Kategorier

Arkiv

Den onödiga tragiken

I media har det berättats om Christina Hedlunds tragiska öde som även drabbar de anhöriga. Uppdrag Granskning (vård utan gränser) gjorde ett reportage i går, med repris i dag 13:45, om Christina och hennes pojkvän. 

Det Christina skulle göra var en bröstförstoring och för att inte behöva vänta så länge reste de till Polen, Gdansk. Christina lades in på sjukhuset och sövdes inför operationen. Därefter vaknade hon aldrig mera upp. Hon ligger nu i koma.

Hela denna tragiska händelse kan man läsa om bland annat på AFTONBLADET.

 

Till alla kvinnor vill Skvitt säga, respektera era kroppar som de är. Glöm inte att den enklaste operation kan gå snett. Utsätt er inte för helt onödiga risker. Det är inte värt det. Och tro inte att män är så förtjusta i stora bröst! Är det bara det som intresserar dem är de knappast något att ha!

Här vill jag inskjuta att inget i programmet tyder på att detta var pojkvännens önskan. Det tycks vara en synnerligen god och välbalanserad person. Tvärt om tycks det helt ha varit Christnas önskan. Sannolikt väckt av den kroppsfixering som råder i vår tid.

 

Är det kört nu för Christina? Ja, enligt Malmö Universitetssjukhus är det kört. Hon kommer för återstoden av sitt liv att leva i vad som kallas ett vegeterande tillstånd efter den syrebrist som uppstod under uppvaket och som sannolikt berodde på bristande tillsyn och dåliga rutiner på kliniken i Gdansk. Hon fick nämligen andningsstillestånd och syrebrist som inte hävdes i tid. 

 

Jag har blivit mycket illa berörd av programmet. Kanske mest för det är så tydligt i programmet hur hennes pojkvän Benny älskar sin Christina över allt annat. Han besöker henne varje dag och kramar hennes händer, talar med henne, men får inget svar. Och Christina själv, som sannolikt har lite av medvetande kvar, kanske insikt om sin situation, så kallat lockt-in-syndrom.

 

Är det kört nu för den unga kvinnan?

 

Att jag över huvud taget skriver om detta är att jag faktiskt inte är så övertygad om att det är kört. Och fast jag inte är någon läkare, inte har tillgång till hennes journal, inte vet mera om henne än det jag såg i programmet, så vill jag ge Benny en smula hopp mot bakgrund av andra (relativt obetydliga) kunskaper. Tyvärr kanske jag har fel, men jag ska förklara varför jag ändå vill vara positiv.

 

Tre slags sänkt medvetandesänkning

Koma är ett tillstånd där personen inte rör sig, svarar inte på stimuli, men kan ha enklare reflexer i bästa fall.

Vegetativt tillstånd innebär medvetslöshet av mindre djup art. Det förekommer vissa rörelser, reflexer, ögonen kan vara öppna, reagerar på stimuli.

Minimalt medvetande när medvetandegraden är sänkt, men inte fullt så mycket som vid de nyss nämnda tillstånden.

 

I programmet sägs att Christinas tillstånd är vegetativt. Och det är nog sant. Det finns många undersökningsmetoder för att ställa en sådan diagnos.

 

Vad alla kunde se var att Christina kunde röra på ögonen och även svagt viska något. Förmodligen sa hon ”mamma”.

Från annat håll vet jag att det talas också i olika sammanhang om den plastiska hjärnan, att den kan reparera sig mer än man trodde förr. Det talas också om hur viktigt det är med att stimulera dessa patienter. Och det är precis det som Benny gör, men Univeritetsjukhuset i Malmö påstår att ingen terapi hjälper. Jag tycker att sjukhuset ger upp lite väl enkelt och inplanterar en onödig uppgivenhet hos Benny, som trots allt försöker kämpa!

 

Som sagt, läkare är jag inte. Men jag råkar veta att vid Centre de Neurosience Cognitive i Frankrike forskar Esteban Fridman på ny behandling. Han har väckt komapatienter med läkemedlet apomorfin. Det är godkänt för behandling av Parkinsons sjukdom, men inte för den formen av tillstånd som det här är fråga om, koma. Förmodligen är det dock bara en tidsfråga innan det godkänns även för det sistnämnda. Det har Christina och Benny ingen tid att vänta på!

Biverkningarna är, sett i sitt sammanhang, beskedliga: ofrivilliga rörelser, hjärtklappnig, sömnrubbningar och dåsighet, bland annat.

Det kan det väl vara värt att ta ifall det skulle fungera, i synnerhet som behandlingen inte behöver pågå mer än några månader. Skulle man inte kunna ge henne den chansen? Kanske det lyckas, och om inte, vad har man att förlora?

Åter igen, jag är inte läkare. Kanske snackar jag bara strunt just av det skälet. Patienterna som Fridman lyckats med har hamnat i koma på grund av kraftigt våld mot huvudet i samband med trafikolyckor och liknande. Om han har lyckats väcka någon som fått sina hjärnskador på grund av syrebrist är mer än jag vet. Men det går ju inte att blunda för att Christina faktiskt rörde på ögonen och förmodligen viskade ”mamma”!

Onödig tragik.jpg

Vad säger Socialstyrelsen och vad säger Malmö Universitetssjukhus?

Rekommenderad länk!


One Comment on “Den onödiga tragiken”

  1. […] Hedlund som blev hjärnskadad på sjukhuset i Polen. Även det har jag skrivit om i inlägget Den onödiga tragiken. Aftonbladet skrev också om fallet och i mitt inlägg finns en länk […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s