldad. Det vore högst iögonenfallande om detta inte även gällde SD, liksom om det inte gällde min egen uppfattning om SD! Motsvarande gäller alla partier på hela skalan från vänster till höger. Det är som om det ligger i våra parlamentariska partiers själ att göra så, vilket är högst naturligt eftersom en valrörelse kan liknas vid en tävling där de flesta hedersbegrepp lyser med sin frånvaro.

      Du skriver: ”Jag kan meddela att du kan slopa den tanken på en gång. För flera i partiets ledning är detta en viktig fråga, och har så varit i många år.”

      Nej, jag slopar inte den tanken, vilket bör framgå av det nyss nämnda. Det hindrar dock inte att du antagligen har rätt i att det för ”flera i partiets ledning är detta en viktig fråga”. Det kan den ju vara av flera skäl och utesluter således inte det skäl som jag själv anför att jag misstänker kan finnas, även vid sidan av och samexisterande med vissa personers i ledningen sanna övertygelse.

      Därmed reses frågan om den berömda hönan och hennes ägg. Finns dessa personer du avser med i partiet på grund av tankesmedjans idémakare eller fanns dessa personer med från allra första början?

      Den frågan är kanske den allra intressantaste därför att därmed kan vi inte låsas som att partiet saknar historia. Den historia som vi aldrig kan blunda för. Och den historien är historien om ett parti som har vuxit fram ur extremhögern, vari många med nazistiska sympatier har dvalts. När partiet bytte namn, eller kanske snarare uppstod 1988 ur Framstegspartiet, och gjorde anspråk på att uppfattas som mer demokratiskt sinnat och rumsrent försvann förvisso en del av dessa medan andra säkert gjorde som Lars Ohly, förnekade sin egentliga ideologi!

      Som argument mot min valfäskhypotes skriver du: ”Jag menar, varför tror du att KD, som tidigare drivit frågan ganska hårt, har börjat backa från sin åsikt?”
      Jag kan bara svara att jag inte är insatt i deras taktiska överväganden.

      Du skriver också detta: ”När det gäller att stå upp för vad man anser är rätt och riktigt så är det för övrigt min ständiga drivkraft. Därför får jag lov att medge att jag blir illa berörd av det du skriver när det gäller min konversation med Glamouramamama. Du tar dig friheten att mena att det skulle handla om manipulation från min sida, att det skulle handla om någon form av politisk strategi som får mig att hålla med henne. Och DET gör mig förbannad.”

      Jo, den reaktionen förstod jag från början och just av det skälet uppmärksammade jag dig på att jag skrev ett inlägg där du är nämnd, allt för att du inte skulle missa möjligheten att gå i svaromål.

      Man ska stå för sina idéer och det hedrar dig att du gör det. Slingerbultar är det värsta jag vet och de värsta bland politiker. Man vet ju aldrig var man har dem och de drivs förmodligen av andra skäl än att driva en politisk fråga i hamn. Kanske deras mest brinnande intressen i vissa fall är att själva sitta närmast köttgrytan.

      Detta hindrar mig dock inte att konstatera att du SLÅR AN EN TON som jag uppfattar som ganska manipulativ. Vi är ju lite känsliga för tonen. Även du!
      Det betyder inte att du avsiktligt har försökt att manipulera. Du har givit henne credit för det hon sagt som stämmer med din egen åsikt. Och det är inget märkligt i sig. Det har du rätt att göra och det är inte det jag anklagar dig för.

      Det jag reagerar på är såldes att jag UPPFATTAR din TON som manipulativ. Ungefär som ”duktig flicka” och denna ”duktiga flicka” blir ditt slagträ mot Hemimamma.
      Det må vara hänt att du aldrig har menat så, men visst smeker du Glamouramamama medhårs och det kan uppfattas manipulativt. Jag uppfattar det så. Det kan jag inte sticka under stolen med. Men min uppfattning är ju ingalunda detsamma som att det måste vara sant.

