Kategorier

Arkiv

Man blir mörkrädd för mindre!


Ett stort tack till HEMIMAMMA för hennes inlägg om Marian Radetzki. Killen är professor i nationalekonomi och har så fascistoida idéer att man faller baklänges. Men han är ju polsk jude så han vet väl att man kan klara sig på i stort sett ingenting! Det är ju liksom bevisat en gång för alla.

Och man kan ju tränga ihop sig och dela på bostad och hyra, så att 5000 kronor räcker hela månaden!

Klicka nu på HEMIMAMMA-länken ovan och se videon!

Och om ni tror han är ensam om sina sjuka idéer, då ska ni klicka här!

Tror ni att priserna kommer att sjunka, då klickar ni här och här!

För den händelse att SVT Play skulle få för sig att ta bort videon, så finns den även på Youtube i en kortare version.

Galenpannan menar att de lågutbildade som kanske tjänar tio till elva tusen i månaden, producerar inte ett värde för mer än 5000 kronor!

Aha! I så fall går alltså företagen back varje månad på dessa personer. Med sociala avgifterna så backar företagen med minst 10.000 månadsvis!

Nåja, den uppenbara lögnen sväljer i alla fall inte jag. Det skulle ju innebära att förtagen är mera generösa än soc.

Den som tror att företagen sysslar med välgörenhet kan ju fortsätta att tro på Timbro och professorer i ekonomi!

Jag tror mer på Meduza, som tycks vara mera begåvad ekonom än Marian Radetzki, som knappas gör skäl för sin skattefinansierade lön från Luleå Tekniska Universitet.

Läs också Lasses Hämndsida ”Några goda korn av sanningen”.

 

Annonser

13 kommentarer on “Man blir mörkrädd för mindre!”

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Jag drömmer mardrömmar om denne man i tid och otid och har gjort det allt sedan jag lade ut detta klippet första gången för drygt ett år sedan…

    Hemikramar ♥

  2. Lars Haglund skriver:

    Kikar in efter ditt besök på min nu stillastående sida. Tack! 🙂

    Passar på att babbla lite tankar:

    Ekonomerna styr det mesta idag. Empati, medkänsla och solidaritet är ekonomiskt kontraproduktivt, resonerar man med miniräknaren i hand. Om man inte är funtad så att andra hjärnfunktioner dominerar.

    Att anlita en städare genererar inga intäkter, därför är värdet inte högre än de besparingar man kan göra. Frågan blir då hur mycket man tjänar i reda pengar på att ha rena lokaler, att man alltså kan ta sig fram där och ha det så pass drägligt att annan personal kan producera intäkter och stanna kvar i företaget
    (Då jag läste grundkursen i företagsekonomi på tre år, ägnades tio minuter åt värdet av att vårda sin personal. Dock endast med fokus på att de skulle bli effektivare. Mina frågor om etik besvarades med en handviftning.)
    Enligt de styrande ekonomerna är vi inte här för att ha trevligt.. Vi är här för att DE ska ha det trevligt.

    Föreställer mig att exempelvis SJ är något man ”håller på med” för att göra sig en hacka. Uppgiften att transportera och serva passagerare är sekundär varför man vill slippa stanna på så många stationer som möjligt i syfte att spara och därför ekonomiskt effektivisera färden mellan punkt A och punkt B.
    Om intresset istället låg i själva tågen och uppdraget att serva landet med ett transportmedel där så många som möjligt skulle kunna färdas till ett så lågt pris som möjligt… då skulle det förmodligen se helt annorlunda ut.

    Jag tror att intresset för själva produkten eller tjänstens egenvärde ofta är ganska lågt, vilket det inte varit om exempelvis en tekniker eller en praktiker basade. Nu är det istället ofta renodlade ekonomer (pingviner) som styr. Utan bankkontakterna och lånefinansiering hade de förmodligen varit fullständigt handikappade.

    Är det någon som tror att gubbarna på Ericsson är primärt intresserade av mobiltelefoner eller att Volvos ledning är intresserade av tekniken i bilarna annat än som konkurrensmedel och försäljningsargument?

    Skulle det vara någon ordning på torpet hade det varit extra skatt (som man med glädje betalat) på exempelvis robotar, vilka man kunnat anskaffa tack vare de ekonomiska och tekniska resurser som anställda och senare utmanövrerade människor utgjort förutsättningar för. DÅ hade tekniken kommit alla tillgodo.

    Egentligen är det inte såå mycket man kan göra i Sverige då man måste anpassa sig till andra länder. Så länge man har ”slavarbetare” i Korea och Kina m.fl. blir det svårt att konkurrera med våra kostnader för arbete. Men, man skulle kunna försöka åstadkomma en förändring på sikt… om intresse fanns.

    Lite lustigt med Marian Radetzki… Han för ett resonemang som skapar de klyftor och den fattigdom som fick folket att följa Hitler i ”förändringsarbetet”… Därmed ”utraderar han på sikt sig själv”. Kan det vara en tröst?

    • skvitt skriver:

      En arbetares arbetskraft köps av företagaren för att skapa ett värde, och han får betalt för tiden han ställer sig till förfogande, inte för det värde han skapar!

      Om allt går som företagaren vill så tillförs ett värde av arbetaren som överstiger vad det kostar företagaren för den tid han har köpt arbetskraften. Så uppstår vinsten!

