Kategorier

Arkiv

Skilda världar!

Vissa utfösäkras och har inget att leva på.

Andra bekymrar sig för sin blyghet. Så olka faller ödets lotter. 

 

Ja, alltså om det är ödet. Är det inte egentligen politik?

Skvitt illustrar det med denna bild:

Skilda världar 2.jpg

Minns ni när kungen uttalde sig om säljakten?

Om utförsäkringen har han inte knystat!

 

Vad handlar det egentligen om?
Kan det vara klassamhället?

Kan det var olika verkligheter?

Kan det vara fördelningspolitik?

Kan det rent av handla om personlighesstörningar?

 

Låt Skvitt reda ut saken!

Här återger därför Skvitt i redigerad form en av sina kommentarer:

”Att regeringen inte vill kommentera är väl inget som förvånar.

Vad ska den säga? Kan den säga att folket har fel?

Jag vet inte om de är helt coco bello, som man säger, men vissa saker borde regeringen ha förstått att det går inte att åstadkomma vad som helst utan protester. Att dessa blev starkare än regeringen hade väntat sig visar väl på hur fjärran från verkligheten den är.

Helt uppenbart är att Alliansen systematiskt slår på samhällets absolut svagaste människor. Det var här de kalkylerade fel. De trodde att dessa människor inte kan göra sin röst hörd, men de kunde!

Fjärran från verkligheten!

Visst, de har ju ingen kontakt med vanligt folk. 

De vet inte hur vi lever! Och i den mån de vet så bryr de sig inte. De är alldeles för egotrippade för sådant.

Vi lever med en verklighet där allt som kostar är en prövning. 

Men här ska faktiskt inskjutas att det inte gäller Skvitt. Han har det gott ställt. Han ska inte anklagas för att vara en kverulant, eller en som talar i egen sak! Nej, men han bryr sig om de svaga! 

När gav någon i regeringen bort en tredjedel av sina sparade medel till en behövande vän utan att räkna med att få det åter?
Men Skvitt gjorde det!

Förhoppningsvis ger det extra styrka åt Skvittsord då han inte talar i egen sak!

Regeringen och de besuttna, som är den grupp i samhället som den värnar om medan den driver vanligt folk till ruinens brant, lever med sin egocentrerade verklighet, där priset för det dagliga uppehället är försumbart. Det är lyxen som tär på deras kassa. Det är skillnaden!

Lyxen kan de aldrig få nog av. Det är den de skavisa upp därför det är den som ger dem status. Status är deras enda bekräftelse och bekräftelse är det enda de strävar efter. Det är precis som det är med de små barnen. De har också ett omättligt behov av bekräftelse.

Vad vi alltså ser är personer som inte har lyckats nå upp till normal mognad. De har inte utvecklats till vuxna människor. Det är sådant som räknas till personlighetsstörningarna. Av störningarna har vi flera varianter och de har sina diagnoser. Där har vi narcissisterna och där
återfinns även psykopaterna. Det är där vi har många av de styrande i vårt
samhälle och i vår regering inte minst.

Regeringen ger sig på de svagaste.

Det är precis det som alla narcissister och psykopater gör.

En annan svag grupp i samhället, utöver arbetslösa och sjuka, som regeringen ger sig på är barn med ADHD. Nu ska den vanliga skolan ta hela ansvaret för dessa barn utan att ha kunskap för det. Precis så har det varit förr. Därför framstod det som helt uppenbart nödvändigt att ända
på det. Barnen for ju illa. Nu är vi tillbaka där igen! Nu är det nya direktiv,
tillbaka till ruta noll!

Det har alltid hetat att högern är konservativ.
Alla sociala framsteg motsätter de sig. Så har de alltid gjort. Nu när visst välstånd till slut hade skapats blir högern rena rama bakåtsträvarna, tillbakat ill ruta noll, bort med trygghetspolitiken! Det som har uppnåtts ska rivas ned!

Nästa grupp som drabbas kommer att bli psykiatrins patienter.

Det är konstigt att man inte började där! Friska människor har ju inte så lätt att inse att en neddragning där kan drabba dem själva. Är man psykiskt frisk förväntar man sig inte att bli psykiskt sjuk, men det finns inga garantier för någonting i denna värld.

Det finns bara en sak att att göra. Protestera!
Och självklart ska man sätta fingret på vad det verkligen handlar om. Det är att regeringen företräder de besuttna som till
varje pris vill behålla sina privilegier och dessutom utöka dem ännu mera! 

Att dessa besuttna människor har en personlighet
som med all tydlighet framstår som egocentrisk och störd kan man inte blunda
för!

De saknar empati! 

De är helt upptagna med sin egen vällevnad! De
bryr sig inte om andra. De vill kapa åt sig allt själva!

De är som spädbarn!

‘Regeringen vill alltså bara tiga ihjäl hela
saken.Jag trodde inte jag hörde rätt.’

Du hörde helt rätt!

Heders att du, din grabb och hans flickvän
demonstrerade och stod upp för orättvisan!

Kram på er alla tre!

Skvitt”


Årsdagen vi höll på att glömma!

Natten till den 26 april 1986 small det till av bara fan!

 Det var i utkanten av staden. Ett kraftverk exploderade och ett moln av partiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa.

Det handlar så klart om Tjernobylkatastrofen! Klockan var 01.23.45, lokal tid. Några timmar senare, ca 08:00 är luften klar och solen skiner. Den unge elektrikern, Michail Metelev, har lagt ut en filt på taket för att sola. 

”Följ med upp! Man behöver inte åka till stranden idag. Jag har bara legat här i 10 minuter och jag är redan solbränd”, ropar han entusiastiskt till sina grannar, skriver tidskriften Världens Historia i nr 7/2011. Det var annat än solen som brände, men det visste han inte något om.

