Kategorier

Arkiv

Bara en bild!

Mozeraterna.jpg


Uppskattad bild

En bild som var uppskattad, är denna:

Sjuka bilar.jpg

Här kommer en till på samma tema

Alla säger.jpg

Och så har vi ju denna!

Moderater och människosyn.jpg

Moderazisterna saknar samvete och moral.


Terrorismen i nytt sken, del 27

Den 11/9 som hand i handske, 1

Och visst passar den 11/9 som hand i handske den amerikanska utrikespolitiken.

Jämför man vad USA har fått ut av den 11/9 med vad den förmodade terrorledaren Usama bin Laden fått ut av det så är det en skillnad så stor att den i sig får en att omvärdera den officiella bilden om vem som låg bakom.

Endast detta bör räcka för att ifrågasätta allt i den officiella versionen.

¤ Då sticker det i ögonen att USA inte har kunnat styrka sina bevis mot bin Laden.

¤ Då sticker det i ögonen att folk som Atta kan agera helt öppet på amerikansk mark utan att deras aktiviteter ens undersöks.

¤ Då sticker det i ögonen att USA inte har låtit högsta ledningen för CIA och FBI svara på vad de gjorde för att förhindra att attackerna kunde genomföras.

Pressen skrev direkt efter den 11/9 att dessa chefer nu skulle få det hett om öronen, men det har inte blivit några undersökningar, förhör eller påföljder. Det pågår ingen undersökning! Den ligge nere med motiveringen att USA nu befinner sig i krig och man måste använda sina resurser till det i första hand. Har, som von Bülow antyder, de amerikanska underrättelseorganisationerna legat bakom och har Bushadministrationen givit sina sanktioner till dem, då och endast då, kan jag förstå att man inte utreder skuldfrågan med hänvisning till kriget. I annat fall måste skuldfrågan verkligen utredas!

Sept 2001 11.jpg

Man kan inte gå i krig med en underrättelsetjänst om man inte kan lita på att den gör sitt jobb! Enkelt. Alla måste förstå en sådan sak. Kvar står faktum: det pågår ingen utredning, men det pågår ett krig!

”Det som har skett och fortsatt sker i underrättelsetjänstens namn är i verkligheten förbrytelser”, säger von Bülow. Glöm inte dessa ord! Underrättelseorganisationer använder 90 % av sin tid på att lägga ut falska ledtrådar. Glöm inte detta heller. Det leder till att den som antyder dess inblandning beskylls för att vara sjuk. Glöm heller inte detta. CIA-chefen Allan Dulles: jag bestämmer själv över Kongressen! Glöm det aldrig!

Och motivet: att kontrollera gasen och oljan i världen.

Usama tycks vara en bifigur i det stora spelet. Han har en biroll, ja näst intill är han en statist i det stora dramat om vem som har världsherraväldet. Han har nästan spelat ut sin roll. USA behöver honom inte mera.

Många fortsätter ännu att komma med ”bevis” mot Usama, al Qaida och Afghanistan, vilka man ställer sig tveksam till: Ur Aftonbladet (som är en av de ivrigaste svenska tidningarna när det gäller att backa upp USA:s version) den 24/3 2002: Nu har ett laboratorium under uppbyggnad upptäckts utanför Kandahar i Afghanistan. Enligt myndigheterna har man funnit dokument och utrustning på platsen som tyder på att laboratoriet skulle användas för att tillverka mjältbrandssmitta. Fyndet ger en inblick i hur omfattande alQaidas strävan att framställa vapen var.

Men USA fortsätter att genomsöka Afghanistan i jakten på nya bevis kring al-Qaidas vapenprogram.”

Denna nyhet hittades på av britterna, så i sanningens namn skall vi inte skylla allt på USA.

Så skriver medierna, när nyheterna kommer från USA. Och, kan vi nu tillägga, Storbritannien.

Vi kan också säga: När nyheterna kommer från maktens boning.

Nästa avsnitt.


Terrorismen i nytt sken, del 26

Den 11/9 som hand i handske, 2

Jörgen Hassler, skriver:

”Den 10 september har USA en president som allmänt anses vara en clown. Många tycker dessutom att det faktum att han kom till makten genom ett utslag i en domstol där hans pappa och en nära vän tillsatt många av ledamöterna gör det svårt att kalla honom folkvald, att processen i Florida, den delstat som styrs av hans bror, närmast luktar valfusk.

