Välkommen till världen, du föds och straffas för att dina föräldrar är fattiga! (via Finns mitt Sverige kvar ?)

Rekommendera tips om granskning, ni màste läsa detta otroligt viktiga vittnesmàl! Fast det är ju bara ett av alla vittnesmàl om hur de stora företagen klarar sig medan arbetarna straffas. Bananarbetarna i Honduras, dessa fattiga arbetare som slet för det stora multinationella företaget insjuknade och blev handikappade för livet, deras barn blev sjuka, medan det stora multinationella företaget tvättade sina händer och lämnade de fattiga familjerna … Read More

via Finns mitt Sverige kvar ? 

Detta må du läsa!

Klicka därför på Read More, men läs först nedanstånde!

Filmen Bananas (en kort snutt) ville Dole stoppa och hade för avsikt att processa i saken. I sista stund vek man sig dock. ”Trycket mot Dole blev för stort” skriver DN.

Jag antar att man helt enkelt kalkylerade med att skandalen blir större vid en process än om filmen visas, för hur många inser vad en film med titeln Bananas handlar om (nicaraguanska fruktarbetare och deras kamp för att få skadestånd från Dole) ifall de inte får vetskap om den på annat sätt än genom dess titel.

För omkring 20 år sedan visade TV en film med namnet ”Ananas”. Det var en ren slump att jag såg den. Filmen inleddes med ett telefonsamtal till USAs handelsdepartementen där filmteamet ville få lite hjälp med uppgifter om vilka de kunde kontakta för att kunna göra filmen. Därpå följde själva filmen som avslöjade en rad vidrigheter om hur folk tvångsförflyttades från sina urgamla ägor med militärens hjälp. Minns jag rätt var det på Filippinerna. Man visade också hur man hade rekryterat kineser till Hawaii för att arbeta på plantagerna. Betalningen var så usel att de aldrig fick möjlighet att köpa sig en resa hem igen.

Man visade också hur ananasen besprutades för att mogna på en bestämd tidpunkt som passade skördeschemat . Odlingar som gränsade till varandra hade således olika mogningstid.

Filmen avslutades med att man fick höra slutet på telefonsamtalet. Handelsdepartementet hänvisade till CIA!

Bananas är alltså en film på samma tema, den råa kapitalismens hänsynslösa framfart.

”När stadshuset i La Ceiba, Honduras, brändes ner 1903 var det inte en mordbrand vilken som helst. I flammorna försvann födelseattester, vigselbevis och hundratals andra kommunala dokument. Men de värdefullaste arkiven som gick förlorade var egendomsförteckningar. Plötsligt var det oklart vilka ägor som fanns i staden och på markerna runt omkring. La Ceiba omgavs av bananplantager, anlagda av en amerikansk affärsman vid namn Joseph Vaccaro.

Så märkligt, sade sig många invånare, att mr Vaccaro hade odlat bananer på andras mark mot löfte om delade vinster – och nu fanns inte längre några bevis för att de männi­skor han utfärdat sina löften till ägde någonting alls. Än märkligare var det att många av ägorna efter branden tilldelades mr Vaccaro och hans bolag Standard Fruit.” /DN

Standard Fruit har senare döpts om till Dole.

”Redan 1958 konstaterades i djurförsök att bekämpningsmedlet dibromochloropropane, DBCP, vållar ”negativa förändringar i lever, njurar, lungor och reproduktionsorgan”. Trots dessa och andra studier användes DBCP framgångsrikt över världen för att förinta den bananplanteätande larven Nema. Först 1977, när forskare fann att 35 av 114 anställda på ett DBCP-produktionsföretag i Kalifornien, var sterila drogs i nödbromsen och växtgiftet förbjöds i såväl USA som i Västeuropa.

Tillverkaren, kemiföretaget Dow Chemicals, stoppade först alla leveranser av DBCP till sina kunder. Men Dole krävde då att Dow Chimicals skulle fortsätta sina leveranser enligt tidigare gällande kontrakt. Leveranserna fortsatte, men bara efter att Dole i en särskild förhandling tagit på sig att Dole var ensam ansvarig inför alla slags framtida stämningar från tredje part.” /DN.

I följande citat är meningarna omkastade och hela texten är inte återgiven. Inom parentes med röd text förklarar jag svåra ord. Är texten inte färglagd är det en originalparentes.

”DBCP visades åren 1975–77 vara mutagent (genförändrande) i bakterietest efter metabol aktivering. Djurförsök visade att det är karcinogent (cancerframkallande) vid peroral (via munnen) exponering och vid inhalation (inandning). Angrepp med nematoder (maskar) orsakade stora produktionsförluster i tropiska länder, och DBCP exporterades till ett tiotal utvecklingsländer, bland andra Filippinerna, Costa Rica, Honduras, Ecuador, Nicaragua, Guatemala, Panama och Elfenbenskusten.

Vid Standard Fruits (nuvarande Dole) bananplantager i Centralamerika visade sig DBCP vid försök åren 1969–1970 vara det mest kostnadseffektiva medlet … 

Dow Chemicals informerade i juli 1977 Standard Fruits ledning om att de mot bakgrund av den testikelpåverkan som observerats hos arbetare i USA tillfälligt ville stoppa leveransen av DBCP. Standard Fruit svarade att detta skulle ses som ett kontraktsbrott. Medan Dow Chemicals gjorde uppehåll i leveranserna köpte man medlet från Israel och Mexiko.

Producenten bagatelliserade dock fynden, och varnings­texten på produkten innehöll bara information om att långvarig inandning av ångorna borde undvikas. Inga reproduktiva risker nämndes. Skyddsnivån beskrevs som låg, särskilt i användarledet, där inga allvarliga försök gjordes att begränsa exponering via hud eller inandning.