Tre månader efter katastrofen hade 31 personer dött. En av dem var brandmannen Vasilji Ignatenko, som tidningen skriver om. Och för många fler var dagarna redan räknade.

Vasiljis fru väntar barn. Hon har tagit ut pengar för att kunna resa till sjukhuset i Moskva dit han förts för vård. Nu ska hon besöka sin man och hon har mutat sig till att få göra det. Det finns nämligen restriktioner av säkerhetsskäl. Besök är totalförbjudna. Det har ingen betydelse att man är gifta. Det spelar ingen roll om man väntar ett gemensamt barn. Inga relationer av något slag spelar någon roll. Besök är förbjudna. 

Vasiljis fru fru har mutat nattpersonalen. Det var den enda framkomliga vägen att få träffa sin älskade make, att få se honom efter olyckan, att få hjälpa till och vårda honom, Han, hennes älskade Vasiljis!

 

”Varför ska du gå in? Du är ung. Han är ingen person, han är en atomreaktor. Du blir lika sjuk som han!”

Detta är kärnkraftens baksida!

FN uppskattar antalet dödsoffer till 4000. Gräsrotsorganisationer uppger dock allt melllan 50.000 och 200.000. Allt enligt samma källa. För det enskilda offret kan  det säkert kvitta om man är en av endast 4000 eller en av 200.000. Det är knappast någon tröst, varken det ena eller det andra.

”Aleksandr Akimov avled också under stora plågor – kort före sin död konstarearde han att han ‘aldrig mera tänkte arbeta vid ett kärnkraftverk’. Vasilj Ignatenkos hustru Ljudmilla utsattes för så mycket strålning när hon vårdade sin sjuke man att deras gemensamma barn dog bara fyra timmar efter födseln.”

Högt pris.jpg

Bara några månader innan Tjenobylolyckan hade man här i Sverige börjat trumma på trumman igen. Man ville satsa på mera kärnkraft! Den var ju så säker! Ja, alltså, det som hände i Harrisburg hade ju knappast hänt och det var ju sju år sedan. Det blev inte ens en riktig härdsmälta, än mindre ett Kinasyndrom!

Men så kom då Tjernobyl och satte punkt för de storstilade planerna och åren de gick. Allt hade förhoppningsvis fallit i glömska. Dags att väcka planerna till liv igen. Lobbyverksamheten var igång, klimatet lyftes fram som skäl för mera kärnkraft och 2009 gavs det sken av att vara ett folkligt krav att bygga ut. 

Facket engagerades för att trycka på. Det var ett måste för den elintensiva industrin, underförstått att ”om vi här uppe i norr ska få behålla våra jobb så måste …”

Bygg ut sa S o fp.jpg

Vissa bryr sig inte om vad som händer. Three Mile Island och Tjernobyl, spelar ingen roll ens när det sker på nytt i Japan.

Alla tänkbara skäl kan dras fram som argument för kärnkraften. Solen är ett kärnkraftverk, vad är vi rädda för? Den svenska kärnkraften är säker. Här har vi varken korruption eller jordbävning – bara välutbildade ingengörer! Miljön måste vårdas, vi kan inte låta jorden värmas ännu mera! Och vi vill ju inte ha islamistisk skiten olja! Jodå, vilken ideologi som helst duger och alla argument tycks tillåtna, bara vi får mera kärnkraft.

För kärnkraftsindustrin, som skaffar sig de påhittiga lobbyisterna spelar ingenting annat roll än att satsa på mer kärnkraft. Skälen man har hittas på i efterhand. De officiella skälen, vill säga, propagandan. De verkliga skälen talar man tyst om, att få dansa kring guldkalven!

 

Det är lätt att hitta artiklar på nätet om både för och emot kärnkraften. Men se, vill du veta när det var nära att gå helt över styr då, här i Sverige, då är det plötsligt tunt med stoffet. Inga kapitalstarka intressen visar sig då bakom det taniga informationsflödet som sipprar fram som ur en droppande kran.

Då finns det inga som utan att bli ombedda om det fixar fram strömmar av information som kan få vilken vårflod som helst att blekna. Då finns det inga som serverar allt tillrättalagt och kostnadsfritt på redaktionernas skrivbord, klart att publiceras så fort redaktören har satt sitt namn nederst på sidan.

Sök själv och se att detta är nästan det enda du hittar.

 

Det finns de som till varje pris vill sko sig på kärnkraften. Går det åt helvete så är det i alla fall inte de själva som kommer att ligga i sjuksängen som en levande reaktor och stråla. De behöver aldrig vara i närheten. De kan bo var de vill och ändå tjäna sina pengar. Om så hela Sverige blir dekontaminerat så kan de sola sig varhelst det inte bränner i skinnet på 10 minuter. Marquesaöarna går lika bra som Hawaii om så är. Pengar och beslut saknar gräser. 

När det gäller att sko sig spelar det ingen roll vad historien har att lära oss. Minnet är kort, låtsas man och hoppas på. Och sanningen pressas till plastiska missfoster. Det är som att omdömet sviktar i sina fundament. Allt för dansen kring gulkalven!

 

Ty detta är dagens absoluta sanning:

När kapitalistena vädrar guldpeng är minnet kort, sanningen plastisk och omdömet borblåst!

Bortblåst etc.jpg


 


SvD Opinion: Kraftbolagen tiger om riskerna, debattinlägg skrivet av PER ÅHLSTRÖM,  tidigare ansvarig för kärnkraftinformation på Vattenfalls presstjänst, informationssekreterare åt energiminister Birgitta Dahl 1983–84, författare till boken Tänk kallt – kylig politik mot varmt klimat