De styrande har svårt att förklara varför de styr. Samtidigt ifrågasätts makten av en protestvåg underifrån – de globala protesterna mot nyliberalismen.

Ett par veckor senare lyssnar 79 procent på ett tal av sagde president. 95 procent av befolkningen stöder honom i ”kriget mot terrorismen”.

Uppslutningen är i det närmaste total.

Varje ifrågasättande av den rådande ordningen kan vrängas till en spottloska i ansiktet på de döda eller deras familjer. Och den statsapparat som från första stund bemött protesterna med batonger, tårgas och gummikulor kommer inte att behöva be två gånger för att få utvidgade befogenheter eller allmän acceptans för ingripanden mot dem som trotsar högervinden och marscherar på gatorna.

Vinnarna sitter i Pentagon, och i de stora vapentillverkarnas huvudkontor. Veckan innan attentatet publicerar Ben Cohen en sarkastisk annons på Alternet: ’FIENDE SÖKES. Seriös fiende sökes för att rättfärdiga Pentagons nya budget. Försvarsindustrin är desperat. Intresserade fiender sänder foto, brev och video till…’

Pengar att betala fienden finns säkert, försvarsindustrin lägger årligen en halv miljard kronor på lobbying.

Texten som följer är full av frågor: Varför ökar Bush Pentagons anslag med 330 miljarder kronor? Varför använder USA tre gånger så mycket pengar till krigsmaskinen som Kina, Ryssland, Kuba, Iran, Irak, Libyen, Nordkorea, Sudan och Syrien tillsammans? Varför lägger vi 3 500 miljarder på krigsindustrin, men bara 420 miljarder på utbildning?

När presidenten vänder sig till kongressen för att begära resurser för att föra kriget mot terrorismen får han inte bara sin vilja igenom – anslagen dubblas.

Den amerikanska clownen visar sig ha en sheriffstjärna under kostymen. Han drar pistolen ur hölstret och frågar ’Är ni med mig, eller är ni med skurken i bergen?’ Alla de framstående medborgarna i ’den globala byn’ försäkrar att dom är med sheriffen.

Sept 2001 11.jpg

När tvillingtornen rasade glömdes alla otrevligheter: fiaskot i WTO, gruset i FTAA-förhandlingarna, bråket om Kyotofördraget, grälet om rasismen i Durban, otrevligheterna i Colombia, det politiska nederlaget i Kosova, de amerikanska vapen som riktas mot stenkastande ungdomar i Palestina, ifrågasättandet av angreppen på Irak.

Alla som inte sluter upp kring överhetens projekt och kapitalismens politiska institutioner kan tryckas till som motståndare till det öppna demokratiska samhället.

Men Bush är inte bara världssheriff. Han är också den amerikanska oljeindustrins president, mannen som gått till val på att garantera tillgång på billig olja i obegränsad mängd, den olja som driver ’the American way of life’.

De länder som nu nämns som första mål i kampen mot terrorismen och de regeringar som härbärgerar eller legitimerar den – Afghanistan, Irak, Libyen och Sudan – har förutom regeringar som i varierande grad hänvisar till islam en sak gemensamt: olja som de amerikanska jätteföretagen inte har tillgång till.

Dessutom: med Saudiarabien, Kuwait, Turkiet, Azerbajdjan och Turkmenistan som gamla allierade, Afghanistan och Irak invaderade eller på andra sätt gjorda till marionetter och kärnvapenmakten Pakistan neutraliserad är Iran helt inringat.

Kanske kan en sådan ’stabilitet’ då skapas i landet att det blir möjligt att bygga den oljeledning från Kaspiska havet till Persiska viken som skulle göra det möjligt att utvinna den kaspiska regionens ofantliga oljereserver utan att frakta dem den politiskt känsliga vägen genom Ryssland eller den dyra omvägen via Turkiet.

Hur som helst blir det säkert möjligt att nå målet för den kamp Islam Karimov, president i Uzbekistan satt upp: att tillsammans med amerikanska oljebolag bygga en pipeline från Uzbekistan via Afghanistan till Pakistan.

