Kategorier

Arkiv

Snacka smörja!

Läs noga mellan raderna och minns vad som hittills har åstadkommits av nedskärningar, så kan var och en se att det bara är lögner och dravel vår statsminister kommer med. Tyvärr bådar det inte gott. 

Reformer.jpg

Vi orkar inte mera! Pröva själv att ta en utförsäkring och inte ens ha råd att leva som van Goghs potatisätare!


10 kommentarer on “Snacka smörja!”

  1. - Winch - skriver:

    Gott Nytt År SkvittEn stor kram till dig från Winch;)

  2. Pluppa skriver:

    Gott Nytt År!!!Kram/Pluppa

  3. imsy skriver:

    Den där mannen har reformdille. Om en vanlig svensson skulle försöka ändra ens en bråkdel så mycket skulle h*n spärras in på hispan.Gott nytt år igen, Skvitt.

    • skvitt skriver:

      Tror du det?Jag tror han skulle kallas terrorist och avrättas. I alla fall om jag fick bestämma!Jag ska dra igång en folkets armé (nu dagdrömde jag igen!).Men vi får väl se fram emot det nya året och hoppas att det blir gott på något sätt. Sen så får vi se fram emot nästa val och hoppas vi har överlevt till dess. Dock kommer jag att fortsätta att vara konsekvent motståndare mot parlamentarismen och vägra att rösta./Skvitt

  4. HEMIMAMMA skriver:

    Vill du förklara din ståndpunkt om parlamentarismen på ett lugnt och pedagogiskt sätt?Tänk dig att du förklarar för barn? Jag vill verkligen förstå och kunna lära mig om det.Hemikram

    • skvitt skriver:

      Om parlamentarism i alla dess olika former kan man orera länge och detaljerat och det är en himla tur att du inte ber mig att ta mig an denna gigantiska och närmast outtömliga uppgift.Helt kort svarar jag då bara på din fråga:Parlamentarism är ett samhälleligt styrelseskick som kan utformas på många olika sätt men som i dess olika varianter har till uppgift att fördela maktintressen i samhället genom mer eller mindre ritualiserade samtal (parlamentarism betyder just samtal), där dock folksuveräniteten inte kan komma till uttryck utan snarare i konflikt med parlamentarismen.Lägger man, som jag gör och som måste göras, ett klassperspektiv på samhället, ser man att det hela tiden är den härskande klassen (produktionsmedlens ägare) som har den reella makten (så är det ju i varje klassamhälle). Eftersom denna klass i vårt samhälle, liksom i historiens alla tidigare samhällen, är en minoritet råder således en klassdiktatur.Skvitt har den uppfattningen att nuvarande härskarklass skall fråntas alla rättigheter, så som den i realiteten aldrig givit folkflertalet reella rättigheter (vilket hade inneburit dess omedelbara undergång!). Skvitt menar, enligt ovan, att en klassdiktatur råder med en minoritet vid rodret. Genom att störta nuvarande härskarklass, bourgeoisin, skall folkflertalet, proletareatet, utöva en diktatur över borgerskapet. Detta är en majoritetens diktatur och således en demokratisk diktatur, till skillnad från den rådande odemokratiska diktaturen.Denna diktatur kommer på sikt att få alla borgerliga rester att försvinna och därmed den klass som bär upp dessa klassintressen. I marxistisk terminologi menar man att det därmed uppstår ett klasslöst samhälle, en gemenskap, vilken beskrivs med termen kommunism, härlett ur ”kommunis” = gemenskap. Det är ju meningslöst att tala om klasser om det endast finns en klass, den producerande klassen, arbetarklassen.Här kan inskjutas att med denna förklaring på vad kommunism egentligen är, har det per definition aldrig funnits några kommunistiska länder och att vissa länder satt det epitetet på sig har alltså inget med verkligheten att skaffa.Många värjer sig instinktivt mot begreppet ”demokratisk diktatur”, därför att de inte har funderat på vad som faktiskt menas med orden.Hur en demokratisk diktatur i praktiken skall utformas är inget man kan säga på förhand. Den går att utforma på olika sätt och kommer när tiden är mogen att finna sina former. Det här är ingen utopi (men skulle kunna vara det om jag eller annan skissar på hur den demokratiska diktaturen skulle utformas i detalj – det är det som gör sådana idefoster till utopi, men aldrig själva kommunismen som sådan!) lika lite som det är en garanti för ett perfekt samhälle. Att inte skissa på några detaljer för framtiden är det som gör att det inte kan klandras för att vara en utopi. Hellre, menar jag, ska vi försöka att skapa ett sannt demokratiskt och klasslöst samhälle (som är målet) än att slå sig till ro med det kaotiska och odemokratiska samhällssystem som kapitalismen är och alltid kommer att vara.En dag kommer utvecklingen att kräva ett annat samhällssystem. Det är en inneboende kraft i varje samhälle, som till slut, just genom dess inneboende motsättningar, inte längre kan finna fungerande lösningar med mindre än att den härskande klassen får ge vika för en annan klass (motsättningarnas kamp). Som det nu i vårt samhälle endast finns två klasser (med oförenliga intressen) är det arbetarklassen som en dag står som segrare. Någon annan lösning finns inte. Arbetarklassen kan överleva utan borgarklassen, men borgarklassen kan inte överleva en enda dag utan arbetarklssen! Det spelar alltså ingen roll vad vi faktiskt vill. Till slut har produktivkrafterna vuxit ur kapitalismens begränsningar, på samma sätt som de en gång växte ur feodalismens begränsningar, eller slavsystemets.Parlametarismen pacifiserar arbetarklassen. Därför är jag emot parlamentarismen. Jag vill inte legalisera den genom att rösta. När jag inte röstar åt vänster kan man på sätt och vis säga att jag skänker bort min röst till högerkrafterna. Och jag menar, låt dem visa sitt rätta ansikte. De gör det just nu. Låt dem trycka arbetarklassen tillbaka så långt att klassen åter igen blir revolutionär.Vad som kommer att hända är att i en revolutionär situation kommer de revisionistiska så kallade ”arbetarpartierna”, socialdemokaterna och vänsterpartiet, att radikaliseras. Inte för att stödja revolutionära krafter utan för att splittra dem och driva en reformistisk politik till bougeoisnins fördel och säkra denna klass fortsatta herravälde. Det är dessa partiers politiska målsättning och det enda som ger dem ett berättigande i den borgerliga så kallade demokratin, dess plats i det parlamentariska styrelseskicket.Arbetarklassen har inget att vinna på sådan reformistisk politik!/Skvitt