      Det värde en städare skapar är lite svårare att direkt se. Man kan inte sälja golven, toaletterna och pentry-utrymmena hur rena de än är. Men städa är ändå något som måste göras. Utan städaren kan man förvisso låta någon som står i produktionen tas ur densamma och sköta städningen vid behov. På små företag görs det ju så.
      Då minskar produktionen under tiden som han städar, därmed minskar vinsten!

      I konkurrensen mellan olika företag måste produktionskostnaden minimeras så långt möjligt. Det kan ske på flera sätt.
      Mekanisering och robotisering ökar arbetarens effektivitet. Man kan också driva upp själva arbetstakten, därför var tidsstudiemannen så viktig och populär på 60- och 70-talen. Slutligen kan man sänka företagsbeskattning, sociala avgifter och lönen. Att sänka de sociala avgifterna är egentligen identiskt med att sänka lönen eftersom det är arbetarens avstådda lön, vilket alla inte tänker på.

      Den företagare som tycker att de anställda ska arbeta i ett lugnt och trivsamt tempo och ha en god lön måste göra avkall på sin intjänade vinst. Därmed finns mindre utrymme för hans egen förtjänst och vällevnad, men vad värre är, är att hans utrymme för pruduktutveckling, investeringar och marknadsföring minskar.
      En sådan företagare riskerar att slås ut på marknaden, såvida han inte har en helt unik produkt som han är ensam om, och det är ju inte många som har det.
      Därför är det inte lätt att hitta de goda företagarna som visar de anställda uppskattning, omsorg och empati, samt ser dem som människor och inte enbart som produktionsenheter, som man har enbart för att man inte klarar sig utan dem.

      Det här innebär att en företagare inte anställer en enda arbetare som inte behövs, oavsett hur billigt han får sin arbetskraft.

      Vad en företagare uteslutande är intresserad av är att hitta en produkt som kan tillverkas med maximal vinst, eller en tjänst han kan sälja till maximal förtjänst. Mer än så är han sällan intresserad av sin produkt eller tjänst, även om han kan tala i lyriska ordalag för dessa.

      Maximal vinst, det är vad Timbro och Marian Radetzki, Reinfeldt och kompani, med flera propagerar för med alla tänkbara metoder såsom lögnaktig statistik och retorik samt med lömsk demagogi!

      Att de här idéerna som de nu för fram med allt större iver har eskalerat på senare tid beror uteslutande på att produktionen har tagit fart och nått en hotande hög nivå i länder med sämre löner, förmåner och trygghet. Det vill man möta med att försämra det för arbetarna i de gamla industriländerna och vi kommer att få se mera av det i framtiden!

      Givetvis är ekonomutbildningar fulla med samma retorik och att empati inte ligger på schemat är ju alldeles självklart. Empati är inte ens en vinstgivande faktor i privat vårdsektor, där varje vårdtagare ska skötas med ett minimum av personal och med ett maximum av effektivitet. Det är inte konstigt att det uppstår vanvård, gamlingar inlåsta nattetid utan personal och åldringar som glöms bort på toaletten, samt får nöja sig med en kopp kaffe per dag.

      Du har med andra ord rätt i vad du säger, med undantag för städaren, vars vinstproduktion är lite dold. Och just därför är det sällan städaren ”syns” så länge den sköter sitt jobb!

      Tack för din kommentar och tack för att du också har uppmärksammat denne fascistoide nationalekonom!
      /Skvitt

  3. Lasse skriver:

    Jodå, jag har nog rätt angående städaren också då det gäller Radetzkis resonemang. (Vad jag var ute efter, är förståelsen för de ekonomiska resonemangen vi ogillar. Ofta saknas denna förståelse varpå det förs många osakliga diskussioner baserade på tyckande.)

    I dessa sammanhang kan vi lägga in synsättet att arbete = lönearbete. Arbete med att sköta hem och barn ger inget direkt klirr i kassan, inte att utbilda heller. De stora vinsterna av detta är indirekta och därför är bland annat dessa grupper diskriminerade.

    Det var lite kort nu då jag måste pila iväg. Kul att se du vet vad du pratar om. 🙂

  4. skvitt skriver:

    I den kapitalistiska ekonomin räknas bara penningvinsten, men alldeles självklart bidrar även oavlönat arbete till ekonomin.

    Lagar man mat så tillför man ett värde, förädling, även om det inte är prissatt. Lika så om vi hugger ved åt oss själva.

    Skjuter jag en älg olovligt och inte åker fast för det är det ingen annan än jag själv som tjänar på det. Säljer jag köttet gör jag en vinst och plötsligt handlar det om något annat, men i båda fallen är det ekonomi!

    När bladen omvandlar solljuset så är även det ekonomi och kan vara olika ekonomiskt energiutnyttjande från växt till växt. Det är inte kapitalism, ej heller kommunism, men det är alltså ekonomi i vid mening!

    /Skvitt

  5. skvitt skriver:

    Du har också rätt i att det finns hos vissa mera tyckande än kunskap.

    Jag lyfter ofta fram detta som exempel på saken:
    ”Fanns det inga företagare hade vi ju inga jobb!”

    Då syftas det alltid på de privata företagen. Och då menar man att sådana skulle inte finnas om folk inte fick göra en vinst på sina satsade pengar. Det sista är förvisso sant!

    Detta leder till slutsatsen: ”Ingen vinst – inga jobb!”
    Vinsten ligger i förädlingsarbetet och det finns inget som säger att sådant måste skötas av privata företag!

    /Skvitt

  6. […] Ut med det gamla – in med det nya! […]

  7. […] Ut med det gamla – in med det nya! […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s