Redan innan den 11 september verkade den mystiske mannen med turbanen och de medeltida idealen, Osama bin Laden, för bra för att vara sann. Efter attacken mot USA ser han ut som ett strategiskt och politiskt litet underverk.

Då det gäller att gå USA:s ärenden. Eller, om det gäller att föra islam framåt: dess största katastrof sedan islam grundades av Muhammed år 622 e. Kr.

Nästa avsnitt.


Terrorismen i nytt sken, del 25

Carlyle Group

Jon Veman uppmärksammade mig genom svenska Indymedia på The Carlyle Group i Washington DC, världens största enskilda förvaltare av privata tillgångar, med investeringsfonder som uppgår till över 12 miljarder dollar. Den investerar allra mest i vapentillverkning och vapensystem, samt i underleverantörer till dessa bolag. 1998 var banken genom sina hel- eller delägda vapenbolag nr 18 på listan av leverantörer till Pentagon.

Idag är den nr 11.

Då försvarsminister Donald Rumsfeld den 22 oktober 2001 sa att kriget mot terrorismen “kanske inte tar slut under vår livstid”, så meddelade dagen därpå United Defense, ett av banken delägt bolag, att det skulle introducera aktier på börsen till ett värde på upp till 300 miljoner dollar. I svenska pengar över tre miljarder kronor!

Banken har direkt kontakt med topphönsen i Bush-administrationen. Bland annat genom bankens ordförande, Frank C. Carlucci, som är ungdomsvän till Donald Rumsfeld. Men även genom en av bankens delägare, vilken råkar vara far till USA:s nuvarande president. När fadern själv var president, hette hans utrikesminister James Baker och han är nu också en av Carlyle Groups delägare.

Så när presidenten höjer försvarsbudgeten hamnar mycket pengar i Carlyle Group och dess ägare och kunder berikas.

En av dessa kunder är faktiskt familjen bin Laden, vilken har placerat tre miljarder dollar i Carlyle Group och enligt Wall Street Journal förväntas få en avkastning på 40% under 2002! En sådan enorm avkastning kan endast vapenindustrin bidraga med. Vad familjen Bush kommer att tjäna på den höjda försvarsbudgeten avslöjar dock inte tidningen.

Sept 2001 11.jpg

Man kan konstatera att världen är väldigt liten uppe i maktens absoluta topp. Bin Laden investerar i en bank, som bara går bättre och bättre ju mer försvarsanslagen i USA ökar och ju mer oroshärdar som finns i världen. Den som bestämmer försvarsanslagens storlek och som har en unik möjlighet att påverka hur oroshärdarna utvecklar sig i världen är presidenten i USA och hans far är delägare i en bank som omedelbart tjänar på försvarsanslagens storlek och världens oroshärdar. Och som en händelse har banken en högt uppsatt anställd, som har varit premiärminister i ett land som är USA:s bästa bundsförvant, Storbritannien. En man som har ett gigantiskt kontaktnät. Jag talar om John Major.

Hade bara fattats att i denna lilla värld på maktens topp, familjen Bush och familjen bin Laden hade umgåtts! Eller hur? Och det är så det förhåller sig. Enligt Wall Street Journal har de åtminstone träffats två gånger och George Bush sr tackade så artigt för senast! Överraskande? Nu anklagar den ena familjens son den andra familjens son för hänsynslösa terrorhandlingar mot hans land.

Världen kan väl inte bli mindre än så, på tronens topp?

Nästa avsnitt.


Terrorismen i nytt sken, del 24

Bushs och hans stab.

Sept 2001 11.jpg

”Oljeindustrin är utan tvivel den bransch som kommer att ha det största inflytandet på Bushs politik”, skriver Ataulfo Riera profetiskt i anslutning till senaste presidentvalet i USA. ”Hans regering saknar en gräns mellan affärsvärlden och politiken”, har det sagts. Jag vill tillägga att han också för en politik som direkt gynnar hans egen privata ekonomi! Vilket är en mycket allvarlig anklagelse mot en regeringschef.

George W Bush junior, var för många före presidentskapet mest känd för sin hårda linje att aldrig benåda en dödsdömd. Vissa utnämnde honom till massmördare.