  5. HEMIMAMMA skriver:

    Tack för ditt utförliga svar men en följdfråga uppstår…Varför kan man inte uppnå det du talar om med att rösta? Jag är ju vänsterpartist med Palmes själ i min kärna och har alltid trott att jag kan påverka med min röst och hoppas att man skall med fredliga medel övertyga till de förändringar vi behöver…Och på vilket sätt menar du att arbetarklassen blivit pacificerade?Själv känner jag att det är något som orsakats av andra företeelser än de politiska, ex fördumningen genom TV tittandet??Förlåt min frågvishet och nyfikenhet.

    • skvitt skriver:

      Att man inte kan rösta bort kapitalisterna beror ju på att vi aldrig röstar om ägandeförhållanden.Med fredliga medel kan vi uppnå allting om härskarmakten är villig att frivilligt avstå från sina privilegier, rikedomar, makt, inflytande och basen för dess verkliga existens, men det är att önska sig det ouppnåeliga. Det är inte revolutionärerna som sätter upp ramarna för vilken våldsutveckling en revolution kräver utan det är det bestående samhällets privilegierade klass och dess repressionsapparat, (staten – polisen – militären – rättsväsendet) kampvilja för sina självupplevda rättigheter! Hela deras grundval hotas och därför kommer kampen att bli stenhård. Den här kampen pågår dagligen men med slöa vapen och utan målsättning att en gång för alla vinna striden. Du ser dessa företeelser och skeenden i till exempel Burma just nu! Samma sak kan hända här och kommer att hända här om vi revolterar!Dagens klasskamp handlar om sådant som du själv så föredömligt har upplyst om. Utförsäkring, läkarnas fråntagna rätt att avgöra om folk är arbetsföra och så vidare. Tar vi en riktig kamp är vapnen skarpa! Då handlar det inte om att bevaka intressen marginellt utan om att ta den reella makten! Då är det krig, inbördeskrig! Arbetarklassen var revolutionär i förra seklets början. Då fick först män ur arbetarklassen rösträtt för att ta loven av det revolutionära uppror som hotade kapitalisterna. Efter första världskriget, då kvinnor i de krigförande länderna tack vare all manspillan i skyttegravarna fick en chans att visa att de faktiskt klarade allt vad män kan i verkstads- och krigsindustri, ställde kvinnorna krav på rösträtt och fick det. Utan kriget hade kvinnors rättigheter dröjt ännu lägre!Borgerskapet hade småningom insett att rösträtt i parlamentariska former var den bästa garanten för att avrevolutionera arbetarklassen. Alltså, man (läs: bourgeoisien) pacificerade en revolutionärt utmanande klass som hotade den rådande maktstrukturen! I Ryssland lyckades inte detta av flera skäl. Ett skäl var kriget, ett annat att Ryssland var mer feodalt än kapitalistiskt. Därför var också produktivkrafterna i än mer disharmoni med samhällsordningen och trycket och behovet av förändring större än annorstädes!Den ryska revolutionen bekräftar Marx mer för dess misslyckande än för att den alls ägde rum och få förstår den saken!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s