Medlet fick ett starkt genomslag eftersom effekten mot nematoder var hög och toxiciteten för växter låg.

Som tidigare redovisats här i Läkartidningen har debatten om och dokumentationen från juridiska processer vad gäller såväl asbest som tobak varit viktig för vår förståelse av den fördröjning som skett innan vetenskapliga fynd omsatts i preventiva åtgärder.

Den förståelsen har i sin tur varit viktig bland annat vad gäller kraven på att experter som anlitas av myndigheter för kunskapssammanställningar deklarerar jäv och bindningar. Den har också lett till att myndigheter i större utsträckning uppmärksammat sitt eget behov av oberoende experter.”/ Läkartidningen

”Anledningen till att jag är förlamad från midjan och ner, och i dag är rullstolsbunden, är en olyckshändelse med nervgifter. En olycka som orsakades av saneringsföretaget Anticimex och deras uppdragsgivare försäkringsbolaget SPP.

SPP var min hyresvärd.

… Resultatet blev att jag och min lilla grabb, då 5 år gammal, drabbades av akut förgiftning och måste läggas in på sjukhus. Då nämnda bolag hörde talas om detta, drog de ner rullgardinen och förnekade bestämt att saken någonsin hade inträffat. … Efter många turer i sjukvården har han (sonen) till till slut fått diagnos fibromyalgi, eftersom man inom sjukvården inte har några kunskaper (”den fördröjning som skett innan vetenskapliga fynd omsatts i preventiva åtgärder”/citat enligt ovan) om skador av nämnda kemikalier. … Alla har tystats ner,”  Det skriver bloggaren Morsans svammel (en blogg-titel som är vilseledande).

Om detta har jag själv gjort några inlägg. Det första inleddes med en rebloggning av inlägget som skrevs av  Morsans svammel. Det andra var en rebloggning till Hemimamma, som jag dock bytte titel på. Ämnet är dock alltför viktigt för att bara släppas. Därför skrev jag även Giftig bostad. Jag gick vidare för att söka mera information och det resulterade i ett sidospår som avslöjade att företagen orsakar oss skador om 15.000 miljarder och det hotar våra pensioner! Ja, ni läste rätt femton tusen miljarder!

När Hemimamma kontrollerar saken som Morsans svammel skriver om finner hon att kemikalierna som Anticimex har använt är ”en grupp insektsdödande ämnen”, som kallas Pyretrin, och ”den andra substansen KLORPYRIFOS (ännu farligare verkar det ämnet vara)”.

När det gäller att på webben få fram den kemiska formeln på pyretrin visar det sig vara väldigt svårt. Jag är således inte säker på om jag hittade rätt när jag sökte efter rätt sorts pyretrin och fann den här texten: ”Hexaety’ltetrafosfa’t, insekticid, som under2:a världskriget tillverkades av tyskarna som ersättningsmedel (for nikotinpreparat. H. är mycket giftigt, icke endast för insekter utan också för varmblodiga djur. I närvaro av fukt hydroly-seras det snabbt till icke toxiska produkter.”

Det är viktigt att komma ihåg att det kan vara stora skillnader mellan närbesläktade preparat inom organisk kemi. Ibland räcker det med en atoms skillnad eller om molekylen finns i en spegelvänd form, så kan effekten vara helt annorlunda: ”… en molekyl som består av exakt samma slags atomer, som beskrivs med exakt samma kemiska formel och som har exakt samma uppbyggnad. Men det finns en avgörande skillnad. Tvillingen är spegelvänd, och det ger den helt andra egenskaper.”

Att göra en likadan tidsödande sökning på kloropyrifos känns mot bakgrund av nyss nämnda ganska meningslöst.

För att runda av här istället för att försöka gå vidare med en text, som kanske blir obegriplig även för mig, vill jag avsluta med att säga att preparatet i filmen Bananas och de preparat som senast nämndes inte är desamma. Men de är giftiga. Och, synes det mig, ofullständigt utredda, samt att den forskning som finns huvudsakligen är finansierad av industrin, med det jäv som därmed föreligger.

Att sjukvården inte alltid är bekant med kemiska gifter är beklagligt och att det från politiskt håll inte tillskjuts de medel som behövs för att nya kemikaliers effekter dokumenteras ingående är synnerligen beklagligt. Men det finns också en förklaring till detta. Industrin tar fram nya produkter i rasande fart och det är knappast möjligt att hänga med och utforska riskerna i samma takt som nya ämnen tas fram av industrin. För läkemedel handlar det ofta om tio års forskning och en inte obetydlig del av den tiden rör medicinska tester av olika slag. Den tiden och de resurserna finns inte för att testa riskerna med kemikalier som i slutänden hamnar i naturen, ej sällan efter passage genom människa och livsmedel.

Slutsatsen är att man måste slå av på takten och inte tillåta nya kemiska ämnen innan de är utförligt dokumenterade ur miljö- och hälsosynpunkt och att detta ska ske i statlig regi men med industrin som kostnadsansvarig. Tyvärr saknas den politiska viljan att ta problemet på allvar.

För att nu anknyta till Morsans svammel vill jag påpeka att hon är inget unikt fall för just Anticimex bekämpningsmedel och -metoder. Det är då desto viktigare att myndigheterna stöttar de drabbade, men inte ens det tycks man mäkta med och det visar hur starka de kommersiella kapitalistiska krafterna verkligen är!

När det gäller nya kemikalier som inte är avsedda som mediciner är kraven på dokumentation relativt låga, trots att risken att få dem i sig i betydande mängd kan vara avsevärt högre.

Vid närmare eftertanke är det fråga om ett systemfel, eftersom det saknar betydelse om vi får i oss en kemikalie i avsikt att påverka vår hälsa eller ej!  

Vill du rekommendera, klicka här!