Mindre känt var väl att han har ett förflutet i oljebranschen och människorna han har omkring sig kommer nästintill uteslutande därifrån. Oljemagnaterna gav 9 miljoner dollar till Bushs valkampanj. Det är denne Bush, som ber Dashle begränsa utredningen kring händelserna den 11/9!

Hans far George W Bush senior är, som alltså redan sagts, en av delägarna i Carlyle Group.

Vicepresidenten Dick Cheney f.d. styrelseordförande för Halliburton, ett multinationellt oljebolag i 90 länder. Och det oljeserviceföretag, som är störst i världen.

Likt Bush visste Cheney att berika sig på Gulfkriget 1991. Han var, som försvarsminister åt presidenten/pappan George W. Bush senior, före detta CIA-chef, en av krigets huvudaktörer. Efteråt fick hans bolag mycket feta kontrakt av Persiska vikens oljegiganter. Med tillägget ”tack för goda tjänster”.

Det är denne Dick Cheney, som oroar sig för att utredningen av kapningarna skall ta resurser från ansträngningarna i kriget mot terrorism och tycker att man inte skall lägga möda på en sådan utredning.

Dick Cheney sa i ett tal 1998:”Jag kan inte komma på något tillfälle då en region så snabbt blivit så strategiskt viktig, som den kaspiska.” Och det har han absolut rätt i. På den insikten kan man alltså bli vicepresident i USA.

Condoleeza Rice i nationella säkerhetsrådet, sitter i styrelsen för oljejätten Chevron, och har fått en oljetanker döpt efter sig.

Rice har klargjort att USA:s politik mer än tidigare ska inriktas på direkt och/eller indirekt kontroll av de viktigaste energikällorna i världen. Hon har aviserat en hårdare politik gentemot Ryssland och att på Rysslands bekostnad lägga beslag på olje- och gasfyndigheterna i Kaukasus och Centralasien.”

Presidentens barndomsvän, Handelsministern Don Evans blev rik som styrelseordförande för företaget Tom Brown och som vd för TM/Sharp Drilling och är medlem i Independent Petroleum Association of America.

Med utnämningen av generalen Colin Powell till utrikesminister kan militarismen och USAimperialismen återigen fira triumfer. Han har en lång blodig armékarriär bakom sig.

Då amerikanska soldater i maj 1968 mördade 375 civila barn, kvinnor och män i byn My Lai (också känd som Song My) i Vietnam, utan tillstymmelse till miltära skäl, var Powell den områdesansvarige officeren. Han försökte tysta ner händelsen allt vad han kunde (Slutet på den historien blev att löjtnant Caley utsågs som den högste ansvarige för massakern och dömdes, om jag minns rätt, till 20 års fängelse, men släpptes efter ett drygt år! Han lever nu tillbakadraget men ändå som en respekterad man i ett mindre samhälle i USA.).

Powell satt i nationella säkerhetsrådet under Ronald Reagans presidentskap på 1980-talet. Han utformade politiken bakom contras-gerillan i Nicaragua mot den sandinistiska regeringen och mot gerillan i El Salvador. 1989 ledde han som arméstabschef invasionen i Panama, som dödade tusentals människor. Och 1991 ledde Powell USA i kriget mot Irak som kostade minst 100 000 irakier livet. Och fortsätter att så göra.

Energiminister Spencer Abraham, som alltid går emot allt som minskar bensinförsäljningen, och inrikesminister Gale Norton är bägge gamla i oljebranschen. Abraham och Norton är kända för att vilja öppna nationalparkerna i Alaska för oljeexploatering, samt för gruv- och trävarubranschen. Norton har arbetat åt Mountain States Legal Foundation, som motsätter sig alla miljöskyddslagar. Verkade i Colorado också för en lag som diskriminerar homosexuella.

Christine Whitman basar för miljöskyddet. Då hon hade motsvarande post i delstaten New Jersey nedmonterade hon detta.

Oljeindustrin stöttas av militären och transportminister Norman Y. Mineta, vilken har nära band till det militärindustriella komplexet. Han satt tidigare i styrelsen för Lockheed-Martin, världens största tillverkare av militärflygplan, vapen och raketer.