      Här inskjuter jag också att jag tyvärr är alldeles för vetenskapligt inriktad för att hålla mig med övertygelsen att det finns sanningar då dessa enbart är uttalanden om verkligheten och alltså en slags karta. Och precis som varje orienterare vet så är det verkligheten och inte kartan som innehåller all information och alla detaljer. Karta är bara en förenklad beskrivning!
      Att det just är så mitt tänkande fungerar framgår säker av mitt resonemang ovan i abortfrågan.

      Här är en sak du skriver och som jag absolut inte ifrågasätter: ”Det jag skrivit i mina kommentarer till Glamouramamama kommer alltså från hjärtat.”

      Om jag nu har missat något i din kommentar så är du välkommen åter att lägga det för mina ögon så tar jag en titt igen!

      Må så gott och kram min lilla meningsmotståndare!

      (Vad vore livet utan begåvade meningsmotståndare? Tråkigt!)

      /Skvitt

      • Therese Borg skriver:

        Oj oj oj oj oj … DET kallar jag svar! 🙂

        Tack Skvitt, för att du verkligen tar vår diskussion på allvar och är så pass utförlig och saklig. Som du väl vid det här laget vant dig vid att få höra så kommer jag att ge ett svar…men det får vänta ett tag. Detsamma gäller vår andra diskussion här i din blogg.

        Tills vi hörs igen önskar jag dig allt gott. Och du får en kram tillbaka också 🙂

      • skvitt skriver:

        Tack Therese!
        /Skvitt

  2. glamouramamama skriver:

    Haha, Jag har jätteroligt över hur du tolkar vår diskussion, Skvitt. Jag känner mig som en liten spelare bland tre giganter som diskuterar. Och jag som bara tänkt gå in och ställa en fråga till Hemi 🙂

    • skvitt skriver:

      ”… liten … bland …”
      Men det är ju inte så jag jag ser på dig, ursäkta. Det var ju så att du valde att spela en mindre roll i bakgrunden, vilket ju är en annan sak. Det är ingen värdering av dig åt något håll.
      Och att jag alls gjorde ett referat av diskussionen var ju, som jag skriver, för att ge en bakgrund till varför jag publicerade min kommentar som ett separat inlägg hemma hos mig själv.
      Kram!
      /Skvitt

      • glamouramamama skriver:

        Jag vet inte vad hennes agenda var. Jag funderar mer på hur folk hade tagit emot hennes argument om hon inte var SD:are. Jag upplever att folk kommer bort från sakfrågan väldigt ofta enbart pga partitillhörighet. Jag vägrar att låta det styra min konversation. Jag har t.ex. samtalat med rasister som har stor humor, med kommunister som är emot abort, med liberaler som tyckte att det alliansen gjort med sjukförsäkringarna är fruktansvärt. Partier består av människor och människor är olika. Jag kan därför inte döma en person enbart utifrån ex. partitillhörighet. Just i abort frågan var jag och Therese överens. Att hon tillhör SD är i den frågan helt irrelevant, för mig. Jag försvarar inte henne, men jag tycker det är dumt när folk går ifrån sakfrågan och ger sig på Therese personligen enbart pga att hon tillhör SD. Eller att folk tillskriver/avskriver mig egenskaper pga min åsikt i EN fråga.
        Jag tog inte illa upp av din beskrivning. Jag tyckte som jag skrev att det var roligt att läsa din tolkning. Jag hade nämligen en annan uppfattning. Men jag håller den för mig själv *ler hemlighetsfullt*

        Åh, tack för komplimangen .

      • glamouramamama skriver:

        Såg att jag skev ofta två gånger….oops 🙂

      • skvitt skriver:

        Jo, jag håller med att även någon som i övrigt har helt andra åsikter ändå kan ha en åsikt man delar.
        Om vi antar att nynazister skulle uttala sig och i skarpa ordalag fördöma tjurfäktning, då kan jag ju inte svänga i frågan och säga att jag är för detta djurplågeri!

