Kategorier

Arkiv

Påskupproret

påskupproret

Vilka städer är med? Se här!

Påskupproret på facebook.


Vi bugade oss för Hitler

71 år senare


En samlingsregering under ledning av Per-Albin Hansson bildades i december 1939 med anledning av det svåra läget efter utbrottet av andra världskriget. De borgerliga och så kallade opolitiska fick majoritet i regeringen. LO:s och SAF:s ordföranden fick erbjudanden om att ingå i regeringen men organisationerna tackade nej.

Samlingsregeringen kom att bestå till och med 1945.

En förutsättningslös och kritisk debatt om dessa år förhindrades i flera decennier och i viss mån ännu i dag genom att ansvaret för politiken axlades av samtliga partier med undantag för Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och Socialististiska Partiet.

Sverige och 2:a världskriget

3 april 1940 invaderade Tyskland Danmark och Norge. I Sverige pågick en demobilisering! Om detta skriver Herman Lindqvist.

 

Den eftergiftspolitik som regeringen drev under krigt fram till nazisternas nedelag vid Stalingrad 1943 anses vara skälet till att Sverige undslapp att dras in i kriget. 

Man kan ha olika synpunkter på detta. Svenskarna förskonades, men var det solidariskt mot de som stred mot nazismen? 

Att stå utanför kriget medförde också att Sverge fick ett enormt ekonomiskt uppsving efteråt. Men vi tjänade dessutom mycket på att sälja malm och kullager, samt andra produkter till Nazityskland före kriget och medan detta pågick.

Var det för att värna om svenska medborgares liv och egendom som vi höll oss, vad vi kallade och än i dag kallar, ”neutrala”? Fanns det kanske sympatier för nazismen i botten och som var det verkliga motivet bakom vår eftergiftspolitik. Var stod etablissemanget? Än i dag är detta frågor som gärna inte diskuteras.

 

Wallenberg hjälpte till att dölja tyska företags verksamhet och tog på sig rollen som officiella av ägare av tyska företag. Finansfamiljen Wallenberg handlade även med av nazisterna bland annat från judar stulna värdepapper. Samtidigt var familjen Sveriges officiella förhandlare mellan de krigförande länderna, där Jacob förhandlade med Tyskland och Marcus med de allierade.

 

Radikala grupper såsom svenska kommunister, sydikaliser och vänstersocialdemokrater förföljdes i början av världskriget. Så, till exempel var 1941 667 kommunister, medlemmar och sympatisörer, i Mölndal registrerade hos säkerhetspolisen. Vid samma tidpunkt fanns 15 nazister registrerade (källa: Mölndals biblioteks historia, Anders Sjöbohm).

Nazist-kritiska tidningar, framförallt vänstertidningar fick transportförbud eller fick hela sidor censurerade. Tidningen Norrskensflammans tryckeri brändes ner, fem personer omkom och arbetsläger. 

Torgny Segerstedts tidning Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, var en av de nazistkritiska tidningar som ofta utsattes för cesnsur av olika slag. Till exempel konfiskerades tidningen 7 oktober 1940, efter kritik mot ÖB Olof Thörnells mottagande av storkorset av Tyska örnens orden ur prinsen av Wieds hand och med ett ordensbrev undertecknat av Hitler. Han kritiserade även transiteringstrafiken genom Sverige, med upplagans konfiskering som följd.

Segerstedt var en hård kritiker till inskränkningarna i tryckfriheten som Bondeförbundaren och justitieministern Karl Gustaf Westman genomdrev under kriget.

En annan publikation som var starkt kritisk under denna tid och regelbundet stoppades eller censurerades var Trots Allt! Den gavs ut åren 1939 – 1945 med Ture Nerman som redaktör.

Nerman åtalades i november 1939 på justitieminister K.G. Westmans initiativ ”för smädelse av främmande makt” och dömdes till tre månaders fängelse efter att ha publicerat en artikel med rubriken ”Hitlers helvetesmaskin”

Tidningen ansågs bryta mot ”neutraliteten” då den kritiserade Italiens fascister, samt Tysklands och Sveriges nazister. Tidningen förbjöds att distribueras i Sverige via statliga järnvägar och vägar genom att en lag om transportförbud antogs 1940.

 

Hestapo var det namn som den svenska underrättelsetänsten kallades efter sin tyska motsvarighet Gestapo.

Under kriget arbetade säkerhetspolisen intensivt med att övervaka, registrera och avlyssna i mycket stor skala. Bland annat kartlades nazistmotståndet i svensk arbetarrörelse. Man spionerade på det svenska kommunistpartiet SKP, på syndikalister och så kallade englandsvänner. I februari 1940 samordnade den hemliga polisen en stor razzia mot kommunisterna.

 

Interneringsläger för olika vänstersympatisörer byggdes och fylldes mot det underlag som inhämtades av den svenska säkerhetspolisen, vilket för övrigt ej sällan byggde på obekräftatde rykten. Tage Erlander, som var ledamot av andra kammaren i sveriges riksdag under de här åren kände till, men förnekade all kännedom om dessa läger fram till sin död 1985. Än i dag är dokumentationen om dessa läger mycket brisfällig inte minst beroende på att när lägren stängdes 1943 brändes alla dokument! 

Det kan påpekas att Folkpartiet motsatte sig beslutet om dessa läger.

I Storsien utanför Kalix internerades mer än 350 personer, i vad som kallades ”arbetskompanier” åren 1939 – 1940. Andra läger var Naartijärvi utanför Haparanda, Öxnered i närheten av Vänersborg, Grytan utanför Östersund, och Lövnäsvallen utanför Sveg. Utanför Dalarö användes fartyget Bercut för 30 – 40 personer . 1943 byggdes Stensele och Vindeln i Västerbotten. 

Arméstaben planerade för 10 kompanier om 3 000 till 3 500 man som skulle samlas ihop på avlägset belägna platser, men planerna lades småningom på is. 

De internerade hade efter kriget i allmänhet svårt att få arbete eftersom de betraktades som säkerhetsrisker och subversiva element. 

 

Röda Korset sålde, i samarbete med föreningen Sverige-Tyskland, Adolf Hitlers samlade tal till intresserade, varav hälften av vinsten gick till Röda Korset. 1941 bad Röda Korsets ordförande Prins Carl i ett brev till Konungen om tillstånd och pengar för att upprätta en sjukvårdsavdelning åt tyska soldater på Bodens garnisonssjukhus.

Gustav Adolf och Adolf Hitler

Mavera skriver om hovets nära relationer med Nazityskland. Läs hennes länk till Expressen, ”Kungens far gav pengar till nazister”!

Att hovet än i dag inte vill lägga korten på bordet är en stor skam. Vad döljer sig bakom detta historieförnekande?

Det är sådana frågor som än i dag i stort sett inte lyfts fram i dagens ljus.

 

En sak är helt odiskutabel, det var främst vänstern som stod för motståndet mot nazismens diktatur, krigsplaner, upprustning och upplysning om övereppen mot de mänskliga rättigheterna, terrorn och skräckväldet. Och det var högerkrafterna som teg eller öppet stödde alltsammans.