Försvarsministern Donald Rumsfeld, tidigare styrelseordförande för multinationella GD Seral och General Instrument Corp, tillkännagav att de militära utgifterna ska öka kraftigt.

Justitieminister John Ascoroft, är rabiat motståndare till aborter och vill förbjuda p-piller. (Är god vän till Frank Carlucci, alltså f d försvarsminister under George W Bush, och som sagt ordförande i Carlyle Group.)

Skolminister Rod Paige vill att det endast ska finnas privata friskolor, där undervisningen ska anpassas efter vilken samhällsklass eleverna tillhör.

Otto Reich har nyligen utsetts till biträdande minister för Utrikesdepartementet, med ansvar för Västra Halvklotet. Administrationen valde en ovanlig procedur för att utse honom, vilket förhindrade att han kunde utfrågas av potentiella kritiker inom kongressen angående stödet till terroristerna och massmördarna Orlando Bosch och Louis Posada Carilles.

Elliot Abrahams var inblandad i Iran-Contras-affären och dömdes -91 för att ha ”vilselett kongressen”. Han benådades av Bush den äldre och har av sonen utsetts till chef för ”Kontoret för demokrati och mänskliga rättigheter”, vilket mest påminner om att göra bocken till trädgårdsmästare.

John Negroponte var under 80-talet ambassadör i Honduras och blev av sin föregångare på posten anklagad för att ignorera regimens förföljelser och förbrytelser mot vänsteroppositionen. Han är nu USA:s FN-ambassadör

Jag säger bar en sak: ETT SÅNT GÄNG!

Föregående inlägg.

Första inlägget.

 

 

 


Terrorismen i nytt sken, del 23

Oljan på andra håll och före Bush.

”Plan Colombia”, som gav 10 miljarder i stöd till den ökända colombianska militären, var ett ”paket” med attackhelikoptrar, vapen och 800 militära rådgivare. Syfte: att säkra tillgången till de stora oljefyndigheterna i landets norra del och att öppna för investeringar i petroleumindustrin. Planen hade stöd av Occidental Petroleum med starka band till Al Gore, vars far satt i styrelsen för bolaget. Al Gore själv äger aktier i bolaget till ett värde av 500 000 dollar. Bolagets vd, Ray Irani, gav 1996 ett personligt bidrag på en miljon kronor till det demokratiska partiet. Planen stöddes också av Halliburton, som gärna inte lägger alla ägg i samma korg.

I januari 2000 började Occidental köra bort urinvånare från deras traditionella boplatser för att börja borrningarna efter vad som uppskattas vara 1,5 miljarder fat olja.

Sept 2001 11.jpg

USA blir i allt högre grad beroende av olja som utvinns utanför landets gränser. Enligt den norske forskaren Helge Ryggvik föll landets oljeproduktion mellan 1986 och 1996 från 483 till 368 miljoner ton om året.

Samtidigt steg förbrukningen från 749 till 852 miljoner ton om året.

USA:s energidepartement beräknar att oljeförbrukningen 2015 kommer att vara 50 procent högre än den var 1993. År 2010 kommer landet att behöva importera 60 procent av hela sitt energibehov.

Under det senaste decenniet har USA gång på gång fört krig för att kontrollera världens oljeresurser.

Gulfkriget 90-91 blev mycket lyckat för USA. Det startade med att Saddam Hussein frågat USA om de skulle bry sig i fall han gjorde slag i saken och annekterade shejkdömet Kuwait med motiveringen att det tidigare utgjort en inte självklart från Irak avskiljd del. USA gav besked om att det var OK, vilket han hade anledning tro eftersom USA stödde honom i kriget mot Iran. Intet ont anande gick Hussein rakt i fällan. USA försvagade därmed regionens starkaste makt och tog på så vis kontroll över Irak och Kuwait. Man fick tillstånd att använda Saudiarabien för sina militärbaser i utbyte mot ”skydd mot Saddam Husseins armé”. Utbytet gjorde Saudiarabien militärt beroende av USA.

Är det konstigt man satte käppar i hjulen för Kyotoavtalet? Oljan håller igång hela den amerikanska industrin. Utan den klarar man sig inte en sekund!

Och kan man någonsin lita på ett så svekfullt land som USA efter en sådan bluff?

 

Föregående inlägg.

Första inlägget.