        Om vi däremot antar att de skulle demonstrera mot tjurfäktning i ett fackeltåg nedför Avenyn så hade jag inte gått i deras tåg!

        OK, det var ett drastiskt exempel, men tydligt.

        Du gjorde helt rätt i att säga din mening. Och som du såg så anser jag själv frågan väldigt svår. Jag ställer mig nog trots allt vid sidan av Hemimamma i denna sak, att värna om kvinnans rätt i första hand, framför fostrets. Det betyder inte att jag säger att du har en felaktig uppfattning för det, eftersom frågan inte har ett svar som är rätt och ett som är fel.

        Frågan är, om nazzarna skulle ha ett sådant fackeltåg, vore det för omsorgen om tjurarna eller för att dra röster?
        Och varför har SD sin inställning i abortfrågan?

        ”Jag vet inte vad hennes agenda var.” Det vet inte jag heller, men misstänker att det är för röstfiskets skull och för att ha något mera att komma med än bara invandrarfientlighet dold bakom lögner.

        (Jag tog bort ett ”ofta”. Det var väl det som skulle bort?)

        Kram och glädjande att du uppskattade komplimangen!
        /Skvitt

      • skvitt skriver:

        Den komplimang Glamouramamama tackar för är att jag avslöjar att jag tycker hon är söt. Hon är ju det, görsöt!
        /Skvitt

    • skvitt skriver:

      Blev det rätt med ”ofta”-reduceringen?
      /Skvitt

      • glamouramamama skriver:

        Helt rätt, nu verkar jag mycket mer intelligent 🙂 hihi. Tja, ska man hårddra det så kan ju lika gärna Hemimamma helt plötsligt vända och be om ursäkt enbart för att få över mig till hennes sida, om man nu ska börja tolka skribenters beteende ;). Nu tror jag verkligen inte att det var därför Hemi bad mig om ursäkt.
        Klart du kan ändra åsikt för att någon du inte tycker om tycker vad du tycker 🙂 hihi. Men du skulle nog förlora omgivningens förtroende ganska fort. 🙂
        Vad gäller abort, så är det som du säger en otroligt svår fråga. Men den behöver diskuteras mer istället för att skyfflas undan med en hänvisning till ”kvinnans rätt”.

        Jag skulle med glädje höra din åsikt om rätten till liv/död i tre exempel.

        1. Dödsstraff. De flesta är emot det . Ponera att du har en massmördare som HELT klart är skyldig. Det finns inga tvivel alls. Han kommer, när han kommer ut ur fängelse, att mörda igen. Varför är inte dödsstraff ok i detta fall?

        2. Dödsjuk kvinna/man, Det berömda fallet Candrah, vill avsluta sitt liv men måste begära tillstånd för att få göra detta, trots att hon är vid sina sinnens fulla bruk. Varför hindra en person i detta fall att slippa leva (vilket hänt med andra)?

        3. Kvinna gravid i vecka 18. Fostret är fullt friskt och kan om 4 veckor överleva utanför livmodern med hjälp. Kvinnan har rätt att avsluta fostrets liv utan att be om tillstånd. 1 dag senare måste hon be om tillstånd. Varför är fostrets liv värt mer dagen efter 18 fullgågna veckor?

        Anledningen till varför jag vill höra dina tankar kring detta är ingalunda för att se om jag kan ”sätta dit dig” jag är genuint nyfiken, Du skriver väldigt bra och kommer med intressanta inlägg. Jag är alltid villig att lära mig mer och se saker ur andras perspektiv. Nu vill jag se ditt :).

      • skvitt skriver:

        Hoppas du har tålamod, för svaret dröjer pga lite tidsbrist just nu. Jag vill ha tid på mig för ett utförligt svar, för detta kräver ett sådant. Det går inte att bara rafsa ihop några rader.
        Kram!
        /Skvitt

  3. HEMIMAMMA skriver:

    *Står upp och applåderar*

    Hon har kanske inte funnit en överkvinna i mig (kan säkert diskuteras) men hon har fanimej funnit en överman i dig (och tacksam är jag över den saken, inte tu tal om saken) och blotta frånvaron av vidare kommentarer bevisar den saken.

    Allra helst om man ser till hur hon vrider saken och låter hejdukarna/följarna av hennes blogg manipuleras…

    http://thereseborg.wordpress.com/2011/07/16/stockholmsbombningen-ur-ett-muslimskt-perspektiv-diskutera/

    ”Därför kommer nu en uppmaning. Ge gärna er syn på det skrivna! Diskutera med varandra, och med mig när jag får kraft att ge mig in i matchen. Men, och detta kommer jag att vara stenhård med, håll kommentarerna fria från alla former av osakligheter och nedsättande epitet. Jag vill se en diskussion som förs på en så pass hög nivå att den kan bli givande och lärorik för alla inblandade. Håller man sig inte till dessa regler får man inte sina kommentarer godkända.”

    Det gäller alla utom henne?

    Hemikram ♥

  4. HEMIMAMMA skriver:

    Det viktigaste inlägget i denna fråga, där jag upptäckte att ledningen för SD började städa upp sina ”gamla” värderingar och dölja och ta bort gammalt material och detta var på den tiden INNAN jag lärde mig skärmdumpa och spara bevis…

    http://hemimammashetsiga.wordpress.com/2010/09/24/hemimammas-kamp-arbetsloshet-och-radsla-ar-branslet-klassavstanden-ar-gnistan/

  5. HEMIMAMMA skriver:

    Menar du?

    Är det du som gjort den? Det vore ju just typiskt om jag använt en av dina bilder igen utan att veta om det…

    Hemikram ♥

    • skvitt skriver:

      Jo, men fan vet var jag lade ut den någonstans. Jag har ju fler bloggar, fler än du vet om och fler än jag själv kan hålla reda på.
      🙂
      Kram!
      /Skvitt

  6. skvitt skriver:

    Tilläggsläsning:
    http://mandysblogg.wordpress.com/2011/07/17/what-a-waste/#comment-483
    Se då också Skvitts kommentar!
    /Skvitt

  7. *Mandy* skriver:

    Jag har aldrig ställts inför valet att abortera ett foster eller ej, då kan man kanske egentligen inte tycka så mycket, kan jag tänka.
    Men. Tänk att man är ett av dessa foster som mamman VILLE abortera men inte fick, för att det var i v 18+3. Och mamman i hela sitt liv låter barnet veta det… Är det ett värdigt liv? Är det bättre att låta ett oönskat foster växa upp oälskat och oönskat, än att abortera??
    Och ger vi då som alternativ ”föd barnet och adoptera bort det” så har du ju en stämpel på dig för resten av livet. Tror inte att vi som svenskar generellt skulle se med blida ögon på en kvinna som väljer att adoptera bort sitt barn, om det inte föreligger synnerligen goda skäl för detta.

    • skvitt skriver:

      Undra hur barnet tar det om man säger att du finns till för att kondomen var för gammal?

      Nåja, vad vet vi om det. I avvaktan på att människor med denna tillkomsthistorik hör av sig och berättar så får jag bjuda på världens bortförklaring:

      Kalle är en mästare på just sådana förklaringar.
      Just nu står han inför skranket eftersom han nekar till att han är far till barnet.
      På frågan om han erkänner att han haft samlag med barnets mor vid den aktuella tidpunkten svarar han ja och ombeds då att berätta vad som hände.

      När hans berättelse kommer till slutet låten den så här: ”Och då när jag märker att det ska till att gå för mig tänker jag dra ur och avbryta, men just då vräks dörren upp och hennes mamma kommer in, blir fly förbannad och skriker något jag inte minns och så sparkar hon mig i arslet så jag far in igen! Så det är ju barnets mormor som är far till barnet!”

    • *Mandy* skriver:

      Jag som tyckte att mitt tänk och mina argument igår var så bra… men dina är onekligen bättre GlamMom!! Nu vet jag helt plötsligt inte vad jag tycker… ska fundera lite på det 😉

      • skvitt skriver:

        Nu har jag inte tid mer er för ögonblicket men uppskattar era kommentarer väldans mycket. Ni kan ju hålla diskussionen levande med varandra här så går jag in och läser när jag får tid!
        Ha det riktigt trevligt båda två!
        /Skvitt

      • glamouramamama skriver:

        Mina åsikter har förändrats under årens gång. Vet att jag var helt för kvinnors rätt till abort hela graviditeten när jag var yngre men det har förändrats under åren. Jag vill inte ta bort abort men det ska inte göras så lättvindligt. Vi för diskussioner om dödstraff och hävdar mördares rätt till liv men vi gör abort som om det inte vore något och hänvisar till att de är cellklumpar. Även du har varit en cellklump en gång. 🙂

  8. glamouramamama skriver:

    Så eftersom vi aldrig varit i krig, kan vi därmed inte tycka att krig är hemskt?
    Jag har ställts inför valet att göra abort 4 gånger. Men för mig kändes det aldrig som ett val. När jag fick reda på att jag var med barn så kände jag att jag omöjligt kunde göra abort. Jag var helt förstörd när jag bokade aborttid för ett av dom, dock förlorade jag det barnet några veckor senare. När jag förlorade två av fostrena sörjde jag som om jag förlorat barn.
    Man kan aldrig garantera att en person kommer vara lycklig i livet, oavsett om den föds önskad eller oönskad. Det finns barn som blivit mördade av sina mammor trots att de var önskade från början…så, det argumentett köper jag inte. Men ni kan ju alltid fråga adopterade barn om de mår dåligt över att deras mamma inte aborterade dom?

    Jag vet inte, jag ser med mer blida ögon på en kvinna som valt att föda fram och adoptera bort sitt barn till barnlösa föräldrar än en som gör abort utan anledning eftersom hon slarvat med skydd. Den ena ger en fantastisk gåva till de som inte kan själva och den andra tja, är en slarver.

    Ett exempel:
    En kvinna gör abort i vecka 9. Vänner och läkare säger: ”Det är bara ett foster och har inget eget liv.”
    En kvinna förlorar sitt foster i vecka 9. Läkare erbjuder psykologhjälp för att bearbeta förlusten. Vänner och släkt sörjer det förlorade BARNET.

    Eller skulle du säga till den andra kvinnan att : Äh det var väl ingen förlust. Det var bara ett foster?

  9. glamouramamama skriver:

    oops igen, jag och teknik, råkade skicka samma två gånger. Editmaster – do your work! 😉

    • skvitt skriver:

      Det har hänt mig också, så bekymra dig inte. Jag vet inte hur det går till ibland.

      Det var en gång på AB-bloggen som Hemimamma skrev att jag hade några kommentarer att ta bort.
      Tror du jag fattade vilka hon menade, tror du jag såg det själv?
      Nejdå, det tog nog en vecka innan jag såg det. Då hade jag samma kommentar 5 ggr!

      Tekniken lever sitt eget liv ibland. Nu tar jag bort den ena kommentaren i all fall.
      Just nu hinner jag inte svara på din kommentar, men det ska bli.

      Det är även en annan kommentar som du ska ha svar på. Den har jag tänkt utveckla så till den grad att det istället blir ett inlägg.

      När jag är klar med det så ska jag meddela dig!
      Kram!
      /Skvitt

  10. […] jag har så dåligt samvete att jag ännu inte har svarat Glamouramamama. Jag lovade ett långt svar och det har ännu inte blivit […]

  11. […] är inlägget där Glamouramamama ställde sina […]

  12. […] Svar till Glamouramamama som ställde några frågor till mig i mitt inlägg ”Abort, etik och en spännande duell med SD”. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s